Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C - Canzon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Canzon—Capra
245
i Amerika benämning på den officiella
röstuppräkningen.
Canzo’n 1. Canzo’ne, ital., Kanzo’n, visa,
sång; företrädesvis en av den italienska
lyrikens äldsta och ädlaste former, främst
utövad av Dante, Petrarca, Tasso och G.
Leopardi; dess normaltyp kallas också
Canzone petrarche’sca; tonk., en kort,
melodisk tonsats. — Canzone’tt (ital.
canzone’tta)^ liten sång, liten visa. Jfr Chanson
och Chansonnette.
Cap. = Capitulum, lat., kapitel.
Cap, fr. {ital. capo, sp. caho, av lat. ca’put,
huvud, spets), landudde. Se Kap. — C. de
bonne espérance (Z. - dö bånn espera’ngs),
Godahoppsudden.
Capacité, fr., se Kapacitet.
Caparacon, fr. il. kapparaså’ng; av
medelt.-lat. ca’ppa, omhölje), hästtäcke.
Cape, eng. {1. kä’ip), kap, udde; slängkappa
utan ärmar.
Capeado’r, sp., tjurfäktare, vars uppgift är
att reta tjuren.
Cape’lla, lat., eg. liten get; astr., stjärna av
första storleken i stjärnbilden A u r i’ g a
(körsvennen). — A capella 1. endast
Ca-pella, tonk., körsång utan
instrumentackompanjemang. —• Alla capella,
kapellmässigt, vokal- och instrumentalmusik
tillsammans.
Caper, en svart kinesisk tesort.
Capera’tus (av lat. ca’pero, rynka), bot.,
rynkad, skrynklig.
Cap€ti’ngerna, den från Hugo Capet
stammande konungaätt, som med korta avbrott
innehade Frankrikes tron från 987 till
1848.
Capi-Aga, föreståndare för snöpningarna vid
turkiska hovet.
Capicciola, ital. (1. kapittji’åla), sidentyg
med inslag av florettsilke.
Capidan-Bassa 1. Capudan-Bascha, turkiska
flottans överamiral.
Capigi (1. kapi’dsji), seraljens väktare. —
C. Baschi, seraljvaktens anförare.
Capilla’c€um (av lat. capi’llus, huvudhår),
hot., hårlik. — Capilla’ris, -e, hot., hårfin.
Capillaire, fr. (1. kapillä’r, av lat. capVllus,
hår), hårfin (om ett rörs kanalvidd). Jfr
Kapillar.
Capi’lli, lat., pL, se Capillus.
Capillo, ett hårvatten.
Capnius, lat., pl. Capnii, hår. —
Capilli’-tium, den hårklädda delen av huvudets
hud.
Capire’sti, ital., stora utsökta ädelkoraller.
CapFstrum, lat. (av ca’pere, taga, hålla), eg.
grimma, lädermunkorg; med., grimbindel,
som brukas vid underkäksbrott m. m. för
att i vederbörligt läge kvarhålla omslag.
Ca’pita, se Caput. — C. aut na’vim, lat.,
"huvud 1. skepp", fornromerskt spel, dets.
som "krona och klave" .
Capitaine, fr. (1. kapitä’n), kapten. —
Capitaine-adjudant-major {1. -adsjyda’ng-
masjå’r), bataljonschefens adjutant inom
franska armén. — Capitaine de guide, fr.
(1. - dö gidd), vägvisarkapten (se d. o.). —
Capitaine-major, före revolutionen äldste
kaptenen vid franska regementen.
Capita’na, sp. och ital, amiralskeppet i en
örlogsflotta.
Capita’no, ital., eg. huvudman; hövding;
kapten; under medeltiden titel på
biskop-1ig vasall; i Commedia delParte en
stor-skrävlande krigare. Avarter härav voro
Fraca’ssa, Spave’nto. Jfr Miles gloriosus.
Capitatio’nsavgift, se under Caput.
Capita’to, ital., handelst., ankommet,
levererat.
Capita’tus, -a, -um (av lat. capu’t, huvud),
hot., med huvud.
Ca’pite ce’nsi, se under Caput.
Ca’pitis deminu’tio, se under Caput.
Capftium, med., dukförband för huvudet.
Capito’lium, lat., Jupiters tempel i det forna
Éom; borgen därstädes;
kongressbyggnaden i Washington. —• Capitoli’nisk, till
Capitolium hörande.
Capiton, fr. (L kapitå’ng), avfallssilke.
Capito’nidæ, zool., se Bucconidæ.
Capitula’ris, lat., ledamot av domkapitlet.
Jfr Capitulum.
Capitula’tio, se Kapitulation.
Capftulum, lat. (av ca’put, huvud), kapitel,
domkapitel.
Capnofdes (av gr. kapno’s, rök), hot., liksom
nedrökt.
Ca’po, ital. (av lat. ca’put), huvud, början.
— Da capo, ital., från början, omigen.
Capodimo’nte, kungligt slott vid Neapel.
Namn på porslin från en vid detta slott
verksam porslinsfabrik (1732—1806).
Caponnière, fr. (1. -ä’r), se Kaponier.
Caporal, fr. (1. kapåra’ll), korporal;
benämning på den franska monopoltobaken. —
Le petit caporal (1. lö pöti’ -), den lille
kor-poralen, soldatnamn på Napoleon I.
Capotage, fr. (1. kapåta’sj), konsten att
mäta den vägsträcka, som ett fartyg
till-ryggalägger.
Capota’sto, ital., tonk., metallkloss 1. "sadel",
som anbringas över strängarna på en
gitarr för att få stämningen högre.
Capot-kapris (1. kapå’-), sämsta sortens
fransk kapris.
Capot-kläde (Z. kapå’-), matroskläde,
vattentätt kläde från Nordfrankrike.
Capparida’ceæ, Kapparidéer, 6 o i., växtfamilj,
som står nära Cruci’feræ. Viktiga släkten
äro Buchho’lzia, Ca’pparis coh Cleo’me.
Ca’pparis, hot., växtsläkte av fam.
Cappari-da’ceæ. — C. spino’sa, kaprisbuske, är en
medelhavsväxt, vars blomknoppar inlagda
i ättika användas som krydda, "kapris".
Förfalskas ofta med knoppar av Ca’ltha
palu’stris.
Ca’pra, lat., get; zool., getsläktet. — C.
æga’grus, vildget, en av de i medelhavs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
