- Project Runeberg -  Valda skrifter I. /
306

(1892) Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306 BERÄTTELSER.

hungersdöd eller fångenskap måste inom få dagar blifva vår
lott. Vår öfverbefälhafvare, på hvilkens handlingar arméns
och kanhända nationens öde berodde, kände sitt ansvar
tungt; han blef allt mera sluten och blek, men han var en
man, som icke gaf hoppet alldeles förloradt förr än hvarje
medel till räddning pröfvats.

Ett förtvifladt, nästan hopplöst försök till undsättning
var för oss ännu möjligt. Fyratio engelska mil öster om oss
låg Stocktons armékår, utan den ringaste aning om den fa-
ra, i hvilken både han och vi sväfvade. Kåren hade flere da-
gar förut fått order att besätta ett bergpass och låg, sedan
det var gjordt, "långt skild från hugg och skott”. Det syn-
tes vara nästan omöjligt att bringa honom underrättelse om
faran. General Thomas beslöt likväl att våga försöket, och
han utsåg mig till ledare af det svåra, men ärorika företaget.

Det antogs på goda skäl, att fienden icke hade förstört
järnvägen och att det till följd deraf möjligen skulle lyckas
mig och de män jag hade till följeslagar, att med ett loko-
motiv passera genom rebellernas linie och komma till Stock-
tons läger vid Kanakia-stationen.

Klockan var 411 på qvällen, då jag mottog generalens
order och beredde mig att uppstiga på lokomotivet, som
skulle föra mig till döden eller rädda armén. Det var icke
något stort och starkt lokomotiv, men det var det bästa vi
egde och lyckligtvis i godt skick. Två af mina landsmän er-
bjödo sig att såsom frivilliga göra mig sällskap på min våd-
liga färd. De hade allt sedan krigets utbrott tjenat i unions-
härarne och vid mera än ett tillfälle aflagt prof på kallblo-
dighet och dödsförakt, men voro förjöfrigt hvad bildning, ut-
seende och temperament beträffar, hvarandra högst olika.

Den ene af dem — Peter Storm från Småland — var en
reslig kämpe med krutsprängdt ansigte, oförfärad blick och
ett gladt, men ytterst häftigt sinnelag. Den andre — Sven
Gill från Vestergötland — var något mindre till växten, skul-
derbred och stark som en björn, mera flegmatisk än Storm,

vigitized by (SOC gle BRING TON ONvERSiT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejavalda/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free