Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SVENSKARNES APOSTEL". 171
stort och präktigt gästabud, öfverlemnade till honom kejsa-
rens gåfvor samt androg sitt ärende, hvarpå konungen sva-
rade, att han ej vågade göra något på eget bevåg, förr än
han rådfrågat de heliga lotterna och förnummit böndernas
vilja. I orolig väntan på utgången, tog Ansgar sin tillflykt
till bön och fasta. Konungen åter rådplägade med sina för-
nämste män och rådfrågade derefter der heliga lotterna ute
på fältet; och föllo dessa så, att de kristnes lära borde få i
landet förkunnas. Då beslöt konungen att framlägga saken
för bönderna på tinget.
Till tingsvallen hade en mängd bönder och bonade män
kommit i full rustning som sed var. Sedan konungen med sin
hird intagit sin plats inom den af "veband” inhägnade ringen,
midt emot lagmannen och allmogen, androgs saken, hvarvid
stort buller och gny uppstod bland bönderna. Slutligen upp-
stod en gammal gråhårig bonde med ett väldigt spjut i han-
den och svärd vid sidan, äskade ljud och höll följande tal:
<"Hören mig alle, konung och allmoge! Många bland oss
finnas, för hvilka kunnigt är, att de, som vändt sig till de
kristnes gud och på honom förtröstat, hafva både i hafsnöd
och andra trångmål rönt stor hjälp och tröst. Hvarför skulle
vi då bortkasta det, som vi veta är gagneligt? Somliga haf-
va farit utomlands, endast för att låta sig der kristnas, och
hafva de det frivilligt gjort. Hvi skulle vi icke nu med god
vilja hemma vid våra dörrar mottaga det, som vi eljes måste
fara så långt efter och våga vårt lif både i hafsnöd och röfvare-
händer? Nu, då rönt är, att denne guden i många fall hul-
pit oss och varit oss bevågen, så är mitt råd, att vi tillstädje
hans tjenare att vistas bland oss. Om så hända skulle, att
våra gudar icke skulle vara oss bevågna, är det godt att
hafva denne gudens ynnest.”
Då bonden slutat sitt tal, gåfvo bönderna sitt bifall till-
känna genom slag på sköldarne och med vapengny; och be-
slöts, att kristna prester skulle få vistas i landet och ostörde
predika sin lära. Då saken föredrogs på ett annat ting i en
Origina (
igitzed sy (GOOSE PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
