Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTERERP I DEN FORNNORDISKA LITERATUREN. 123
mången konung och storbonde heter det med beröm, att han
var gifmild; deremot säges det om konung Östen: "Han var
kiok och förståndig, men det, som drog allra mest riket undan
honom, var, att han var snål och sniken.” Då han kort före
sitt fall bad sina män, att de skulle följa honom i striden, fick
han till svar: "Dina guldkistor följe dig nu och värje ditt
land!” Rikedom hade för våra fäder värde, endast för så vidt
som den bidrog till ""heder”, glans, prakt och ståt samt till
fränders och vänners "fägnad”. En man, som väl var rik,
men hvarken storättad eller en idrottsman, kallades med för-
akt "sniken och dådlös”.
Bland idrotter, på hvilka våra tappra fäder satte stort
värde, var färdighet i vapens bruk. Fornskrifterna vittna
icke blott om våra fäders oförskräckta mod, hvars lösen var
"seger eller död”, utan också om en djärfhet, en vighet, en
vapenkunnighet, som icke öfverträffades af samtida folk. För
att blifva öfvertygad derom behöfver man endast läsa berät-
telsen om den strid, som storbonden Gunnar i Lidarända och
hans broder Kolskägg utkämpade vid Rångån mot 8 fiender,
hvilka alla stupade, eller skildringar af bonden Alve Stormuns
lysande vapenbragd, då Kungahälla (Kungelf i Bohuslän) an-
fölls af hedningarne, eller berättelsen om huru Ezxil Skalle-
Grimsson med endast 3 följeslagar lyckades fälla 25 verm-
ländingar, hvilka försåtligt angrepo honom, då han återvände
till Norge med skatt från Vermland. I taktik, i belägrings-
konst och i bruket af krigsmaskiner voro våra fäder alls icke
okunniga, och de drogo ingalunda i betänkande att mot sina
fiender använda all möjlig krigslist, blott deras mål kunde
derigenom uppnås. ’"I arf och blod och genom gudalära voro
hos dem inplantade de grundsatser, att världen hörer tappre
män till, att man hellre bör lefva derför att inlägga ära och
beröm än att komma till hög ålder, och att af allt det heder-
ligaste var att lefva af vapen och dö i vapen.” Öppen strid,
man mot man var fädrens lag. Öfverfall nattetid och anlägg-
ning at mordbrand ansågos tillhöra "dålig sed”, hvilken dock
ia en ole Original from =
igitized sy (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
