- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
98

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Antropofob ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

Antropofob—Anutus

och fage’iny äta), människoätare =
kannibal. — Antrofagi’, människoätning.

Antropofo’b (av gr, a’nthropos, människa,
och fo’bos, fruktan), person som skyr
människor. — Antrofobi’, rädsla för
människor.

Antropogeni’ (av gr. ge’nesis, uppkomst),
läran om människans uppkomst.

Antropogeogra’f, person som sysslar med
an-tropogeografi (se d. o.).

Antropogeografi’, den del av den
vetenskapliga geografien, som behandlar naturens,
boningsortens och klimatets inverkan på
människan.

Antropoglo’sso, gr., en orgelstämma = Vox
huma’na.

Antropognosi’ (av gr. gno’siSy kunskap),
människokännedom. — Antropogno’st,
människokännare.

Antropogra’f (av gr. grajein, skriva),
person som sysslar med människobeskrivning.
—■ Antropografi’, människobeskrivning;
även framställning av människan genom
den bildande konsten.

Antropoi’der (av gr. a’nthropos, människa,
och e’idos, utseende) 1. Anthropomo’rphæ,
zool.y människolika apor.

Antropo’ides vi’rgo, zool., jungfrutrana.

Antropoko’rer (av gr. a’nthropos, människa,
och cho’ra, land, trakt), bot, växter, som
utan människans åtgörande taga de genom
odlingen uppkomna lokalerna i besittning,
t. ex. åkerogräsen.

Antropolatri’ (av gr. latre’ia, dyrkan),
människodyrkan.

Antropoli’t (av gr. Wthos, sten), paleont,
förstenade lämningar av människan.

Antropolo’g, gr., person, som idkar
antropologiska studier.

Antropologi’ (av gr. lo’g os, ord, lära),
vetenskapen om människan, enl. äldre
språkbruk liktydigt med Psykologi (se d. o.),
numera läran om människan som släkttyp,
indelad i Zoolo’gisk antropologi, belysande
förhållandet till andra levande varelser,
Allmän antropologi, jämförande
människosläktets skilda raser, och Deskriptiv
1. Specie’ll antropologi, vari
antropologiens enskildheter studeras. —
Antropo-lo’gisk, som avser läran om människan. —
Antropologiska kongresser, kongresser för
förhistorisk antropologi. —
Antropologiska sällskap, samfund för spridande av
kännedom om de nyaste rönen på
antropologiens, etnologiens och arkeologiens
områden.

Antropologi’sm, gr., fil, en filosofisk lära,
som grundar allt på det mänskliga
förnuftet och icke erkänner någon detta
överordnad tanke 1. vilja.

Antropometri’ (av gr. me’tron, mått), läran
om människokroppens proportioner.

Antropome’triska metoden, sätt att genom
mätningar av vissa kroppsdelar hos alla

brottslingar identifiera förut straffade
förbrytare. Jfr Bertillonage.

Antropomo’rf, människoliknande. —
Antro-pomorfa apor, zooL, dets. som Antropoider
(se d. o.).

Antropomorfi’sm (av gr. mor fe’, skapnad,
gestalt), den föreställning, som tillägger
Gud mänsklig gestalt; ett sådant
föreställningssätt kallas antropomorfi’stiskt.

Antropopati’sm (av gr. pa’thos, lidelse), den
föreställning, som tillägger Gud mänskliga
känslor och lidelser. — Antropopa’tisk,
som avser antropopatism.

Antroposofi’ (av gr. sofi’a, vishet), religiös
rörelse i Tyskland på
teosofisk-ockultis-tisk grund, under ledning av R. Steiner.
Rörelsen har en högskola, Goethea’num, i
Dornach. — Antroposo’fiska sällskapet,
1912 bildat världsförbund för den
antropo-sofiska rörelsen.

Antropotei’sm, gr., människors avgudande;
även = Antropomorfism (se d. o.). —
An-tropotei’stisk, som avser antropoteism.

Antropotomi’ (av gr. te’mnein, skära,
stycka), människokroppens anatomi.

Antropotoxi’n, kem., människogift.

Antropozo’isk (av gr. a’nthropos, människa,
och zo’on, levande varelse), med 1. röjande
spår av mänskligt liv.

A’ntrum, lat., grotta; anat., håla (som del av
ett större rum). — A. Highmo’ri,
överkäkshålan. — A. pylo’ricum,
magmuns-hålan.

Antrustio’ner, forngermanskt ord, frankiska
hov- 1. hirdmän.

Anträd, se under Anor.

A’ntverp 1. Kva’rta, benämning på ett slag
av för utskeppning sorterade bräder. Jfr
Prima, Sekunda, Mixed och Tertia.

Anu, bahyl. myt., "himmel", en av
babylo-niernas förnämsta gudomligheter.

Anu’bis, egypt. myt., fornegyptisk gud,
avbildad med schakalhuvud.

Anu’bisbabia’n, zooL, se Papio.

Anu’kis, egypt. myt., egyptisk gudinna, maka
till Knufis (se d. o.).

Anund, fornnordiskt mansnamn = Hamund.
Namn på två fornsvenska konungar.

Anuma’ki, bahyl. myt., andar, vilkas konung
Anu var.

Anu’ra (av gr. a priv. och ura’, svans), zool.,
"stjärtlösa", en grupp groddjur.

Anuri’ 1. Anuri’a, gr. (av a priv. och u’ron,
urin), med., upphävd urinavsöndring.

Anuroso’rex, zool., grävande näbbmöss,
dägg-djurssläkte av ordn. Insektsätare.

Anu’s, lat., säte (på djur); anat.,
tarmkanalens nedre öppning, stolgång. — A.
per-fora’tus, medfödd brist på anus. — A.
præ-ternatura’lis, genom operation anlagd
öppning på tarmen. — Ana’l, som har
avseende på anus.

Anuso’l, farm., vi smutsalt av
jodresorcin-sulfonsyra. Användes i stolpiller.

A’nutus 1. A’nnulus, lat., anat., ring. — A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free