Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Beziaker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Beziaker—Biblia
linnelappar, doppade i avkok å färnbock 1.
konschonell. Nyttjas till färgning av gelé,
ost etc.
Bezia’ker, serbisk-kroatisk folkstam i Istrien.
Béziers (Z. betsiä^r), muskatviner från
Languedoc.
Bézigue, se Bésigue.
Bezfrk, ty., ett förvaltnings- 1.
militärområde i tyska stater.
Bezoa’r 1. Bezoa’rsten (arab. håzahar, eg.
motgift), även Besoa’r, farm., en rund,
stenlik, förr i medicinen nyttjad massa,
som finnes i magen på åtskilliga idisslare,
företrädesvis bezoargeten i Mindre Asien
och Persien.
Bezoarantilo’p, zooL, se Antilope.
Bezoar-bocken 1. Pasengen, zooL, Ca’pra
æga’grus, en bockart i Persien, Mindre
Asien och Kaukasus.
Bezoa’rrot, hot., erhålles av Dorste’nia
hrasi-lie’nsis, fam. Moraceæ, i Brasilien och
Västindien. Användes förr som motgift
mot alla gifter utom sublimat.
Bezolds systemkomplex, med., försvagad
hörsel för låga toner vid otoskleros.
Bezpopo’vsjstjini, en rysk sekt.
Bhadraba’hu, ind. relig., den näst siste av
jainasektens profeter.
Bhaga, ind. relig., en aditya, som härskar
över välstånd och lycka, särskilt
äktenskapets.
Bhagavad-gità, eg. den heliga sången, indisk
lärodikt, invävd i hjältedikten
Mahaha-rata.
Bhagavant 1. Bhagavat (sanskr., lycklig,
helig, gudomlig), ind. relig., namn på vissa
gudomliga väsen och heliga män.
Bhagavata (sanskr., härstammande från
Bhagavant, se d. o.), ind. relig., benämning
på dyrkare av Visjnu-Krisjna.
Bhagavati’, ind. relig., den femte avdelningen
i j ainasektens kanon.
Bhai’rava, sanskr., förskräcklig, ind. relig.,
ett binamn på Sjiva.
Bhakti, sanskr., delaktighet, ind. relig.,
hängivenhet för en som personlig tänkt
gudom.
Bhang, dets. som haschisch.
Bhar, se Bahar och Bihar.
Bharata, ett indiskt folk och deras
konungaätt; namn på flera indiska sagokonungar.
Bhat, en av de högre hindukasterna.
Bhavani, se Parvati.
Bhiksju, eg. tiggare; bland buddisterna
person, som avgivit löfte om fattigdom och
kyskhet och förklarats helig; en brahman
i sista levnadsskedet, då han lämnat hus
och hem och lever på allmosor.
Bhil, Beels 1. Bhilla, ostindisk folkstam i
bergstrakterna vid floderna Tapti och
Nerbudda.
Bhot, Bhota, tibetansk folkstam på
Himalayas n. sluttning.
Bhotija, dets. som Bhot (se d. o.).
Bhrigu, ind. myt., urspr. namn på det väsen.
som givit människorna elden; senare
Brahmas son och en av de sju vise.
Bhumidj, indisk folkstam.
Bhuta, ind. myt., ond ande, som lockar
människor i sitt våld för att mörda dem. —
Bhuta-tjänst, missionärernas namn på
indiska urbefolkninp-ens gudstjänst.
Bhuthja, dets. som Bhot (se d. o.).
Bi, kem., atomtecken för vismut
(Bismu-thum).
Bi-accent, språkv., en uttalet underlättande
accent, som jämte den på stamstavelsen
liggande förekommer i vissa ord, t. ex i
ordet söndagarna på andra stavelsen från
början.
Biambonnes 1. Biambonnies (1. bajambå’ns,
- bå’nis), starka ostindiska basttyger.
Bia’nca, ital., kvinnonamn = Blanca.
Bia’nca e nero anti’ca, ital., vit marmor med
svarta ådror, från ön Marmara.
Biandri’ (av lat. bis, två gånger, och gr.
ane’r, gen. androms, man), dubbelgifte, en
kvinnas äktenskap med två män.
Biarki’ (av lat. bis, två gånger, och gr. arche’,
herradöme) 1. Diarki’, samregering.
Bi’as, namn på en av Greklands "sju vise".
Bia’stes, zooL, snyltbin.
Biasse (1. bia’s) , ett slags levantinskt råsilke.
Biba’le, lat., dryckeslag.
Biba’mus, lat., se under Bihere.
Biba’n, arab., portar (i geografiska namn).
— Biba’ii el-muluk, "konunsrens portar",
dal vid Tebe i Egypten med 25 klippgravar
från 19 e och 20 :e dynastierna.
Bi’bax och Bfbulus, lat., dryckeskämpe.
Bfbel (av gr. bibWon, pl. bibWa, bok), den
heliga skrift. Kallas på latin Bi’blia,
böckerna, 1. Bi’blia sa’era, de heliga böckerna.
Bibelka’non (av gr. kano’n, regel,
rättesnöre), de kanoniska böckerna.
Bibelkritik, den vetenskap, som har till
uppgift att undersöka bibeltexten samt de
bibliska böckernas ålder och värde.
Bibelot, fr. (1. biblå’), små, billigare
prydnadsföremål.
Bibelsällskap, föreningar för Bibelns
spridande.
Bibelteologi, se Biblisk teologi.
Bi’bere, lat, dricka. Ordet förekommer i en
mängd dryckesvisor. Bi’be, drick! Bi’bite,
d^icken! Biba’mus, låtom oss dricka! —
Bi’be, si bi’bis, eg. drick, om du dricker;
drick på! (Plautus.) — Bi’bere no’men
alicu’ius, dricka någons namn, 1. Bi’bere
græ’co mo’re, dricka på grekiskt vis, sed
i det forna Rom att dricka ett glas för var
bokstav i dens namn, till vars ära skålen
utbragtes. — Nu’nc est bibe’ndum, nu’nc
pe’de li’bero pulsa’nda te’llus, nu skall det
drickas, nu vilja vi stampa jorden med fri
fot. (Horatius.)
Bi’bi, fr., hatt med mycket smala brätten (för
herrar 1. damer).
Bibio’nidæ, zool, hårmyggor,
Bi’blia, lat., bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
