Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»lurlän ingår af kronan» etc.. Ii vilka uttryck, då de äro
ägnade att alstra föreställningar om en ät kronan i afseende
a dessa hemman eller delar däraf bevarad
återvinningsmöj-ligliet eller annan rätt, blifva missledande ocli äro så mycket
mer olämpliga, som de inverka a omdömet tios den okritiska
allmänheten samt utan någon föregående bevisning utgöra
en anklagelse emot misshagliga individer. Om det orätta
i ett sådant handlande bör icke vara mer än en mening, och
den omständigheten all handlandet utgått från ett fosterländskt
sinnelag eller åsyftat att främja kulturens sak försvarar icke
detsamma.
l’a sätt ofvan augifvits, kunde ägare af helt mantal
enligt 1820 och 1824 arens afvittringsförordningar bekomma,
fränsed t impedimenter. i Jämtland högst 3.000 samt i
Norrbottens och Västerbottens län högst 2,500 tunnland. Trots
skogens ringa penningevärde, blef målet för de intresserade
jord-ägarne tämligen allmänt all få största möjliga ägovidd, och
de voro icke i saknad af medel för dess vinnande. Åt
länsstyrelsen hade väl förbehållits rätt alt pröfva vid afvittringen
förekommande frågor; men. innan de kommo till nämnda
myndighet, skulle frågorna handläggas vid ortens
afvittrings-rätt. af hvars tre ledamöter tvä voro utsedda inom den
socken, där afvittringen pågick, och dessa verkade gifvetvis
sä långt i deras förmåga stod för stora skogsanslag åt sina
principaler jordägarne. Erhållande af en viss grundränta
var merendels för myndigheterna hufvudsaken, under det
att matlagens antal tillmättes en underordnad vikt. Något
mer eller mindre af den stora skogen, som var nästan
värdelös och antogs i framtiden konnna att förblifva det. betydde
efter det allmänna föreställningssättet föga. 1’a någon
utbredd odling vågade man icke förlita sig. allra minst i de
inre delarna af landet. Vid lräga om förslag till
afvitlrings-stadga för Luleå lappmark yttrar sålunda kammarkollegium
den 14 mars 1850, att heinmansbruket där egentligen
grundades pä boskapsskötsel, som dock bibragte löga i reda
penningar. Flera omständigheter bestyrka detta förhållande.
Att det var klent beställdt med afsättningen at
boskapsskötselns alster utgjorde ett vanligt klagomål, och framgår,
bland annat, af öfverdirektörens lör landtmäteriet utlatande
i samma ärende den 24 oktober 1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
