Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VESTGÖTALAGEN. 177
Detta lilla språkprof visar, hvilken stor förändring det
svenska språket undergått, sedan Vestgötalagen började i
skrift upptecknas. I den äldsta tiden, innan detta skett,
fortplantades lagen lika så väl som den mytiska sången, hjäl-
tedikten och sagan genom muntlig tradition, och den egde då
versform. Lagmannen "qvad” lagen för den på tingsvallen
samlade menigheten, som i sitt minne bevarade de gamla med
bokstafsrim försedda stadgarne och rättsgrundsatserna. Ett
stort antal af dessa återfinnas i Vestgötalagen. Uttryck så-
dana som: "til hogs ok til hang&, til draps och til döthe, til
torfs ok til tieru” äro äldre än det 12 århundradet. Hvad
språket beträffar, visar sig en nära slägtskap mellån detsam-
ma och det gamla nordiska språket. Att latinet, kyrkans
språk, med kristendomens antagande börjat utöfva inflytande
på våra fäders tungomål, derom vsittna många från romar-
språket upptagna ord (altare, apostla messu, biscuper, brim-
signa, calker, clerker, canta, bona, crussa, ferma, kaplan,
kirkia, kloster, korporale, kristna, pavi m. fl.) Stilen är för-
träfflig. Den gedigenhet, "den uttryckets afmätta korthet,
rundhet och bestämdhet,” den naiva, lefvande och pittoreska
framställning, som gör Sveriges Rikes Lag af 1735 till ett
«edet största konststycke i stilistisk väg”, till ett af den sven.
ska literaturens mästerverk, spåras redan i anförda para-
grafer ur Vestgötalagen.
Presterskapets och böndernas rättigheter och skyldigheter
äro i lagen noggrant bestämda. Vestgötarne voro ett "hög.
kyrkligt” folk. De fördrogo då, lika litet som i våra dagar,
<tvinkelpredikanter” eller "respredikanter” från andra socknar.
Icke ens på dödsbädden kunde en vestgöte med hopp om
framgång kalla till sig en prest från en annan socken än sin
egen, ty lagen stadgade: ’Går prest i annan prests socken,
bär derin bok och prestbindel och läser öfver folk, då är han
saker till tre mark. Gälde tolf öre åt biskop och tolf öre åt
prest”. Tre mark voro lika med den summa, som erlades i
12
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
