Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
makt hufvudsakligen hvilade, så hotades också, under "striden
mellan svear och götar”, statsenheten med upplösning. Sjelf-
ständighetskänslan hos den enskilde och inom landskapet var
dock icke en följd af en allmän social jämlikhet. ""Ståndsskilnad”
fan3 till redan i den mest aflägsna forntid, i det att "tignar-
männen”, konungens tromän eller tjenare, hvilka buro namn
af jarlar, hersar, höfdingar m. m., voro bestämdt skilda från
odalbönderna, dessa åter från de "frälsgifna” och trälarne.
Men, emedan alla i konungens ’"hird” och tjenst stodo i mer
eller mindre beroende af konungen, samt egde färre rättigheter
än odalbönderna, så vägrade många af de sistnämda att blif-
va adelsmän och hofmän, hvilket de ansågo vara under sin
värdighet. ’’Underligt beten I eder”, sade lagman Torgny
till Ragnvald jarl, "I fiken efter tign. namn och kunnen icke
råda eller tänka för eder, så snart I kommen i någon vånde.
Mig synes det icke ovärdigare att räknas bland bönder och
vara fri till sina ord att säga hvad man behagar, äfven om
konungen är när”. Bonden var nämligen framför andra i be-
sittning af yttrande och lagstiftningsrätt å tinget, samt egde
dessutom andra fri- och rättigheter, hvilka öfriga samhälls-
medlemmar saknade.
Att vara en sjelfständig odalbonde skattades mer än hö-
ga äreställen i konungens hof; och understundom utsatte man
sig hellre för konungers onåd än man mottog ’"’tjenst ur
konungens hand”. Då Åsbjörn Sigurdsson hemkom till sin
gård, efter det han dräpt en af konung Olof Haraldssons
tjenare och blifvit af konungen benådad, på det vilkor, att
han skulle öfvertaga den fallnes tjenst, så yttrade en af
Åsbjörns slägtingar till den nye ämbetsmannen: "Denna färd
är till både din och dina fränders skam, att du skall vara
konungens — träl. Visa dig nu så mycket man, att du hellre
sitter här å dina egor, och skola vi dina fränder hjälpa dig
att du aldrig kommer i slik klämma”. «Åsbjörn,” säger forn-
skriften, "fann detta godt, och innan de skildes var det be-
stämdt, att Åsbjörn skulle sitta å sin gård och icke fara till
vigitized sy (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
