Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Devon-rasen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Devon-rasen—Diadelphia
347
kallad efter grevskapet Devonshire i
England och belägen mellan den siluriska
formationen (se d. o.) och
stenkolsformationen.
Devon-rasen, en av Englands yppersta
gödboskapsraser.
Devore’ra {lat, devora’re), sluka. —
Devora-ti’vkapslar, med, ett slags kapslar,
beredda av vetemjöl och glycerin m. m. samt
avsedda att innesluta illasmakande
läkemedel.
Devo’t {lat. devo’tus, av devoveWe, lova,
ägna), andäktig, gudaktig; skenhelig. —
Devotio’n, andakt; oinskränkt tillgivenhet;
skenhelighet.
Devoue’rad {1. -vo-, fr. dévoué), blint
hängiven. — Dévouement, fr. {1. devoma’ng),
blind hängivenhet.
Dexel, se Skarvyxa.
Dexiografi’ (av gr. dexio’s, höger, och
gra’-feiyi, skriva), skrivning från höger åt
vänster.
De’xippos, grekisk hävdatecknare, som enl.
sägnen år 269 i spetsen för Atens ungdom
avslog goternas anfall, vilken sägen ligger
till grund för V. Rydbergs berömda poem
"Dexippos".
Dexterite’t {lat. dexte’ritas)y skicklighet,
färdighet. )( Gaucherie.
Dextri’n (av lat. de’xter, höger), kem.,
stärkelsegummi, leiokom, en gummiart, som
beredes därigenom, att stärkelse utsättes
för inverkan av utspädda syror 1. diastas
1. ock försiktigt upphettas.
Dextrokardi’ (av lat. d’exter, höger, och gr.
kardi’a, hjärta), med., sjukdom, som
består däri, att hjärtat ligger i högra
brösthalvan. Vanligen föreligger därvid Situs
inversus (se d. o.). — Dextrodeviatio’n,
avvikning åt höger.
Dextro’s, kem., druvsocker. Se Glykos.
Dey 1. Dej, titel för de forna regenterna över
Algeriet.
D. G., förk. för lat. Dei gra’tia, av Guds nåd.
dg. 1. dgr., förk. för decigram (se d. o.).
Dhak-träd, hot., se Biitea.
Dhamma’pada, en del av buddhistemas
kanon, versifierad lärodikt av tänkespråk.
Dharma, sanskr. {pali Dhamma), betecknar
i vedalitteraturen världsordningen, inom
buddhismen frälsningsläran.
D. H. S. 1. D. H. H. S., förk. för "diplomerad
från Handelshögskolan i Stockholm".
Di, kem., tecken för didym {didy’mium), som
emellertid visat sig icke vara ett
grundämne.
Di 1. Dis, grekiskt prefix med betydelsen
dubbel, dubbelt.
Dia’, gr., genom, proposition, som ofta
nyttjas i sammansatta låneord.
Di’a, gr. myt., namn, under vilket Hebe på
vissa orter dyrkades.
Diababu’lträ, ett brunrött, hårt och tungt trä
av den arabiska akasian.
Diaba’s, petrogr., en hård och tung, grön-
svart 1. gråsvart eruptiv bergart, täml.
allmän i Sverige. —
Diabas-kvartsit-konglo-merat, petrogr., bergart, som består av
rundnötta kvartsitbollar i diabas. —
Diabasmandelsten, petrogr., diabas, som
innehåller s. k. mandlar av klorit, kalksten
1. kalcedon. — Diabasporfyr, petrogr.,
diabas, i vilken fältspaten är utbildad som
större kristaller i den f. ö. finkorniga
massan.
Diabe’tes (av gr. dia’, genom, och hai’nein,
gå), med., sockersjuka. — D. insfpidus
(lat. utan smak, d. v. s. urinen), en form
av sockersjuka, som åtföljes av stark
törst, men icke medför socker 1. äggvita
i urinen. —- D. melli’tus (lat. honungssöt,
d. v. s. urinen), äkta sockersjuka. —
D. phospha’ticus 1. fosfaturi’, en av hunger,
törst och ymnig urinavsöndring
kännetecknad sjukdom, som ofta utvecklar sig
till lungsot 1. sockersjuka. —■ Diabe’tisk,
oförmögen att hålla sitt vatten; även
behäftad med sockersjuka.
Diable, fr. {1. -a’bl), djävul.
Diablerie, fr. {1. -ri’; av diahle. gr. dia’bolos,
djävul), delar av medeltida skådespel, i
vilket djävlar uppträdde; djävulskap;
trolleri; fantastiska teckningar,
framställande djävulsfigurer.
Dia’bolo.s, gr., eg. baktalaren; djävulen. —
Diabolo-spel, leksak, bestående av en
dubbelkon, som bringas att rotera medelst ett
snöre, på vilket den upplägges och varmed
den kastas och fångas. — Diabololatri’,
djävulsdyrkan. —• Diabolisk, djävulsk.
Diabro’sis, gr. (av diahihro’skein,
genom-fräta) , med., sönderfrätning genom skarpa
vätskor. — Diabro’tisk, sönderfrätande.
Diacety’lborsyra, kem., se Acetoborsyra.
Diacetylmorfi’n, farm., se Heroin.
Diacha’lasis, gr. (av diachala’n, giva efter),
med., rämna i sömmarna på huvudskålen.
Diacho’resis, gr. (av diachore’in, tränga
igenom), med., uttömning av den smälta
födan, stolgång. — Diachore’tisk,
stol-gångsbefordrande.— Diachoretiska organ,
uttömningsorgan. —■ Diachore’tica, pl.,
läkemedel, som befordra stolgång.
Dia’chylon, gr. (av dia’, med, och chyWs,
saft), med., blyoxidplåster. —
Diachylon-salva, se Hebras blysalva.
Diachy’m, bot., bladkött, den mellan bladens
överhud och nerver liggande vävnaden.
Kallas även Mesofy’ll och (hos örtblad)
Klorenchy’m.
Diacc’’dium {gr. diakodi’on), med.,
vallmo-bröstsaft.
Dia’conus, se Diakon.
Diacydo’mum, med., kvittensaft och därav
beredda magstärkande medel.
Diade’lphia 1. Diadelphi’a (av gr. dis, två
gånger, och adelfo’s, broder), bot., 17:e
klassen i Linnés växtsystem, innefattar
växter, vilkas tvåkönade blommor hava
ståndarsträngarna hopväxta i två grup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
