Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lians föregångares omvårdnad, ja kanske kulturarbete, komina
inskränkningar i förfoganderätten att kännas tryckande och
blifva de i följd af det värde, som ungskogen då har,
knappast belföfliga. Lagtvång i större omfattning skulle till och
med i förutsatta fall kunna göra mer skada än nytta, dä
staten ställdes inför kostsamma anstalter för tryggande i
undantagsfall af lagens éfterlefnad. Mindre fara för
vanvård är äfvenledes för lianden å en ort, där skogen
luif-vudsakligen anlitas för fyllande af de inom orten
förekommande behofven, hvillca förete mindre skiftningar från
den ena liden lill den andra. Till och med där, hvaresl
skogsskötseln bibehåller karaktären af en naturockupation,
som icke utsträckes ulöfver livad den lokala förbrukningen
påkallar, yppas tidigt hos befolkningen ett återhållande
inflytande vid afverkningen öfverallt, där man fått klart för sig
lärorna af skogsbrist vid jordbruksnäringen, bergsbruket
eller annan verksamhet pä platsen. Skötseln inom våra
bergverksskogar. som mångenstädes ända sedan HiOO-talel
handhafts a ett uthålligt sätt, bekräftar detta. Motsatta
förhållanden uppmuntra äter till utsträckta hyggen och hindra
den önskvärda måttfullheten vid afverkningen.
Kännetecknande för hushållningen med skogen i öfre
Norrland är det sist omförmälda tillståndet. Afverkningen
lill husbehof är där ringa och alldeles underordnad den,
som sker lill afsalu. Någon brist i förra afseendet tror
man sig ej behöfva frukta. Föga oroar därföre framtiden.
Van, som man är att ödsla med skogen, tyckes det nästan
vara en fördel att liafva förvandlat sa mycket som möjligt
af trämassan i penningar. För afsättningén bar man inga
bekymmer, då virket bringas ut å världsmarknaden. Hvad
socknar, ja hela tingslag liafva att erbjuda, utgör på
världsmarknaden en obetydlighet. Fördenskull blir den totala
ulhuggningen en öfverhängande tära. som öfverallt där den
ej längre botar utan framträder i all sin nakna verklighet,
ulgör en social kalamilet, sä mycket större som pä mänga
ställen skog i följd af s. k. forsumpning kanske aldrig mer
återuppstår, åtminstone icke så högrest och värdefull, som
den förutvarande.
Manar icke detta till eftertanke, om ej något från det
allmännas sida hör göras för all alYärja läran? Svaret härpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
