Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dekalogen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Dekalogen—Dekokt
Dekalo’gen (gr. deka’logos, av de’ka, tio, och
lo’gos, lära), tio Guds bud.
Deka’meron (ital. Decamero’ne, av gr. de^ka,
tio, och heme’ra, dag), eg. de tio dagarna;
titel på den italienske diktaren Boccaccios
100 noveller, som tänkas berättade under
10 dagar.
Dekame’ter (av gr. de’ka, tio, och me’tron,
mått), 10 m.
Dekampe’ra (fr. décamper), krigsk., bryta
upp ur ett läger; avtåga; taga till flykten.
Deka’n 1. Deka’iius (av gr. de’ka, tio), eg.
anförare, ledare av tio; hos de gamla
romarna: uppsyningsman över ett tält, 1.
contubernium, som rymde tio soldater;
hos de äldsta kristna: förmannen för tio
av det brödraskap, som skulle ombesörja
de avlidnas jordande; vid högskolor: ordf.
i en fakultet; i några länder: den högste
andlige näst efter biskopen 1. prosten
(även deka’nt). — Kardina’ldekan, den
äldste kardinalbiskopen i påvens
kardinalkollegium. —. Dekana’l, som hör till 1. har
avseende på en dekan. — Dekana’t, en
dekans ämbete och värdighet. —•
Deka-ne’ssa (medelt.-lat. decanissa),
föreståndarinna för ett nunnekloster 1. annan from
stiftelse för kvinnor. — Dekani’, en dekans
bostad; även det av honom styrda området.
— Dekanise’ra, träda i en dekans ställe,
sköta hans ämbetsåligganden.
Deka’ndisyra, se Sebacinsyra.
Dekandri’a 1. Deka’ndria, bot., tionde klassen
i Linnés växtsystem, innefattar växter,
vilkas tvåkönade blommor hava tio fria
ståndare; även en ordning inom vissa
klasser av nämnda system. —
Deka’n-driska kallas blommor med tio ståndare.
—■ Dekandri’ster, växter med tio ståndare
i var blomma; växter, som höra till klassen
Dekandria.
Deka’nt, se Dekan.
Dekante’ra, se Decantera.
Deka’nus, se Dekan.
Dekapite’ra (av lat. de, av, och ca’put,
huvud), halshugga. — Dekapitatio’n,
halshuggning; kirurg., i förlossningskonsten
använd operation, varvid fostrets huvud
skiljes från bålen.
Dekapo’d, gr. (av de’ka, tio, och pus, fot),
ti of oting; mått av 10 fot.
Dekapo’1, sammanslutning av tio städer, ex.
’’de tio städernas" stadsförbund [-(Deka-polis]y-] {+(Deka-
polis]y+} i Palestina.
Dekarbonise’ra (av lat. ca’rbo, kol), befria
från kol.
Dekare’m (av gr. de’ka, tio, och lat. re’mus,
åra), tioroddare, ett slags forntida galär.
Deka’stikon, gr., metr., ett poem, som består
av tio versrader.
Dekasty’1 (gr. dekasty’lon), byggn., tempel
med tio f asadkolonner; byggnad, som vilar
på tio pelare.
Dekate’ra (fr. décatir), tekn., öka 1. minska
pressglansen på tyger medelst ånga;
krympa tyger. — Dekatu’r, behandling av
tyger för att öka 1. minska deras
pressglans.
DekL, förk. för Deklination (se d. o.).
Deklaine’ra (lat. declama’re), läsa på ett
konstnärligt sätt; föredraga med känsla
och uttryck; hålla tal, ivra (emot). —
Deklamatio’n, uppläsning av ett litterärt
alster på ett konstnärligt sätt; ordprål. —
Deklama’tor, deklamatör. —
Deklamato-ri’k, läran om deklamationen. —
Deklama-to’risk, som tillhör ett konstmässigt
föredrag; högtravande. — Deklamatorisk aria,
tonk., en aria, för vilken, i motsats mot
koloraturarian, texten uteslutande är
normgivande. — Deklamato’rium,
muntligt konstnärligt föredrag; uppläsning,
beledsagad av ackompanjemang. —
Deklamatö’r, Deklamatrfs, person, som ur
minnet 1. från papperet på ett konstnärligt
sätt föredrager något, ett skaldestycke
o. d.
Deklare’ra (lat. declara’re), förklara;
tillkännagiva; lämna uppgifter för
beskattning (se Självdeklaration); handelst.,
uppgiva, anmäla (varor till förtullning). —
Deklaratio’n, förklaring; kungörelse;
handelst., anmälan om betalningsinställelse;
förteckning över avlastat gods, vilken
måste avlämnas vid tullstationer o. a.
föreskrivna platser. — Självdeklaration,
uppgift för beskattning.
Dekla’ssera, nedsätta. — Deklass€’rad,
nedsjunken till en lägre social klass.
Dekline’ra (lat. declina’re), eg. böja undan,
förfalla, avtaga; astr., avvika; missvisa
(om kompassen); handelst., falla i pris;
språkv., böja ett nomen. — Deklina’bel,
böjbar. — Deklinabilite’t, böjbarhet. —
Deklinatio’n, astr., en himlakropps höjd
över himmelsekvatorn, mätt på en
deklina-tionscirkel; fys., magnetnålens
horisontella avvikning från meridianen;
missvisning (om kompassen); språkv., böjning
av nomen. — Deklinationscirklar, astr., de
cirklar på himlavalvet, vilka man
föreställer sig dragna genom de båda
världspolerna. — Deklinationsnål, fys.,
magnetnål, rörlig i horisontalplanet. —
Deklina-to’rium, instrument, som användes till
uppmätning av magnetnålens deklination.
Deklinogra’f, se följande ord.
DekIinome’ter 1. Deklinogra’f, fys., ett slags
magnetometer (se d. o.).
Dekli’v (lat. decWvis), sluttande, brant.
Dekohä’rer, fys., apparat, som tjänar till att
återställa kohärern (se d. o.) i normalt
tillstånd.
Deko’kt (lat. deco’ctum, pl. deco’cta, av
deco’quere, urkoka, inkoka, koka ihop),
farm., avkok av en drog, varvid dennas
lösliga beståndsdelar kvarstanna i vattnet.
— Dekoktio’n, avkokning; spec. metod vid
ölbrygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
