Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Abbadiderna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbadiderna—Abdomen
Abbés commendataires, fr. (1.
kåmmang-datä’r), kallades före revolutionen de
adelsmän, som med kunglig fullmakt
upp-buro stiftsinkomster utan att tjänstgöra
som präster; Abbés de S:te Espérance (1.
dö sängt espera’ngs; d. v. s. på
förhoppning), kallades skämtsamt de, som endast
erhållit titeln, men ännu intet vinstgivande
stift. — Infula’r-abbot, abbot med
biskop-1ig värdighet. — Abbotstift, kloster, som
förestods av en infular-abbot (se föreg.
ord). — Abbot-grevar, Abba’tes co’mites
el. Abbates mi’lites, lekmän, som i
belöning för krigiska bedrifter erhållit
abbotstift. — Sekula’r-abbot, lekmanna-abbot
(se ovan). — Regular-abbot, andlig abbot.
— Abbedi’ssa, föreståndarinna för ett
katolskt nunnekloster.
Abbadi’derna, arab. härskarätt i Sevilla
(1031—91).
Abbaje’hs, arab., se Aha.
Abbadon, Abbadona, se Abaddon.
Abbandoname’nte, Abbandonatame’nte,
Ab-bando’iio, tonk. (av ital. ahhandonaWe,
övergiva), med lidelsefull häftighet.
Abbasi’, med., se Abasi.
Abba’si, pers., se Abasi.
Abbasi’der, en från Abbas, Muhammeds
farbror, härstammande härskarätt i
Bagdad och Egypten (749—1258). Även en
härskarätt i Persien (1500—1736).
Abbassame’nto, förkortat Abb., ital., tonk.,
sänkning (av ena handen), då händerna
korsa varandra. — Abb. di voce (Z. vå’tje),
röstens avtagande i tonstyrka.
Abba’te, ital., ung, ännu ej prästvigd andlig,
som erhållit tonsuren (se d. o.).
Abbats, arab., se Aba.
Abbau, ty. (1. a’ppba’u), kem., nedbrytning
av ett sammansatt ämne.
Abbé, se under Abba.
Abbedi’ssa, se under Abba.
Abbellime’nto, ital., tonk., prydnad, fioritur
(se d. o.).
Abbeska apparaten 1. Abbes belysningslins,
fys., uppkallad efter uppfinnaren, E.
Abbe; apparat för belysning av föremål
vid stark mikroskopisk förstoring.
Abbone’ra, ital., (av lat. abhona’re),
förbättra, iståndsätta. Jfr Abonnera.
Abboname’nto, förbättring.
Abborre, zooL, se Perca.
Abborrfiskar, zool., se Percidæ.
Abbot, Abbotgreve, se under Abba.
Abbotsford, Walter Scotts slott i den lilla
skotska byn av samma namn.
Abbrevie’ra {lat. abbrevia’re, av bre’vis,
kort), förkorta ett ord 1. uttryck. —
Abbreviatio’n 1. Abbrevie^ring,
förkortning. — Abbreviatu’r, förkortning i skrift;
förkortningstecken i tonk. — Abbrevia’tor,
påvlig kansliskrivare.
Abbu’na, de abessinska kristnas andliga
överhuvud.
A. B. C., Spaniens mest spridda dagliga
tidning, konservativ-klerikal, utg. i Madrid.
Abcbok, lärobok för inhämtande av den
första kunskapen om alfabetet.
Abcha’serna 1. Abssua, folkstam som jämte
tjerkesserna bilda den västra gruppen av
de kaukasiska folken.
A-B-C-code, eng. (Z. ä-bi-si-kå’d), handelst.,
en mycket använd nyckel till
chiffertele-gram.
Abcda’rius 1. Abcda’rie, en, som lär sig abc.;
nybörjare i en vetenskap o. d.; öknamn på
vederdöparna.
Abcde’ra, tonk., sjunga med uttalande av
tonernas bokstavsnamn {c, d, e, o. s. v.).
Jfr Solfeggier.
ABC-staterna, stundom beteckning för
Sydamerikas tre ledande stater, Argentina,
Brasilien, Chile.
Abctuo’rium 1. Abgato’riiim, den i
gregorianska kyrkoritualen föreskrivna
ceremonien vid kyrkoinvigningar, varvid grekiska
och latinska bokstäver ritades i utströdd
aska.
Abd, arab., tjänare, slav. Förekommer mest
i sammansättningar av österländska
tillnamn.
Abdalla’h, arab., Guds tjänare, Muhammeds
fader.
Abd-el-Ka’der, arab., "den allsmäktiges
slav’’; arabiskt namn.
Abderhaldens reaktion, 7ned., metod att
påvisa blodplasmafrämmande äggvita i
blodet.
Abderi^ter, de för sin löjlighet och dumhet
beryktade invånarna i staden Abde’ra i
Trakien. — Abderftisk, dum och enfaldig.
A’bderus. gr. myt., Herakles’ älskling, till
vars minne han byggde Abdera. Se
Abde-riter.
Abde’st, pers. (av db, vatten, och dest, hand),
muhammedanernas hand- och
ansiktstvag-ning före bönen.
Abdike’ra (lat. abdicaWe), frivilligt avsäga
sig 1. nedlägga en värdighet. — Abdika’nt,
person, som avsäger sig. — Abdikatio’n,
ett sådant avsägande.
Abdo’men, lat. (av a’bdere, dölja), anat.,
underliv, bukhåla; hos de högre djuren
den av kroppens hålor, som är belägen
mellan mellangärdet och bäckenet; hos
leddjuren = bakkroppen. Jfr Caput och
Thorax. — Abdomina’1, hörande till
underlivet, t. ex. abdominalorgan. —
Abdomina’1-bihang, zool., till abdominalregionen
hörande kropp sbihang. — Abdomina’les,
zool., bukfeniga, klass av fiskar enl. Linné.
— Abdomina’lfötter, hos leddjuren
bak-kroppsbihang tjänande till rörelse- 1.
andningsorgan. —• Abdomina’I-pletho’ra (av
gr. pletho’re, blodfullhet), med.,
blodöverflöd i underlivet. — Abdomina’lporer, zool.,
öppningar i bakre delen av bukväggen hos
lägre ryggradsdjur. —
Abdomina’lster-num, Paraste’rnum, zool, bukrevben, rev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
