Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Arguzoid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arguzoid—Aristarchus
115
Arguzoi’d, legering av koppar, nickel, zink,
tenn och bly, till gjutning av konst- och
konsthantverksföremål.
Argy’iinis latto’nia, zool,, Drottningens
a v S p a n i e n f j ä r i 1, en art
pärlemor-fjäril.
Argyri’, Argyrfa, Argyri’osis (av gr.
a’r-gyros, silver), med., missfärgning av
huden hos arbetare i fabriker, där
silverpreparat förekomma.
Argyrfsmus, med., silverförgiftning.
Argyrft (av gr. aWgyros, silver), miner.,
sil-verhaltig svavelkis.
Argyrodamo’s, miner., kattsilver, glimmer.
Argyrodi’t (av gr. aWgyros, silver), miner.,
silverhaltigt mineral, påträifat vid
Freiberg.
Argyrofa’n 1. Argyroi’d, en silverlik
metallblandning, nysilver.
Argyrokrati’, gr. (av a’rgyros, silver, och
A:m-te’in, härska), penningvälde. —
Argyro-mani’, penninggalenskap. — Argyrone’ta
(eg. silverspinnerska), vattenspindeln och
dess spånad.
Argyro’l, farm., förening av silver och
äggvita.
Argyrone’ta, zool., vattenspindel.
Argyropele’ucus, zool., plattfiskar,
djupfiskar från Atlantens varmare delar av
ordn. Malacoptery’gii. Golfströmmen för
ett och annat exemplar av dessa fiskar till
våra kuster.
Argyro’somus, zool., siklöjor.
Argyro’s = argyri (se d. o.).
Arhovi’n, farm., ett medel mot gonorré.
A’ria, ital., tonk., vanligen en av ett 1. flera
instrument understödd sång för en röst,
uttryckande en lyrisk situation. Den är
antingen ett självständigt musikstycke (den
eg. konsert-arian), 1. en del av ett större
musikverk, t. ex. av en opera. Med aria
förstår man även en melodisk sats i
visform, utförd av ett instrument. — A.
par-la’nte, ital, tonk., övervägande
deklamatorisk aria. Jfr Arietta.
A’ria catti’va 1. Mala’ria, ital. (av lat. æ’r,
luft), de skadliga och ohälsosamma
ut-dunstningarna från maremmerna,
Pon-tinska träsken m. fl. trakter i Italien.
Aria’dne, gr. myt., dotter av konung Minos
på Kreta, hjälpte Theseus att, efter
dödandet av Minotaurus, medelst ett
trådnystan hitta ut ur labyrinten. Övergiven
av Theseus,. blev hon Dionysos’ gemål och
upptogs bland gudarna. Sjustjärnorna
kallas stundom A rmdiies
krans.—Ariadne-tråd, hildl., anvisning till utredande av en
trasslig sak, ledtråd.
Aria’na, dets. som Iran.
Aria’ner, A’rier, Ira’ner, invånare i Aria’na,
ett med Ira’n liktydigt namn.
Aria’ner, kyrkoh., den alexandrinske
pres-bytern Arius’ (Are’ios) anhängare, som
förnekade Kristi gudom och ansågo Sonen
vara skapad av Fadern. — Ariani’sm,
Arius’ lära. — Aria’nska striden, kyrkans
kamp mot Arianismen.
Arici’n, kem., en alkaloid i kinabark. Dess
acetat har medicinsk användning.
Ari’da bildningar, geoL, avlagringar i arida
klimatområden, t. ex. saltlager.
Ari’da klimatbälten, meteor., de torra
klimatområdena.
Arida’s, dets. som Aredas (se d. o.).
A’ridus, lat., torr, hot., saftlös.
Arie’l, astr., en av planeten Uranos fyra
månar.
Arie’l, hehr., mansnamn, Guds lejon; i läran
om demonerna en vattenande; hos
Shakespeare (i Stormen) och Goethe (i Faust)
en luftande.
A’rier 1. A’riska folk, gemensamt namn på de
fornindiska och fornpersiska folken; även
på alla folk av den indoeuropeiska rasen.
A’ries, lat., vädur, murbräcka; astr.,
Vädu-r e n , en av djurkretsens stjärnbilder.
Arie’ten-lias (1. - la’jas), geol., avdelning av
lias (undre jurasystemet), uppkallad efter
ammonitsläktet Arieti’tes. (Allerums
socken, Skåne).
Arietftes, paleont., fossilt ammonitsläkte. Se
Arieten-lias.
Arfetta 1. Cavati’na, ital., tonk., en mindre
aria.
A’rild (av gammaldanska ar eld, urgammal
tid), från Arilds tid = från urgamla tider.
Ari’llus, hot., fröhylle.
A’riman 1. A’hrima’n, enl. den fornpersiska
religionsläran (utvecklad av Zoroaster),
mörkrets, det ondas, princip. Jfr Ormusd.
Arimaru, ett pilgift.
Arima’sper, ett sagolikt folk, som omtalas av
Herodotos m. fl. De voro enögda och stridde
med griparna om det guld dessa vaktade.
Ari’minum, latinska namnet på staden
Ri-mini.
Ari’ner, en utdöd ostjakisk folkstam.
Arioca’rpus, hot., kaktussläkte, som
innehåller ett skarpt, strykninartat gift.
A’rio-europe’isk, indo-europeisk.
Ari’on, zool., ett släkte sniglar.
Ari’ons lyra, astr., stjärnbild, uppkallad
efter den berömde grekiske tonkonstnären
Arion.
Ario’so, ital., tonk., kort, melodisk sats, ett
mellanting mellan aria och recitativ.
Ariovi’st, Ariovi’stus, gammaltyskt
mansnamn, den pålitlige.
A’riska folk, se Arier. — A. språk, den
indiska och den persiska språkfamiljen; även
indo-europeiska språk i allm.
Ari’sta, hot., agnborst.
Aristæ’us 1. Arista’ios, gr. myt., son av
Apol-lon, dyrkades flerstädes som en
hjordarnas, villebrådets och åkerbrukets
beskyddare.
Arista’rchus 1. Arista’rkos, grekiskt
mansnamn (av aWistos, den ypperste, och
ar-che’in, härska), den ypperste härskaren.
Namn på en av forntidens berömdaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
