Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.ägande ni 11 innebafver jorden och icke längre liar en förkänsla
af att besittningen är af öfvergående natur. Da skulle vara
att förutsätta både hos honom själf och hos dem, som sta
honom nära, intresse för allt, som stegrar jordens
afkast-ning. Den arbetsamme och handlingskraftige s. k. själfägande
bonden är nämligen i det afundsvärda läge att icke i högre
grad beröras af konjunkturerna på världsmarknaden, och det
som tiinar i hans omgifning. Honom står nämligen till buds
ett lorvärf, som, frånsedt missväxtår, lämnar honom föda
och kläder samt ett ständigt tillfälle att förbättra sin
ställning. Han är, såsom det säges, själfproducent af sina
förnödenheter i vida högre grad än andra samhällsmedlemmar.
Mången prisar därför bonden såsom lyckligare än andra.
Oberoendet är dock allt mindre, ju mer han behöfver af det,
som ej är att tillgå inom hans egen ekonomi, och
myckenheten liäraf visar sig under vår tid vara i ett oupphörligt
stigande. Har han i motsvarande grad förmåga till förvärf.
ligger däri icke något ondt, utan snarare ett godt. Känner
han sig åter oförmögen att bringa åstad livad som fordras,
är den naturliga följden en minskad lust för bondens
sträf-samma 1 i f. Allenast enkelhet och försakelser skulle kunna
bringa honom räddning. Tyvärr är det ringa hopp därom.
Vinstbegäret tränger sig från köpmansklassen, inom hvilken
näringsverksamheten genom detsamma får sin prägel, fram
öfverallt på andra områden.
För alla gäller det mer och mer att slå sig fram’ å
den bana. som bjuder på de största förv-ärfsutsikter och de
minsta försakelser. Sådan är tidens anda. I städerna
framträder denna åskådning alldeles omisskännlig, och jämväl på
landsbygden betinnes man vara i allt högre grad mottaglig
för densamma. Detta står ej att hindra, ehuru många
omständigheter tyda på, att verkningarna inom samhällslifvet
kunna blilva ödesdigra. Småbrukarne äro eller åtminstone
höra vara befolkningens kärna. Så länge den är sund, är
ingen fara för handen. Yppade samhällskrämpor tillhöra da
blott de yttre lagren, och man kan emotse framtiden med
lugn. Ständigt tillflöde af friska arbetskrafter är öfverallt
att påräkna, tack vare det kända förhållandet att jordbruket
a ett högre kulturstadium ej förmår upptaga den lediga
arbetskraften inom idkarnes egen krets. Däremot blir ett
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
