- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
196

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Bitter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

Bitter—BjÖrntramparé

ägnat sin mor en sonlig vördnadsgärd, bad
gudinnan skänka dem den skönaste lott,
varpå de i templet inslumrade i döden.

Bitter, likör med tillsats av bittra 1. beska
ämnen, "besk".

Bitter ale, eng. {L bi’ttö ä’il), "surt öl", se
Ale.

Bitterambro’sia, bot., se Ambrosia
artemisi-folia.

Bitterblad, bot., se Polygonum.

Bitterjord, kem., magnesiumoxid.

Bitterkalk, miner., dolomit (se d. o.).

Bittermandel, se Prunus. —
Bittermandelolja förekommer bl. a. i bladen av hägg och
består huvudsakligen av bensaldehyd.

Bittermjölke, bot., se Picris.

Bitter purging salt, eng. (1. - pö’rdjing sålt).
Bittersalt, Epsomi’t, engelskt salt,
benämning på magnesiumsulfat 1. svavelsyrad
magnesia, brukad som laxermedel.

Bitterrot, dets. som Gentianarot.

Bittersalt, se Bitter purging salt.

Bitterspa’t, miner., rombiskt mineral av
magnesium- och kalciumkarbonat. Bildar som
bergart Dolomit.

Bitterte’, farm., blodrenande te av
vattenklöver, sennablad och enbär.

Bitterträ, dets. som Kvassia.

Bittervatten, farm., en kolsyreförsatt
lösning av magnesiumsulfat, använd som
avföringsmedel.

Bitterwood, eng. (1. bittö-oo’d), se Picrasma.

Bitu’men, miner., det gemensamma namnet
för en mängd bruna 1. svarta, hartsartade,
starkt luktande ämnen av än flytande
(bergtjära, bergolja), än fast
(asfalt, ozokerit) form, vilka
uppkommit genom en långsam förbränning av
organiska ämnen vid ringa lufttillträde. —
Bituminö’sa kallas de ämnen, som äro
genomdragna av ett bitumen. — Bitumini’t,
dets. som Bogheadkol.

Bitu’ricæ, lat., Bourges.

Bitu’riger {lat. bitu’riges), ett keltiskt folk,
som bodde i Gallien och omkr. 500
utvandrade till Italien.

Biur, fornsv., bäver.

Biure’t, kem., ett kvävehaltigt, organiskt
ämne, som uppstår då urinämnen
upphettas till 150 à 170°.

Biva’ck, se Bivuak.

Biva’lver {lat. bivalvia, avvalva, dörrflygel),
zooL, tvåskaliga havsdjur, musslor.

Bive’nter, lat., med två bukar.

Bivråk, zooL, se Pernis.

Bivua’k, Biva’ck {fr. bivouac), krig sk., läger
för en natt under bar himmel; tågande
trupps rast under bar himmel. —
Bivua-ke’ra, sålunda tillbringa natten.

Bivur, nord. myt., en dvärg.

Bixa, bot., se Bixaceæ.

Bixa’ceæ, bot., växtfamilj av ordn.
Cisti-flo[ræ. Tropiska träd, de flesta i Amerika.
Viktigast är Bi’xa orelWna, som lämnar
drogen orleana 1. anatto (i hemlandet

achiote). Orleana innehåller två
färgämnen, ett rött, Bixi’n, och ett gult, OrelWn,
vilka användas till färgning av smör, vax,
plåster m. m.

Bixi’n, ett rött, i vatten olösligt harts, som
finns i orleana (se d. o.).

Biza’rr, se Bisarr.

Bizza’ria, ital., tonk., hastig övergång från
en tonart till en annan.

Biätare, zooL, se Meropidæ och Merops.

Bjang tsjub, titel för abboterna i de mindre
tibetanska klostren.

Bjarkamål, fomkväde, diktat på 900-t. till
firande av Rolf Krakes död (omkr. 600).

Bjarkan, namn på B-runan.

Bja’rmaland, fornnord. geogr., anses hava
innefattat Ryssland s. och s.o. om Vita
havet och längs Dvina. — Bja’rmer,
inbyggarna i Bjarmaland.

Bjelaja, ry., vit. Se Bjelo.

Bje’lbog 1. Be’lbog, slav. myt., namn på den
vite guden hos nordslaverna.

Bje’lo, Bje^lyi, Bje’laja, Bje’loje, ry., vit (i
geogr. namn). — Bje’loje mo’re, ry.. Vita
havet.

Bjelu’ga, se Beluga.

Bje’lyi, se Bjelo.

BjoVulf, oriktig form för Beowulf.

Bjugg, gammalt namn på korn.

Bjälk, zool.,^ dets. som Björkna. Se Abramis.

Bjärt, se Björt.

Björgvin, det fornnorska namnet på
Bergen. — B. bispedömme, sedan 1919 namn
på Bergens stift i Norge.

Björk, bot., se Betula.

Björklera, mager, vit mojord, ofta starkt
ler-bemängd.

Björkna 1. Björkfisk, zooL, se Abramis.

Björknemört, zooL, korsning mellan björkna
och mört.

Björknesarv, zooL, korsning mellan björkna
och sarv.

Björkolja, Björktjära, Ryssolja, olja,
framställd ur björknäver.

Björkskata, Björktrast, zooL, dets. som
Snöskata.

Björkzonen, geoL, den horisont av
Skandinaviens postglaciala avlagringar, som
huvudsakligen innehåller avlagringar av björk
(icke ek, tall och gran).

Björn, fornnordiskt mansnamn, taget efter
djuret av samma namn; astr., tvenne
stjärnbilder. Se Ursa major och minor.

Björnar, zooL, se Ur sus.

Björnapa, zooL, se Arctitis.

Björnbrodd, bot., se Tofieldia.

Björnbär 1. Björnhallon, bot, se Rubus.

Björnfloka 1. Björnloka, bot., se Heracleum.

Björnkatt 1. Binturo’ng, se Arctitis.

Björnkloört, bot., se Acanthus.

Björnmossa, bot., se Polytrichum.

Björnrot, bot., se Meum.

Björnspinnare, zool., se Arctia.

Björntrampare, veter., häst, vars kotled vid
varje steg sänkes mot marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free