- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
118

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Armada ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

Armada—Arminia

Arma’da, sp. (av lat. arma’re, (beväpna),
örlogsflotta. "Den stora armadan", flotta,
som 1588 av spanske konungen Filip II
sändes mot England. — Armadilla, sp.
{1. -di^lja), liten flottilj; litet bevarat
fartyg, spansk tulljakt.

Armadi’11, zool., bältdjur.

Armadi’lla, sp., se Armada.

Armagnac (1. -manja’ck), ett namn på
konjak.

Armagna’ker {1. -nj-), en skara tygellösa
legoknektar, vilka franske konungen Karl
VII använde i sitt krig mot England.
Deras senare fälttåg mot Elsass och
Schweiz kallas armagnakkriget, i
Tyskland Armegeckenkrieg.

Armama’xa, persisk resvagn.

Armamenta’rium (av lat. a’rma, vapen),
tyghus; även samling av företrädesvis
kirurgiska instrument.

A’rman, norsk medeltida benämning på
förvaltare av annans egendom.

Armand, fr. (1. arma’ng), mansnamn, fransk
form av Herman.

A’rmanjak, se Armagnac.

Arma’rium (av lat. a’rma, vapen),
rustkam-mare; bokskåp.

A’rma sue’cica ("de svenska vapnen"), en
krönika över Gustav II Adolfs och
svenskarnas bedrifter i Tyskland, utkommen
i Frankfurt a. M. 1631—34.

Armato’ler (av lat. a’rma, vapen), namn på
friskaror från de s. k. Armatolierna i n.
Grekland. Jfr Klefter.

Armatu’r (lat. armatu’ra), allt, som hör till
en krigshärs, flottas 1. enskild persons
fullständiga utrustning och beväpning; fys.,
ankaret i en elektromotor; till
belysningsanläggningar hörande ledningar; till en
maskins utrustning hörande delar. —
Magne’tisk armatur 1. Arme’ring, den
beklädnad av mjukt järn, varmed man
förser magneterna för att öka deras verkan.

— Armaturreaktio’n, dets. som
ankarreaktion (se d. o.>.

Armatö’r (fr. armateur), skeppsredare,
ut-rustare av ett skepp; kapten på
kapare-skepp.

A’rma viru’mque cano’, lat., jag sjunger om
kamp och om den man . .., början till
Vir-gilius’ "^neid".

Armborst, ett förr brukligt vapen, liknande
en pilbåge.

Armbössa (ty. Armenbüchse), fordom
benämning på fattigbössa, sparbössa för
allmosor; äldre namn på
Amiralitetskrigs-manskassan.

Armé, fr. (av lat. a’rma, vapen), krigshär.

— Arméfördelning, benämning på de
högsta truppenheterna i svenska hären. —
Arméförvaltningen, det centrala
ämbetsverk som i Sverige leder förvaltningen av
lantförsvaret. —
Arméingenjörbefälha-vare, chef för ingenjörsstaben vid arméns
högkvarter. —• Armékår, rnindre avdelning

av en krigshär. — Armement, fr. (1.
armö-ma’ng), utrustning och bemanning av ett
krigsskepp, av en flotta. — Arme’ra,
utrusta en fästning 1. ett krigsfartyg. —
Ar-me’ring, en fästnings 1. ett krigsfartygs
utrustning med ammunition, livsmedel,
kanoner, besättning. — Magnetisk
arme-ring, se under Armatur.

Armeni’acus, -a, hot., aprikosfärgad.

Arme’niska språket, utgör en särskild familj
av de indoeuropeiska språken.

Arme’nisk jord, en art Bolus (se d. o.).

Arme’niskt gummi, dets. som
Ammoniak-gummi (se d. o.).

Armenofd ras = Alpin ras (se d. o.).

Arme’ra, se under Armé.

Arme’rad betong, hyggn., en
betongkonstruktion vars kärna utgöres av ingjutna
järnstänger, balkar o. s. v.

Arme’rad bjälke, bjälke vars
böjningsmotstånd förstärkts genom ett spännverk på
undersidan.

Arme’ria, hot., växtsläkte, tillhörande fam.
Plumhagina’ceæ. — A. vulga’re (syn.
Sta’-tice v.), gräsnejlika, trift, sandväxt i
kusttrakter. — A. mari’tima, är en lågväxt
västkustform, stundom odlad, liksom ett
flertal utländska arter.

Arme’ring, se Armatur och Armé.

Armes parlantes, fr. (1. arm parla’ngt),
herald.,, vapen, vilkas bilder anspela på
ägarens namn.

Armfotingar, zool., se Brachiopoda.

Armfda, italienskt kvinnonamn, den
beväpnade; fig., en skön förförerska, så t. ex. i
Tassos "Befriade Jerusalem", där kvinnan
med detta namn lockar riddaren Rinaldo
till sin förtrollade trädgård. Episoden
ligger till grund för operor av Gluck och
Ros-sini. — Armidas trädgård, uttryck som
stundom nyttjas för att beteckna en yppig,
naturskön trakt.

Armidali’n, farm., dets. som Aristol (se d. o.).

A’rmifer 1. A’rmiger, lat., vapendragare,
väpnare.

Armi’lla, lat, armband.

Armilla’ria, hot., svampsläkte av fam.
Agari-ci’neæ. — A. bu’lbiger, lökfotad
ringskiv-ling. Ätlig.—A. me’lleus, honungsskivling.
Bildar täta tuvor på stubbar och
trädstammar och förorsakar stor skada på
skogen. Ätlig efter förvällning. Här föga
använd. I Tyskland allmän torgvara. —
A. mu’cidus, slemmig ringskivling.

Armilla’r’Sfär (av lat. armilla, ring, och gr.
sfa’ira, klot), astr., instrument, som visar
himlakropparnas inbördes läge, brukat
före kikarens uppfinning.

Armilla’tus (av lat. armi’lla, armband), hot.,
prydd med armband (med ring på foten).

Armilu’strium, lat., krigarfest i det gamla
Rom.

Armi’nia, bursrhenschaft för ideell och
vetenskaplig förening av tyska studenter
(stiftat 1627),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free