Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 TAL.
med mörka vingar, visade sig slutligen vara en af människor
bemannad farkost, hvars like endast en gång förr skådats å
denna sidan hafvet.
«Sträckningen var som en drakes i sjön; i stammen der framme
lyfte han hufvudet högt, och af rödt guld lågade svalget.
Buken var spräcklig med blått och med gult, men baktill vid rodret
slog han sin väldiga stjärt i en ringel, fjällig af silfver;
vingarne svarta med kanter af rödt; när han spände dem alla,
flög han i kapp med den susande storm, men örnen blef efter.”
Från stranden kunde man skönja, att det egendomliga
skeppet hade en besättning af omkring 35 man, af hvilka flera
voro rustade med svärd och spjut och sköld. Å én upphöjd
ställning nära aktern stod skeppets höfding, en storväxt,
ståtlig man, klädd i en blå för vinden fladdrande mantel,
under hvilken en blank ringbrynja framskymtade. Vid sidan
hang ett väldigt guldbeslaget svärd och å hufvudet sken öfver
det långa guldgula håret en med silfver beslagen och med örn-
vingar prydd hjälm.
Klart ljödo denne höfdings med kraftig röst uttalade
kommandoord på det gamla norrönaspråket, som af våra
fäder talades för tusen år sedan, Det var ebbtid och skeppet
stannade på grund. Höfdingen steg då ned från "lyftningen”
och gick fram till fören, der skeppets stambo stod lutad mot
sitt 10 fot långa spjut. ’"Sven,” så tilltalade höfdingen den
ärrige kämpen, "detta land är för visso det, som Bjarne Här-
julfsson såg; det synes mig fagert och icke vill jag här dröja
till dess vatten faller under skeppet, låtom oss simma i land. ’’
«Det är omöjligt, Leif”, svarade den gamle kämpen, "stran-
den ligger fjärran och våra svärd skola draga oss i djupet.”
Då blixtrade det till i den unge Leifs ögon och han utropade i
det han störtade sig i hafvet: "en nordman fruktar icke faran,
utan trotsar henne.” Alla om bord på skeppet grepo i hast
sina vapen och följde sin höfdings föredöme; endast en tysk,
som kallades Tyrker, stannade qvar vid mjödhornet och
blickade med djup beundran på den sköna taflan framför
| Original from
igitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
