Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Helsingelagens wid. balk flock 15 återfinner man
följande märkliga stadgande: Vill någon upptaga byämne på
allmänning, tage det bredvid den, som förut anlagt där
nybygge utan inkräktning från detsamma, tage skog till
byämne så bred, som åker och äng är. Utmark tage på två
sidor så långt som en vanför människa kan gå med kryckor
utan all livila. Så långt skall detta vara, åke hemifrån före
soluppgången vid vintersolståndet och bugge ett lass stör
och komme åter vid middagstid, det är ett lagligt intagande.
Vill han taga till åker och äng, då skall han upprödja till
åker så mycken jord, som fordras för att därå skörda tre
trafvar säd och tillika göra etf lyrknuta hus samt gå
omkring det intagna och utstaka det med två vittnen.
En gräns ställdes härmed för nybyggarens jordförvärf i
det stora Norrland med tillhörande delar af det nuvarande
Finland, livarest Helsingelagen gällde. Lagbudets syfte var
uppenbart. At nybyggarens efterkommande och andra ville
man bevara möjlighet till grundläggning af nya bol. Ingen
skulle få tillägna sig mer af den stora allmänningen ån som
fordrades för att han därpå, efter de inom bondeklassen
rådande föreställningarna, vore fullsuten. Denna inskränkning
i jordförvärfvet ådagalägger framtidsbliek hos dem, från
livilka stadgandet utgått. Herrgårdar tänkte man sig icke
komma att uppstå i dessa karga bygder. Det skedde ej
heller. Lockelserna för herremannen att där taga sin bostad
voro för små. Bonden kunde knappast utgöra sina skatter
till kronan. Åt en räntetagande herreman hade han intet
därutöfver att afstå.
Under medeltiden och länge därefter hade befolkningen
i denna landsdel sin utkomst af jakt och djurfång. Det
ätbara villebrådet lämnade bidrag till födan, och skinn efter
allehanda djur rönte inom. ja till och med utom landet, stor
efterfrågan, hvarföre de såldes, därest de icke användes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
