Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 TAL.
medvetande, men först efter ett blodigt krig och oerhörda
uppoffringar. "Fritt land, ingen afhängighet” var också den
tanke, som besjälade den ädle svensk-amerikanen Johan Mor-
ton, då han med sin afgörande röst stälde Pennsylvanien i de
fria koloniernas led och med sitt namn underskref detta lands
sjelfständighetsförklaring 1776.
Den svenske kolonisten var en "man för sig”. "Underdånig
all mänsklig ordning” som han var, så låg det dock på botten
af hans karaktär en sjelfständighetsanda,som ej gerna fördrog
beroende af andra, allra minst förtryck af främmande her-
skare. "Han visste med sig”, säger en anglo-amerikansk
författare, "att han tillhörde en stormakt och att det höfdes
honom att herska.” Följaktligen fördrog han aldrig kryperi
och fjäsk för dem, hvilka tillhörde annat folk, egde annan sed,
annat språk och annan tro.
<Osmakligt var ej än hvad helst som nämdes svenskt;
hans sinne som hans drägt var varmt och fosterländskt.
Nöjd med hvad jorden bjöd och skog och bölja gaf,
han sökte ingens skygd och hade ingen slaf.”
Ehuru de svenske kolonisterna i Nya Sverige visst icke
voro några felfria helgon, lika litet som svensk-amerikanerna
i våra dagar äro det, så ega de likväl förtjenster, hvilka för
alltid tillförsäkrat dem ett framstående rum i detta lands häf-
der. De voro i jämförelse med oss endast en hand full folk,
men de voro en enig nationalitet. Den "kungliga svenska
afundsjukan” och den bittra demoniska partiandan i kon-
servativa och liberala färger sög icke såsom en blodigel detta
folks lifskraft, must och märg. Hvad som kunde lända hela
folket till gagn samt till ära och anseende bland andra natio-
naliteter, det var hela folkets angelägenhet, för hvilken alla
hjärtan klappade, alla händer verkade.
«På berg, på slätt, i dal, i skog
ett enda sinne rådde;
I svenske män, ha än i dag
vi qvar detsamma sinnelag?”
Är det minne, som vi i afton fira, en för oss ur seklernas
graf frammanad vålnad, hvilken anklagande pekar på en
igitized sy (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
