- Project Runeberg -  Valda skrifter I. /
326

(1892) Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 BERÄTTELSER.

stund i stilla begrundning samt lyssnade till huru åskvädret
mer och mer nalkades hans lilla undangömda boning.

Plötsligt steg han upp vid ljud från den låga dörren, hvil-
ken gnisslade på sina rostiga gångjärn. Den uppläts, och ljud-
löst steg €n högväxt indian öfver den grofhuggna tröskeln
samt stannade med armarne korslagda öfver bröstet och be-
traktade den gamle vestgöten, hvilken stod lugn och orörlig
framför honom.

Indianen, som icke var någon mindre personlighet än
sioux-stammens tappre höfding Lilla Kråkan, var klädd i
krigets skrud och målad i ansigtet och på de bara armarne
med krigets färg. En blodröd mantel, som var kastad öfver
de breda skuldrorna, dolde större delen af de med mång-
färgade fransar prydda benkläderna af gult hjortläder, ja,
räckte ända ned till de gula perlstickade mockasinerna. I det
utsydda bältet omkring lifvet blixtrade en med långt hår och
örnfjädrar smyckad tomahawk, och en väldig knif blänkte
vid sidan af många i krig tagna skalper. På armen hvilade
den trogna bössan, och i de korpsvarta lockarne på hufvudet
fladdrade en rad mångfärgade örnfjädrar.

En minut stodo de båda männen tysta och orörliga blic-
kande hvarandra i ögonen så, som de önskat läsa hjärtats
doldaste tankar. Slutligen sträckte höfdingen ut handen med
en värdighet, som skulle anstått en af Greklands ypperste
talare, samt yttrade på dakotahspråket:

’"Broder! Fem gånger har haren skiftat färg och löfven
fallit af eken, sedan du fann mig ligga sårad och halft förblödd
der ute på prairien. Du tog mig på dina starka armar och
bar mig lika lätt som björnhonan bär sina späda ungar.
Du förde mig hit till din wigwam, lade mig på din bädd och
vakade öfver mig lika troget, som bergufven vakar om nat-
ten, lika ömt, som en squaw vakar öfver sitt barn.

Broder! Jag har lärt mig att minnas en välgerning, jag
har lärt mig att aldrig glömma en oförrätt. Icke dödens, utan
lifvets bud förs af min tunga till din rådseld. Det är mina

Original from

igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejavalda/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free