Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Belles lettres ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Belles lettres—Benedicite
Belles lettres, fr, (L bellä’ttr), 1.
Belle-tristi’k, vitterhet, skönlitteratur; fransk
beteckning för humanistisk vetenskap 1.
bildning. — Belletri’st, skönlitterär
författare. — Belletri’stisk, skönlitterär,
vitter.
Belletristi’k, se föreg. ord.
Bellevilles mö {L belvi’lls -), operett av
Millöcker.
Bellevue, fr. (1. bällvy’), eg. "vacker utsikt",
ofta namn på lustslott och villor. Jfr
Belvedere.
Bellidiflo’ra (av lat. flos, pl. flo’ris, blomma),
bot., blommande som Bellis, d. v. s. med
talrika, röda blommor. — BeIlifo’Iia (av lat.
fo’lium, blad), bot., med blad som Bellis.
Belli’ni, veneziansk målarsläkt.
Bellis pere’nnis, bot., tusensköna, allmänt
odlad mångformig ört av fam. Compo’sitæ.
Även vild i Sverige.
Bellft (av lat. bellum, krig), sprängämne,
uppfunnet år 1886 av svensken C. Lamm.
Bell-Lanca’sterska undervisningsmetoden, se
Lancastermetoden.
Bellmania’d, dikt i C. M. Bellmans maner. —
Bellmama’n, diktare i C. M. Bellmans
maner. — BeIImania’na, samlingar av
Bell-mansminnen.
Bellofo’rm, ett desinfektionsmedel.
Bello’na 1. Duello’na, ro77i. myt., krigets
gudinna.
Belloqska röret (Z. -låk-), med., ett av
fransmannen J. L. B e 11 o q uppfunnet
instrument för att stilla näsblödningar.
Bellova’ker, fomgermanskt folk i Belgien.
Bell Rock, eng., "ringklocksklippan",
under-vattensgrund på nordskotska kusten,
ryktbart för sin fyranläggning.
Bellska teorien, anat., teori om främre och
bakre ryggmärgsrötternas olika
fysiologiska uppgift.
Be’llum, lat., krig. — B. o’mnium in (1.
co’ntra) o’mnes, allas krig mot alla. —
B. socia’le, inbördeskrig.
Belmonti’n, parafin från Birma.
BeImonty’I-olja, lösning av kautschuk i
mineralolja, användes som skyddsmedel mot
rost.
Be’lodon 1. Phylosa’iirus, paleont., ett 6—7 m.
långt krokodilliknande djur från
trias-perioden.
Belo’ne, zool, fisksläktet näbbgäddor.
Belos, grekisk form för Baal (se d. o.).
Belsar-usur, Belsasar 1. Belsassar,
babyloniskt mansnamn, buret av en babylonisk
konung, Nebukadnesars son.
Be’Isebub, populär form för Beelzebub.
Belu’ga 1. Bjelu’ga, zool., dets. som vitval,
Delphina’pterus le’ucas.
Belu’tsjer, folkstam av ariskt ursprung i
Belutsjistan. Jfr Brahui.
Belvede’re, ital (av bello, skön, och vede’re,
se, skåda), 1. Belvedä’r, ställe med skön
och vidsträckt utsikt; utsiktstorn (jfr
Bellevue); en flygel i Vatikanen, där
konstsamlingarna förvaras, (därav adj.
belvede’risk, som brukas om nämnda
konstverk). — Belvede’riske Apollo, en berömd
marmorstaty från romerska kejsartiden.
BelvedeV-russin, russin från Calabrien.
Belvedä’r, se Belvedere.
Be’lzebub, se Beelzebub.
Be’ma, gr. (av bai’nein, bestiga), "steg",
tribun; den plats, från vilken predikan
hålles i den grekisk-katolska kyrkan.
Bémol, fr. {1. bemå’ll), to7ik., franska
benämningen på sänknings- 1. b-tecknet.
Ben (av kelt. pen, huvud, topp), bergspets.
Ingår i många skotska namn på berg, t. ex.
Ben Nevis.
Ben, hebr. och arab., son, t. ex. Ben-david,
Davids son, Ben-jamin, lyckans son.
Bena’res, ostindiskt silvertyg, uppkallat
efter staden med samma namn.
Bsnbreccia (1. -brä’tja), bergartsmassa,
bestående av benlämningar efter utdöda
djur, snäck- och musselskal o. d. Jfr
Breccia.
Benbrosk 1. Ossei’n, kem., den brosksubstans,
som återstår efter utdragning av
kalksal-terna ur ben.
Benbädden, geoL, en från Tyskland känd, till
rätiska formationen hörande bildning.
Bence-Jones albumo’s (1. bens-jåns -), med.,
vid vissa svulster i benmärgen i urinen
uppträdande äggvitsjuka.
Benceller, anat., celler i och utmärkande för
benväven.
Bendava’les 1. Vendeva’les, namn på de
sydliga vindar, som under regntiden blåsa i
Sydamerikas nordliga kustländer.
Nordöstvindarna under övriga årstider kallas
Brisas.
Be’ndis, gr. myt., en trakisk jakt- och
mångudinna, till vars ära man i Piraieus
årligen firade en fest, Bendideia.
Be’ne, lat., gott, väl. — B. est, det är gott,
det är bra. — B. me’ritus, lat., väl
förtjänt. —■ B. miscea’tur, blandas väl (på
recept). — B. placito, ital. {1. - pla’tjitå),
välbehag. —■ A bene placito, efter behag.
Jfr Ad libitum. — B. te 1. ti’bi, lat., din
skål! — B. va’le, lev väl! — B. vale’te,
faren väl! — B. vi’xit, qui bene la’tuit,
lycklig den, som lever obemärkt. (Ovidius.)
Benedica’mus Do’mino, lat., må vi prisa
Herren! avslutningsformel för den katolska
gudstjänsten under fastlagstiden.
Benedi’cite, lat., eg. uttalen välsignelsen;
välsignelsen! inledningsordet för
bordsbönen före måltiden i
klostren.—Benedfc-tio, välsignelse. — Benedi’ctio aposto’lica,
"den apostoliska välsignelsen", utdelas
högtidligen av påven skärtorsdagen,
påskdagen och Kristihimmelsfärdsdag, "till
staden Rom och hela jordens krets". —
Benedictiona’lis li’ber (Benedictiona’rium),
välsignelseboken, innehöll de
välsignelseformler, som under medeltiden brukades i
den romersk-katolska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
