Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod sålunda ett gemensamketsförhållande, som hade
karaktären af samägendom mellan honom och kronan.
Afvitt-ringens uppgift var just att särskilja den del, som tillkomme
nyhvggarne med eller utan skattemannarätt, från den öfriga
kronan behållna marken. Vid mantalssättningen, som var
hestänmiande för grundräntan, förutsattes rätt för
hemmans-innehafvaren att få utmark efter ortens lägenhet, hvilket så
mycket mindre kunde honom förvägras, som oafvittrade
hemman ofta ledde sill ursprung långt tillhaka och den ene
hade samma rätt som den andre. Innehafvaren trädde i
följd liäraf icke till afvittringsförrättningen såsom gåfvotagare,
ehuru han i fråga om utmarkens utsträckning var
underkastad utkomna förordningar i ämnet, och hade alltså tvungits
att atnöjas med en mindre areal än den, som dessa angåfvo
och som ägaren faktiskt bekommit, i fall förordningarna hade
haft en annan lydelse. Jorden innehafves med äganderätt och
brukas, med omförmälda undantag beträttande Lappmarken
jämlikt 1873 års afvittringsstadga, ulan inskränkningar i
förfoganderätten. Åtkomsthandling till hemmanet utgör
skatteköpe-hrefvet. som skiljer sig från köpebref, hvarmed enskilde
af-liända sig jord, allenast därutinnan att skatteköpeskillingen
underordnas den åtagna grundräntan.
Så står saken för närvarande! Icke mindre med
af-seende a afvittringsförordningarnas innehåll än äfven i följd
af det sätt, hvarpa de under afvittringsarbetets fortgång
till-lämpats, har a sista tiden åtskilligt anmärkts delvis med,
delvis utan fog. Det synes dock uppenbart, att allt detta
ej kan medföra rubbning af den redan utförda afvittringen,
med anledning hvaraf anmärkningarna hafva betydelse
egentligen blott från historisk synpunkt. Till och med om det lyckas
ådagalägga, att upplåtarens förväntningar gäckats, förslår ej
detta att upphäfva en i laga ordning tillkommen äganderätt
till jord.
Det väcker i betraktande liäraf hade förvåning och harm,
att med hänsyn (ill de afvittrade hemmanen eller möjligen
blott till den dem tillagda skogsmark utöfver livad efter
närvarande förhållanden skulle vara till husbehof nödigt, brukas
uttryck* såsom »skogsdonationer», kronans donationsskog >.
* Se 1901 års riksdagshandlingar, Lagutskottets betänkande n:o IS
med motion i utdrag oeli reservation af herr (!. A. Lindhagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
