Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SOTOS TÅG TILL MISSISSIPPI. 231
nad å den östra stranden, innan båtar och färjor, nog star-
ka för kavallreiets transport, kunde anskaffas. Slutligen stod
hela den spanska ""hären” på Mississippiflodens vestra strand,
beredd att på nytt jaga efter lyckan, hvilken hittills så
skickligt flytt undan de af öfverspända förhoppningar, religiös
fanatism och omättlig girighet lifvade krigarne.
De Soto, som förmodade, att landet vester om Mississip-
pifloden var rikt på guld, uppbröt med sin här i juni och
kom efter ett i hög grad besvärligt tåg till höglandet i trak-
ten af nuvarande New Madrid. Indianerna härstädes trodde,
att spaniorerna voro "’solens barn” och förde sina blinda till
det spanska lägret för att få dem botade, men fingo föra dem
lika blinda derifrån. I Pacaha — de nordligaste punkt, som
spaniorerna uppnådde vid Mississippifloden (den 19 juni) —
qvardröjde De Soto i 40 dagar. Här sysselsatte sig spanio-
rerna med fiske och fångade bland andra fiskar den numera
högst sällsynta "spadfisken” (Platirostra edentula), hvilken
då fans i vesterns gytjiga strömmar.
Spejare sändes för att undersöka landet i norr. Efter en
tid återkommo de och meddelade, att landet var nästan
en öken. Indianerna berättade äfven, att få indianbyar fun-
nos i närheten af Missourifloden, men så många bufflar fun-
nos derstädes, att ingen majs kunde odlas. De Soto begaf
sig derför (i augusti) mot vester, eller rättare mot nordvest.
Höglandet, hvarest Hvita floden (White river) har sina käl-
lor — mer än 200 mil från Mississippi — var troligen grän-
sen för hans tåg i denna riktning. Då det visade sig, att ber-
gen derstädes innehöllo hvarken guld eller ädelstenar, vände
lycksökarne sitt tåg mot söder och kommo efter en besvär-
lig marsch till tunicaerna nära de varma källorna och biflo-
derna till Washita i nu varande Arkansas.
Indianerna i Antiamque, en by vid floden med samma
namn, voro åkerbrukare och mera civiliserade än de stam-
mar spaniorerna förut påträffat. De visade främlingarne
vänskap och tillmötesgående, och blefvo till belöning härför
igitized by (SOK gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
