Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhöra do ursprunglige ägarne al’ landets till enskilde
upplåtna jord, berättiga dessa odalmän till anspråk, som man
frånkänner de andra, eller vill man tilltro dem, till hvilkas
fördel det gällde att nu afhända kronan jord, ett högre mått
af arbetsamhet och förmåga att afpassa jordbruket efter
tidsomständigheterna eller äro kanske lefnadsanspråken hos
de senare mindre. Så kan man spörja, då, å ena sidan,
ifrågasättes att uppmuntra personer att taga upp jord för
odling och, a den andra, förklaras, att jordbruket utan
tillskott utifrån är ruinerande, å bådadera sidor, med afseende
pa samma del af landet. Optimismen och pessimismen
åstadkomma uppenbarligen äfven här brytningar, och den. som
på afstand åser desamma, vet ej livad han skall tro.
Till och med om så illa skulle vara. att jordbruket a
liera eller färre hemman måste ölYergifvas i följd af alltför
knappa utsikter till förvärf, hvilket förekommer antagligt,
medför emellertid et t sådant förhållande icke någon
förpliktelse för statsmakten att förhindra det. så vida icke
särskilda omständigheter tillkomma, såsom behof af bofasta
personer på platsen för att vara att tillgå vid möjligen
uppkommen eld a kronan tillhörig skog, för försvaret etc. 1
dessa och likartade fall är gifvetvis det understöd att
föredraga. som blir för statsverket minst betungande och för
den enskilde mest inbringande, nämligen pengar. Härom
torde väl ej kunna vara mer än en mening, om ock en
annan form af understöd såsom skog skulle vara för
hom-mansbrukaren mer tilltalande.
Fiir sa vidt statshjälp, pengar eller inkomstbringande
förmögenhet påkallas, bör i hvarje fall icke gärna ifrågakomma
mer än så mycket, att det, som lämnas, utgör fyllnad till
beredande af en tarflig utkomst för jordinnehafvaren. Villigt
ma medgifvas, alt kommuner, inom livilka de själfägande
bönderna väl ej behöfva, men stå på gränsen att behöfva
statshjälp, äro i ett föga tillfredsställande läge. Någon fråga
kan därföre knappast vara alt icke det vore lyckligt, om
åtminstone ett flertal bland dem hade det bättre. Där något
större tillgångar här och livar inom kommunerna saknas,
är ej all påräkna den ekonomiska motståndskraft, hvaraf
behof ena tiden mer och andra tiden mindre förekommer
särdeles i en bygd med återkommande missväxtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
