- Project Runeberg -  I Norrlandsfrågan /
53

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johan von Engeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis lur bonden, hvarför han också kan förväntas få hafva
allt detta i behåll, under det all åter, om den agronomiskt
användbara jorden utgör en tillhörighet till något sågverk,
jorden ej med fördel kan brukas för dess räkning, så att
blott återstår dess upplåtande å arrende med relativt sämre
resultat än som varit att emotse vid en försäljning, som
bragt egendomen iill någon med förmåga att själf bruka den.
Öfverallt inom näringslifvet drages ägendom magnetiskt till
den, för hvilken ägendomen bar högsta brukningsvärde. Ju
fortare och säkrare detta sker, desto bättre synes det vara
för den enskilde och i viss mån äfven för samhället.

Utgående härifrån, och då man ej hade förhoppning atl
staten, kommuner eller stiftelser skulle förvärfva någon del
af den fala skogsmarken, ändrade man, efter livad kändt är,
genom förordningen den 27 juni 189(1 lagstiftningen om skifte
af jord i det afseendet, att vid sidan af den gamla
hemmans-klyfningen sattes ägostyckningen, hvilken senare al
hemmansägaren lämnar frihet att efter behag stycka sin jord i skiltla
delar, utan att till en livar af dessa behöfver höra åker,
äng och skogsmark i lika proportion. Vid
hemmansklyf-ningen är skiftets utförande fortfarande landtmätarens sak
och blott i undantagsfall må han frångå den alltsedan Gustaf
l:s tid vidhållna regeln, att en livar delägare i hemman skall
hafva sin proportionella andel af alla dess tillhörigheter. Så
länge annat skiftesförfarande än det vid hemmansklyfning
före-skrifna icke tilläts, mötte sålunda ett afskiljande af den
absoluta skogsmarken från de ägor, som förutsättas komma att
förblifva underlag för det egentliga hemmansbruket, binder i
lag. Allenast under formen af s. k. afsondring kunde det
delvis ske. Man gjorde sig i anledning liäraf stora
förhoppningar om goda forstliga verkningar af den tillkomna rätten
till ägostyckning, som, enär utskiftningen vid densamma
verk-ställes i enlighet med jordägarens resp. köpares och säljares
önskan, möjliggör, atl liennnansdelar uppstå invid hvarandra,
ilen ena med uteslutande skogsmark och den andra med åker
och äng, men utan någon skog, icke ens det till husbehof
nödiga. Frånvaron af förbehåll i sistberörda afseende bar med
rätta klandrats. En utskiftning, vid hvilken jordbruksdelen
saknar husbehofsskog, är onekligen från agronomisk synpunkt
något betänkligt. Både jordbrukets prestationsförmåga i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:06:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejnorrland/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free