Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTERER I DEN FORNNORDISKA LITERATUREN. 13
Troende, att allt hvad som hände var förut af ödets gudinnor
skipadt, gick han med största lugn mot faror, plågor och död,
tänkande såsom konung Ring:
«eNornornas lottning,
huru vi fike,
trotse vi, klage vi ej oss ifrån”.
I sin ormgrop sjunger den fångne Ragnar Lodbrok heden-
domens svanesång, den i sitt slag märkligaste på jorden, och
dör — leende. Hotad med ögonblicklig död, yttrar Illuge med
isande lugn: "Mitt hjerta har ännu aldrig varit förskräckt,
och hit är jag kommen, derför att ödet så skipat; ingen dör
mer än en gång, alltså rädes jag icke för hot”. Då Gunnar
på Lidarände å Island en natt öfverfölls af sina fiender, sände
dessa en man till Gunnars hus för att utforska, om husets
egare var hemma. Gunnars spjut träffar spejaren i medjan,
och denne vacklar derefter till sina kamrater, hvilka ifrigt
fråga: "Är Gunnar hemma?” "Sen sjelfva efter, nog fick jag
veta, att spjutet hans var hemma”, säger mannen med ett
iskallt lugn och segnar död till marken. Om Olof Trygvason
heter det: ’Han talade vanligen föga om det, som tycktes
honom mot hans hog”, och på ett annat ställe: "Konungen
var väldigt vred, men styrde sina ord väl, som han jämt var
van”. Då Jomsvikingarne kommo för att strida mot Håkan
jarl, kom en bonde Germund till honom med bud, att en
fiendehär kommit i landet. Jarlen frågade efter bevis härpå.
Då lyfte bonden upp den ena armen, hvars hand blifvit af-
huggen, och sade: "Här äro järtecken, att en här är i landet”.
När nämde vikingar derefter besegrats och de förnämste fån-
garne förts bundna i land för att afrättas, hördes från dem
lika litet som från den sårade bonden jämmer eller veklagan.
Kallblodigt yttrade den ene: "Om jag vet något, sedan hufvu-
det är hugget af mig, skall jag sticka nålen jag har i handen
ned i jorden”. Hufvudet höggs af, och spännet föll honom ur
handen. En man satt der, frid och skönhårig; han svepte
fram håret öfver hufvudet, räckte fram halsen och sade:
«"Bloda icke ner håret”. En annan tog hans hår i handen
Oriqir (
pigitized by (GOC gle PRINCETON UNIVERSITY"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
