Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För alt tämligen ingående kunna bedöma dels liuru stark lägenhetsanhopningen (per gård)
är i olika stadsdelar, dels, och särskildi, huru arbetarlägenheterna fördela sig på gårdarna har jag
med ledning af maritalsuppgifterna för 1908 sammanställt Lab. 9.
kasernen med »Berlinerrummen», hvilka icke kunna genomvädras, sid. 202. Ur Bremenunclersökningen vill jag
särskildt framhäfva sidd. 9, 12, 19 och 32.)
På det stora hela förefaller det, som om den i Uppsala vanligaste hustypen (särskildt rikt representerad i
Luthagen): tämligen långa (breda) hus om 2 våningar och frontespis samt ett något mindre gårdshus, vore en relativt
tillfredsställande sådan (jfr dock Eberstadt, a. a., sid. 195: Dusseldorfslypen). Det kan i detta sammanhang
förtjäna omnämnas, att familjehuset upptagits som bostadstyp i den nya arbetarförstaden Rickomberga, strax utanför
Erikslund.
Tyvärr kan jag här icke ge mig in på en mera ingående social-teknisk studie af de olika byggnadstyperna,
allra liälst som illustrationer härvid vore oundgängliga. För tillfället skall jag nöja mig med att framhålla, att
medeltalet hushåll per gård (bebyggd tomt) är ganska stort i Uppsala, antagligen något mer än 9 för hela staden och
mellan 10 och 11 för staden inom stadsplanen. För Stockholm är medeltalet (samtliga) lägenheter per bebyggd
lomt minst 15. Pä hvarje tomt kommer i Uppsala (inom stadsplanen) 2,i hus, i Stockholm ej fullt 2 hus. 1
jämförelse med de västtyska siffrorna äro de uppsaliensiska medeltalen hushåll per hus och per gård ganska höga (Se
Augsburgsunder sökning en, sid. 27.)
På det stora hela torde man kunna säga, att de städer, som kommit längst i hyreskasernutveckling, också
utmärka sig för ett jämförelsevis stort antal gårdslägenheter. (Se t. ex. Eberstadt, n. a., sid. 133.) I
Köpenhamn är t. ex. gårdslägenhetsfrekvensen mycket mindre än i Stockholm (och antalet lägenheter per gård endast 8,2).
Då denna stad äger en ganska ingående statistik rörande gårds- resp. gatulägenheter, skall jag här_ur
densamma meddela några belysande siffror. Medan procenten gårdslägenheter både för Östermalm och för
Kungsholmen är 22 °/o, är den för Köpenhamn endast 13 °/o (för gamla Köpenhamn 14,s °/o; för Berlin är den
nära 50 °/o); i gamla Köpenhamn har gärdslägenheternas antal f. ö. starkt minskats sedan 1901, se Tabelværk till
Københavns Statistik, nr 16, utk. 1908, särskildt sidd. 9—10. Af stort intresse synes 111ig här hl. a. vara tabb. 0
och ac, a. a., sidd. 24 och 26, af hvilka framgår, att gårdslägenheter om 2 rum äro dyrare än gatulägenheter om
2 rum i Frederiksbergs förnämligaste kvarter, distrikt 1—3, men däremot betydligt billigare i det med 11-typshus
starkt uppblandade distrikt 4, vidare att gårdslägenheterna i Frederiksberg stigit i pris från 1901 till 1906 minst
lika mycket som gatulägenheterna, sä att t. ex. medelpriset för 2 rum nu är detsamma i gatu- och i gårdshus. men
för det egentliga Köpenhamn däremot stigit mycket starkare för gatulägenheter — för 2 rum t. 0. m. sjunkit för
gårdslägenheter. Då vi vidare finna, att procenten outhyrda lägenheter i Frederiksberg är större för gatu- än för
gårdslägenheter (i det egentliga Köpenhamn tvärtom) och att i distrikt 4 antalet gårdslägenheter om 2 rum är
relativt litet (i förhållande till gatulägenheternas antal) jämfördt med i distrikten 1—3 (a. a., sidd. 11 och 54), synes
det troligt dels att bostadstyperna i hufvudsak äro desamma i Danmark (Köpenhamn) som i Sverige (Stockholm,
delvis Uppsala), dels och särskildt, att utvecklingen i Köpenhamn går i riktning mot ett måttligt utbildadt
hyres-kasernsystem — arbetardistriktel Sundbyerne (af I-typ) har mycket mindre gårdslägenhetsfrekvens än Frederiksberg,
2,5 °/o mot 4,2 »/o (jfr också a. a., sidd. 2—4 och 9). Antalet gårdar med hus om minst 6 etager uppgår i
Köpenhamn till 17 °/o af samtliga, i Stockholm troligen till allra högst 13 °/o (jfr a. a., sid. 2 och
Stockholms-unders. 1905, sidd. 23* och 13*). — Köpenhamssiffrorna bestyrka väl min framställning af gårdslägenhetens
sociala »status».
Hvad Finland beträffar, skall jag inskränka mig till att anmärka, att antalet i gårdshus belägna
arbetarbostäder är proportionsvis mycket högt inom de förnämligare kvarteren i Hälsingfors, sä t. ex. i 2:a stadsdelen ej
mindre än 72 °, 0 — mot 34 °/o för hela staden — och 25 % (gatu- och gårdsjvindslägenheter (Sucksdoref.
Arbetare-befolkningens i Helsingfors bostadsförhållanden år 1900, utk. 1904, tabb. 7 och 10).
I en stad sådan som Bremen saknas arbetarbostadstypen III så godt som alldeles. De olika gatorna bära
i allmänhet en mycket likformig social prägel. Rik och fattig bo sällan vid samma gata, mycket mindre i samma
hus (jfr Dic iiberfullten Wohnungen in der Stadt Bremen am 1 Dec. 1900, Mitteil. d. Brem. statist. Amts im
Jahre 1903, nr 1, sid. 4). Detsamma torde vara fallet i England. I sitt bekanta arbete Poverty, a study of town life,
uppdelar Rowntree Yorks arbetare ur ekonomisk och social synpunkt i tre grader. Om de tre
klassernas^bostads-förhållanden yttrar han bl. a., att den första (förnämsta) klassens bostäder äro belägna i stadens nyare delar vid
medelbreda gator: den andra klassens bostäder äro af något så när samma slag, men gatorna äro här trängre; den
tredje klassen slutligen hor till stor del i de gamla slumkvarteren, vid trånga gränder. (Rowntree. a. a, kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
