Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
tydighet och dubbelhet ofta ett utmärkande karaktersdrag.
Redan i den "Höges sång” (Håvamål) gifves rådet:
«Fråga slugt
och svara listigt,
om du för klok vill kallas”’;
och i denna ’"list” voro våra fäder mästare. "Orden voro
ofta till för att dölja tankarne”. Då Olof Skötkonung icke
höll sitt å allshärjarting gifna löfte, utan bortgifte sin dotter
Ingegerd till storfursten Jaroslaw i Holmgård, så bortgifte
Ragnvald jarl i Vestergötland konungens af en trälinna födda
dotter Estrid, utan hennes faders vetskap och samtycke, med
den norske konungen, hvarigenom denne förmåddes att in-
ställa sina fiendtligheter. Olof Skötkonung var emellertid alls
icke nöjd härmed, utan hotade så väl Ragnvald jarl som
vestgötarna med sin hämd för deras djerfva tilltag. Jarlen
öfverflyttade till Holmgård (år 1019) och vestgötabönderna
voro nu ensamme utsatte för konungens vrede. Då beslöto
dessa, att sända till konungen sin lagman Emund, hvilken
var "klokare och ordsnällare än andre, ättstor och frändrik
och hvilken dessutom ansågs hafva baktankar”. Han kom
. till Upsala, steg in i konungasalen, helsade höfviskt och be-
rättade, då konungen frågade efter nyheter, huru vissa per-
soner i Vestergötland hade, under det de fikade efter små-
saker, förlorat hvad som var af mycket större värde — allt
häntydande på, huru konungen fikade efter besittningar i
Norge, under det han lät arfländerna i öster gå förlorade. I
likhet med profeten Nathan i gamla testamentet lät Emund
slutligen konungen fälla dom öfver sig sjelf. "Jag kommer”, sa-
de lagmannen”, att få besked i sådana svåra mål, der lagarne
äro oense. Det var två män, ädelborne, lika i ätt, men olika
i egor och skaplynne. De tvistade om jord och gjorde hvar-
andra skada, den mer som mäktigare var, till dess deras tvist
afgjordes å allshärstinget: Den som förut var mäktigare
skulle gälda; men första gången gaf han gässling för gås, en
gris för ett gammalt svin och i stället för en mark guld gaf
Original from
Digitized sy GOG gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
