Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 TAL.
halft århundrade förflutit; jag stodidet gamla svenska Wicaco,
i Wilhelm Penns sköna stad Philadelphia. Utanför rådhuset
derstädes voro skaror af engelska, tyska och svenska kolo-
nister samlade. Inne isalen dryftade vise män, klädda i förra
århundradets drägter, den vigtiga frågan om nuvarande För-
enta Staterna skulle förblifva ett lydland under England eller
ej. Omröstning företogs och rösterna utföllo lika. Tystnad
och nedslagenhet förmärktes inne i salen och utom densamma,
endast konungamaktens svurne vänner gladde sig. DA före-
togs ny omröstning, och in i salen trädde med fasta steg den
stora och mäktiga kolonien Pennsylvaniens ombud, den red-
bare svensk-amerikanen Johan Morton, på hvilkens afgörande
röst utgången berodde. Med lugn och bestämdhet präglad i
de ädla anletsdragen skred han till valurnan och afgjorde, så
vidt det på en människas handling berodde, fosterlandets fram-
tidsöde, då han med sin röst förklarade, att "de Förenade
kolonierna äro och hafva rätt att vara sjelfständiga stater.”
Men scenen vexlar. Jag ser vid Delawarefloden en mängd
svensk-amerikanska boningar, upplysta af de tindrande jul-
ljusen (1776) och jag ser en här, klädd såsom Sveriges i de
kära blå och gula färgerna, samlad under Georg Washingtons
befäl vid den låga stranden. Tre armékårer hafva fått order
att öfvergå den af drifis uppfylda och af häftig storm upp-
rörda floden, för att derefter storma hessarnes läger i Trenton.
De två armékårerna nödgas af de svåra naturhindren öfver-
gifva det vådliga företaget; men den tredje armékåren, som i
sina leder räknar svensk-amerikanerna från New Jersey och
Delaware, har icke lärt sig att hysa fruktan för någon fara;
den samlar sig omkring Washington och hans generaler och
yrkar att få gå öfver floden och storma fiendens läger. Wash-
ington tvekar några ögonblick, om han skall våga med den
svaga, dåligt klädda styrkan företaga anfallet. Hans tyst-
nad tolkas såsom bifall, och den ena med svensk-amerikaner
bemannade båten efter den andra skjuter ut, för att i den
bitande vinterkölden kämpa sig genom ismassorna till den
Oriqir
igitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
