Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C - Cannelkol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Cannelkol—Canvass
bomullsinslag. Det användes till
damkappor, möbeltyger m. m.
Ca’nnelkol, Candle-caol (Z. ka’ndlkå’l; av
eng, candle, låga, ljus, och coal, kol). —
Ka’nnel-kol, miner., en stenkolsvarietet,
som brinner med klart lysande, vit låga.
Förarbetas även till lyxartiklar.
Cannequin 1. Cannikin (/. känniki’n), vitt
ostindiskt bomullstyg.
Canon, fr. {1. kanå’ng), kanon; byxben;
spetsmanschett, som på Ludvig XIV:s tid
av hovmännen bars kring benet nedanför
knäbyxorna. — C. à balles, fr. (1. - a ball),
1. Mitrailleuse de Meudon (1. mitrajö^s dö
mödå’ng), den under 1870—71 års krig
använda franska kulsprutan.
Ca’non, pl. Ca’nones, lat., se Kanon. —
Ca’-nones aposto’lici 1. apostolo’rum, lat.,
"apostlarnas regler", en av syriska
teologer i 5:e årh. utarbetad kyrkolagsamling,
som utger sig härstamma från apostlarna.
—• Cano’nicus, lat., kanonisk, regelrätt;
kanik, under medeltiden titel för lärarna
vid domkyrkoskolorna.
Canons, sp. (1. ka’njåns), "rör", djupa
flodbäddar med nästan lodräta klippväggar,
särskilt i Mexiko och Nordamerikas
västliga stater.
Cano’pus 1. Kano’pos, astr., stjärna av första
storleken i stjärnl)ilden Skeppet Arg o.
Cano’ssa, slott i n. Italien, ryktbart för den
förödmjukelse påven Gregorius VII där lät
kejsar Henrik IV undergå (1077). Därav
talesättet gå till Canossa, d. v. s.
underkasta sig en förödmjukelse. — Nach
Ca-nossa gehen wir nicht, ty., till Canossa gå
vi icke. (Bismarck.)
Canot, fr. (1. kanå’), indiansk båt av bark
1. ett urholkat träd. Se Kanot.
cant. = cantando (se d. o.).
Cant, eng. (1. känt), rotvälska, kotteri- 1.
yrkesslang; skenheligt tal.
Canta’bile, ital. (av lat. canta’re, sjunga),
tonk., sångbart, lättfattligt, melodiöst;
lätt flytande och sångbart musikstycke. —
Canta’ndo, sjungande.
Canta’bria, lat., Kantabrien.
Cantalu’p {fr. cantaloupe), ett slags refflad
melon.
Canta’ndo, se under Cantahile.
Ca’ntara, sp., "krus", se Acumhre.
Cantare’llo, en handelsvikt på Sardinien.
Canta’ro (av arah. kanta’r), i ö.
medelhavsländerna en vikt av växlande storlek.
Ca’ntaro, sp., ett östspanskt vinmått. Se
Acumhre.
Canta’te, lat., katolsk benämning på fjärde
söndagen efter påsk, på vilken mässan
börjas med de första orden i 98 :e psalmen:
^’Canta’te Do’mino’\ lovsjungen Herran!
Cantata’re, ital. (av canta’re, sjunga),
sångare. — Cantatrice, ital. (1. -tri^tje)
och fr. (1. kangtatri’s), sångerska.
Cantato’rium {nylat., se föreg. ord), respon-
soriebok, som användes vid den katolska
gudstjänsten. Jfr Responsorium.
Cantenac {1. ka’ngtnack), ett bordeauxvin.
Canterbury tales, eng. (1. kanterbö’rri tä’ils),
"berättelser från Canterbury", ryktbar
berättelsesamling i bunden form av
Englands störste skald före Shakespeare,
Geoffrey Chaucer (1340—1400).
Canthare’llus auranti’acus, bot., brandgul
kantarell. Föres numera ofta till släktet
Clitocype, trattskivlingar. — C. ciba’rius,
ätlig kantarell.
Cantha’ridæ, zooL, en ordning skalbaggar.
Mjukbaggar. Hit hör lysmasken,
Lam-py’ris noctilu’ca. Till en underordning
Me-loe’idæ. Oljebaggar, hör majbaggen,
Me-loé proscarahe’us, och s. k. spanska flugor,
på växter, hörande till fam. Olei’neæ och
Caprifolia’ceæ, i s. Europa levande,
guldgröna skalbaggar, Ly’tta vesicato’ria
m. fl., vilka, på grund av det i dem
förekommande kantaridi’net, torkade brukas i
medicinen, mest som blåsdragande medel.
Ca’ntharus (av gr. ka’ntharos, dryckesbål),
den kanna, vari vin och vatten till
mässoffret förvaras; förr ett vattenkärl till
handtvagning vid ingången till kyrkan.
Ca’ntharus linea’tus, zooL, havsruda.
Ca’nthus, anat., ögonvinkel.
Ca’nticum, lat., pl. Ca’ntica (av cantaWe,
sjunga), monolog, som föredrogs på den
romerska teatern med sjungande röst;
även = Cantique, fr. {1. kangti’ck),
lovsång, hymn. — Canticum cantico’rum,
"sångernas sång". Salomos höga visa.
Cantilatio’n, mässande.
Cantile’na, ital. (av lat. canta’re, sjunga),
tonk., kort sångstycke av världsligt
innehåll.
Cantilever, eng. (1. käntileVö), se Kantilever.
Cantine, fr. (1. kangti^nn), marketenteri,
soldatkrog; flaskfoder. Se Kantin. —
Can-tinier (1. kangtinie’), marketentare. —
Cantinière {1. -ä’r), marketenterska.
Ca’nto, ital. (lat. ca’ntus), sång, melodi;
även diskant. — C. fe’rmo, ital, den
gregorianska unisona kyrkosången. — C. pia’no,
se Plain chant. — C. carnascialesco, ital.
(1. karnasjale’skå), "karnavalssång",
inledningssång till de stora
maskeradupptågen under renässanstidens karnevaler.
Cantons fosfor, självlysande ämne, som
er-hålles genom glödgning av pulveriserade
ostronskal med svavel. Består av
svavelkalcium.
Canto’res a’mant humo’res, lat., sångare
tycka om vått (d. v. s. dricka gärna).
Ca’ntus, lat. = Canto (se d. o.). — C.
cho-ralis, lat., koral. — C. fi’rmus = Canto
fermo (se under Canto). — C. pla’nus, se
Plain chant.
Canu’tus, latiniserad form av det
fornnordiska mansnamnet Knut.
Canvass 1. Canvassering, eng. (1. kä’nväss),
i England röstvärvning under valstriden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
