Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
dade under "tre vintrar” den späde Olof Trygvason och hans
moder mot deras fiender, som försökte med goda ord och
vapenmakt få dem i sitt våld. När Torberg Arnesons hustru
tagit i sitt beskydd den landsflyktige isländaren Sten Skafte-
son, förklarade hon, då mannen vid sin hemkomst ville af
fruktan för konungens vrede drifva Sten ur huset, att "’an-
tingen skulle både hon och Sten fara bort eller båda stanna”.
Dylika karaktersdrag förekomma icke sällan i den fornnordi-
ska literaturen-
Ett annat ädelt karaktersdrag hos våra fäder är deras
starka sedlighetskänsla. Nordbon var kysk: det gäller om
honom hvad Tacitus säger om germanerna, att han från vag-
gan till äktenskapssängen icke hade någon kännedom om
vällusten. Derför hade också hans hustru för honom ett högre
värde än för den i utsväfningar så tidigt invigde greken och
romaren. I Norden var qvinnan fri och intog i hemmet en
värdig ställning. Ärbarhet och kyskhet voro den nordiska
qvinnans förnämsta prydnader. Allt, som kunde skada ’"’he-
der och godt rykte”, var belagdt med höga lagliga böter.
Att kyssa en friboren flicka mot hennes vilja var, åtminstone
på Island, ett brott, som straffades med landsflykt. Det hän-
de sällan eller aldrig, att en flicka förfördes och sedermera af
förföraren öfvergafs. Detta brott ansågs lika med dråp och
straffet tillämpades skoningslöst. Qvinnan hölls i ära och
anseende. ’’Så länge mitt hufvud står uppe, skall min hustru
hedras som jag sjelf”, var den vackra grundsats, som den
myndige bonden ofta uttalade. Den äkta makan i Norden var
ingen slafvinna, ehuru hon i flera afseenden stod under man-
nens lydnad. Hon satte en ära uti att vara sin man obrotts-
ligt trogen och i sitt hus en duglig husmoder, kunnig i alla
hushållsgöromål. Äktenskapets starkaste band var kärlek,
icke timliga egodelar. Qvinnan egde nämligen icke rätt att
taga arf. Odaljorden fick aldrig från slägten afhändas och
derför stadgade lagen: ’"gånge hatt till och hufva ifrån”.
Ingen yngling kunde genom giftermål förvärfva sig en enda
PRINCETON UNIVERSITY
Digit by Google b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
