Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Alarik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Alarik—Albinism
A’larik 1. A’lrik, forntyskt och fornnordiskt
mansnamn (av al 1. all och rtch, rek 1.
rik, härskare), allhärskare. Namn på den
västgotakonung, som 410 e. Kr. intog Rom.
Ala’rm, fr. (av itaL aWa’rme, till vapen!),
buller, förskräckelse; blint alarm,
uppståndelse utan giltig anledning. —
Alarm-apparat, anordning, som under vissa
förutsättningar träder i verksamhet och
ger varnande signaler. —■ Alarmant {1.
-ma’ngt), oroande. — Alarme’ra,
förskräcka, oroa.
Alaskadiamant, miner., bergkristall.
Ala’stor, gr. myt. (av a priv. och lathe’in,
vara dold), hämndens ande.
à la suite, fr. {1. -suitt), till följden; vara
à la suite vid ett regemente: tillhöra
regementet utan att uppbära lön.
A Ia’tere, lat., från sidan. — Lega’tus a
latere, från påvens sida utsänt ombud.
à la tete, fr. (1. -tät), i spetsen för.
AIa’tus, -a, -um, lat. (av a’Za), bot, vingad,
Alauchiharts, se Aluchiharts.
Ala’uda arve’nsis, zooL, lärka, sånglärka.
Alb (/. allp), annan form för Alp.
A’lba, lat., gammalkyrklig dopdräkt; vit
kor-1. mässkjorta, som från 4:e årh. begagnas
av katolska och anglikanska andliga;
även ett kvinnonamn, jfr Albanus.
A’Iba (morgongryning), morgonsång; en
provensalsk diktform, som besjunger två
älskandes skilsmässa i dagningen.
Albaci’d, kem., äggvita i förening med syra.
AIbana’gium, lat. (av alba’nus, främling),
jur., hemfall. Jfr Aubain. — Jus
albana’-gii, hemfallsrätt.
Albane’nser, ett under 10 :e årh. i Albanien
uppträdande parti av katarerna.
AIba’ner, dets. som Albaneser (se d. o.).
Albane’ser, invånarna i Albanien, ättlingar
av de gamla illyriska bergsfolken.
Albane’sfiol, se under Albani.
Albane’siska språket, indoeuropeiskt språk,
närmast släkt med lituslaviska, trakiska
och ariska språkfamiljerna. Indelas i
Ge-giska (i n. Albanien) och Toskiska (i s.
Albanien).
Alba’ni, ryktbar romersk släkt; berömd
fiolfabrikant, efter vilken de högt skattade
albanesfiolerna uppkallats.
Alba’nosten 1. Peperi’n, petrogr., en i
Albano-bergen nära Rom förekommande grågrön,
jordartad bergart, som i det antika Rom
allmänt användes till byggnadssten.
Alba’nus, fornromerskt mansnamn, eg. en
man, som är från Alba, en stad i Italien;
den vite, renlige.
Albany-kongressen, sammankomst av ombud
för Englands nordamerikanska kolonier
1754 i staden Albany, där B. Franklins
plan till koloniernas federation antogs.
Albardine (Z. -di’n), se Esparto.
AIbargi’n, farm., av gelatin och silvernitrat
framställt preparat mot gonorré och vissa
tarmsjukdomar.
Albatro’ss, zool., släkte av ordn.
Stormfåglar. Den vanligen åsyftade är Diome’dea
e/xulans, som förekommer i Söderhavet
och Stilla oceanen.
Albe’do, lat. (av a’lbus, vit), fys.,
förhållandet mellan det solljus, som en kropp
reflekterar, och det, som den mottager.
Albe’do-skal, den inre, vita delen av
apelsinskalen.
Al be’du, arab., ’’nomadfolket"beduiner".
)( Al ha dar (se d. o.).
Albe’lla (av lat. a’lbus, vit), bot., vitaktig.
Albe’rgo, ital., härbärge, rum för resande.
Alberich, namn på en ondskefull och
makt-lysten dräng i Wagners musikdramer
Rhenguldet, Siegfried och Ragnarök;
hemligt nyckelord för de tyska
förstörings-och utrymningsarbeten, som föregingo den
frivilliga reträtten till den s. k.
Siegfried-ställningen på västfronten i mars 1917.
Alberon, dets. som 0’beron.
Albert, mansnamn, och Alberti’na,
kvinnonamn, förkortningar av Adalbert och
Adal-bertina: den ädle 1. ädla, högättade. Jfr
Adalbert.
Albertföreningen, en till Röda Korset
ansluten förening i Sachsen. Den utbildar
sjuksköterskor, albertinnor.
Alberti’na (se Albert), namn på
universitetet i Königsberg.
Alberti’ner, se Albertiis-thaler.
Alberti’nnor, se Alb er t föreningen.
Alberti’nska linjen, den linje av det forna
Sachsiska furstehuset som härstammar
från Albert den djärve.
Alberti’t 1. Melanasfalt, miner., fossilt harts,
som liknar asfalt. Ett liknande ämne är
Grahami’t. De finnas i Nordamerika.
Albertotypi’, tekn., framställning av
tryckplåtar på fotografisk väg.
Albe’rtus-thaler 1. Alberti’ner, urspr.
nederländskt mynt, motsvarande 3,89 kr.
Albe’scens, lat., bot., vitnande.
A’lbicans, A’lbidus, (av lat. a’lbus, vit), bot.,
vitaktig.
Albien (Z. -biä’ng) 1. Albieneta’gen, geoL, del
av kritformationen.
Albige’nser (av staden Albi i s. Frankrike),
på 11- och 1200-t. framträdande religiösa
sekter, som stodo i opposition mot
påve-dömet.
Albin, mansnamn, förk. av Albi’nus.
Albi’n, miner., se Apofyllit.
Albina’gium 1. Albina’tus, medelt.-lat.,
danaarv. Se vid. under Aubaine.
Albi’ner, se Albinos.
Albini’sm {lat. a’lbus, vit), medfödd brist på
det pigment, som ger färg åt huden.
Förekommer hos både människor och djur och
kan vara utbredd över hela kroppsytan 1.
begränsad till vissa delar. — Albi’nos 1.
Albi’ner, sp., pL, kallades först de "vita
negrer", som upptäcktes på Panamanäset.
Sedan benämning på personer med
mjölk-vit, sjuklig hy, vitt och ulligt hår samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
