Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTERER I DEN FORNNORDISKA LITERATUREN. 99
hvilken går såsom en röd tråd genom deras världsåskådning,
deras literatur, hoppet om Balders återkomst, hvilket hopp
slutligen gick för dem i fullbordan, då läran om ""hvite Krist”,
mee "jungfruns son,
sänd af Allfader att förklara runorna
på Nornors svarta sköldrand, outtydda än,”
började att förkunnas och anammas i tro af det sannings-
isökande folket i Norden.
Men det är icke vid den fornnordiska mytologiens karak.
terer vi här vilja i synnerhet fästa vår uppmärksamhet, utan
fastmer vid karakterer i sagoliteraturen, vid enskilda histori-
ska personligheter, hvilka framstå såsom typer, i hvilket hela
folkets kulturriktning och tänkesätt afspeglar sig. Mycket
af hvad som kommer att anföras, är sannolikt redan till sina
grunddrag kändt; det är dock icke blott innehållet, utan äfven
formen, som här förtjenar uppmärksamhet, emedan den senare
vid alla citat ur fornhäfderna kommer att så troget som
möjligt återgifva det fornnordiska språkets anda och ut-
tryckssätt.
. LJ
+.
Ett af våra fäders mest utmärkande karaktersdrag är
deras sjelfständighetskänsla. Denna uppenbarar sig i deras
samhälls- och statsförfattning. Nordbon såg endast ogerna
att någon stod öfver eller framför honom. Statens högsta
myndigheter hade hos honom mera en rådande och ledande
än en befallande och bjudande makt. En öfverkonung eller
rättare unionsregent fans visserligen, hvilkens makt och an-
seende hvilade hufvudsakligen på religionens grund, men denne
öfverkonungs välde var ursprungligen mycket begränsadt.
De olika landskapen egde icke blott egen lagstiftning ech lag-
skipning, utan äfven s. k. fylkeskonungar med ärftlig sjelf-
ständig makt. En öfverkonung (Ingjald) drap slutligen 12
dylika småkonungar och lade deras riken under sig; men
sjelfständighetskänslan i de senare utplånades icke dermed.
När den religiösa grund vacklade, å hvilken öfverkonungens
Oriqir
igitized sy (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
