- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
350

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Diamagnetism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

Diamagnetism—Diaphanum

torn, äro lim-1. geléartade. — Dialysa’tor,
lat., ett vanligen cylinderformlgt kärl med
vattentäta väggar och botten av en hinna
1. pergamentpapper. — Dialyse’ra,
särskilja, upplösa. — Dialy’tisk, upplösande;
avmattande. — Dialytisk kikare 1. Dialy’t,
fys., en kikare, som äger förmåga att
förekomma all färgbrytning och alltså är
fullkomligt akromatisk (färglös).

Diamagneti’sm, fys., egenskapen hos vissa
kroppar att bortstötas (repelleras) från
en i närheten befintlig magnetpol. —
Dia-magne’tiska kroppar kallas sådana, som
bortstötas från en magnetpol. )(
Paramagnetiska kroppar.

Diama’lt, ett slags malt, som tillsättes vid
brödbakning för att underlätta jäsning.

Diama’nt (gr. och lat. a’damas), miner., den
dyrbaraste, hårdaste och mest
genomskinliga ädelsten, består av kol, kristalliserat
i reguljära systemet. Diamanterna, som
vanligen äro vattenklara men stundom
färgade, kallas, då de äro av betydlig
storlek, paragons, nonpareils och solitärer
samt, efter olika slipning, hriljanter,
rosenstenar 1. tafelstenar. —■ Diamantbord,
diamantstoft, som användes till slipning.

— Diamantborrning, djupborrning,
medelst ett stålrör, vars kanter äro besatta
med svarta diamanter. — Diamantbröllop,
fest till minne av 60 års äktenskap. —
Diamant-doktor, person, som varit doktor
i 60 år. — Diamantgrav, befästn., mindre
grav med murklädda sidor på bottnen av
en fästnings huvudgrav. — Diamanti’n,
ett slags kyprat ylletyg med figurmönster.

— Diamantspat, se Korund. —
Diamantstil, boktr., minsta sorten boktryckarstil.

Diamantblått, se Azokromblått.

Diamante’n, dets. som Alundum (se d. o.).

Diamantkitt, kitt för glas och porslin av
husbloss, mastix och ammoniakgummi.

Diamesoga’m (av gr. dia’, genom, me’sos,
förmedlande, och game’in, gifta sig), hot.,
växt, vars hanceller sakna självständig
rörelse, och därför kräva hjälp av yttre
krafter (luft, vatten, djur), för att komma
till honcellen. ) ( Z o o g a m.

Diame’ter 1. Dia’meter (gr. diametros), mat.,
genomskärningslinje, den räta linje, som
går genom en cirkels medelpunkt och
slutar vid periferien; i allm. förstår man med
diameter till en sluten plan figur den linje,
som halverar alla i en viss riktning gående
parallella kordor; axel i ett klot (sfär). —
Diametra’1, Diame’trisk, som har avseende
på diametern i en cirkel; som går snörrätt,
tvärsigenom o. s. v. — Diametral fraktu’r,
med., brott på skallen genom dess största
diameter. — Diametralplan, mat., plan,
som inom en buktig yta halverar alla med
en viss riktning parallella kordor. —
Dia-metra’lt motsatt, så motsatt som en
diameters två ändpunkter.

Diami’der, kem., amider (se d. o.) med
två-atomiga radikaler.

Diamidofeno’I och Diamidoresorcin, kem.,
ämnen, vilka inom fotografien användas
som framkallare.

Diami’ner, kem., aminer (se d. o.) med
två-atomiga radikaler.

Diami’näktgult, se Solgult.

Dia’na, lat. {gr. A’rtemis), rom. och gr. myt.,
jaktens och månens gudinna. — Diana av
Versailles, berömd antik Dianastaty. —
Dianaorden, en medeltida orden, som
utdelades till dem, som mest utmärkt sig
under de stora jaktfesterna
(Diana-festerna). — Dianaträdet = Arbor dianæ
(se d. o.).

Diana-apa, zool., en art markatta,
Cerco-pi’thecus dia’na.

Diandri’a 1. Dia’ndria (av gr. dis, dubbel, och
ane’r, man), bot., andra klassen i Linnés
växtsystem, innefattar växter, vilkas
två-könade blommor hava två fria ståndare.
— Dia’ndriska kallas blommor med två
ståndare. — Diandri’ster, växter, som höra
till klassen Diandria.

Dianitre’ngult, kem., se Tioflavin.

Dia’næa {gr. dianoi’a, av diagino’skein,
genomforska), tankekraft, förstånd.

Diano’l, farm., en förening av mjölksyra och
glycerin. Ett milt etsmedel vid näs- och
svalgs j ukdomar.

Dia’nthus, bot., nejlika, växtsläkte
tillhörande fam. Caryophylla’ceæ. — D.
are-na’ria, sandnejlika. — D. arme’ria,
sarons-blomster. —• D. barba’tus, borstnejlika. —
D. caryophy’llus, trädgårdsnejlika och D.
chine’nsis, kinesisk nejlika, odlad i massor
av varieteter. — D. deltoi’des, ängsnejlika.
D. pro’lifer, se Tunica.

Diantre, fr. {1. dia’ngtr), en syoYdom = diable
(se d. o).

Dia’nus, rom. myt., Dianas broder. Se Janus.

Diapa’sma, gr. (av diapa’ssein, strö emellan),
tekn., ett vällukt ande rökpulver.

Diapa’son, gr., eg. genom alla strängar;
tonk., hos de gamla benämning på
oktaven; även stämgaffel, ljudande med
ettstrukna a; en rösts 1. ett instruments
omfång.

Diapede’s 1. Diape’desis, gr. (av diapeda’n,
framsippra), med., blodsvett, en sjukdom,
som består däri att blodet, i följd av
blodkärlens svaghet, sipprar genom huden;
den företeelse, då vita blodkroppar
utvandra ur blodkärlen.

Diape’nsa lappo’nica, bot., fjällgröna, liten
dvärgbuske, tillhörande fam.
Diapensia’-ceæ.

Diapensia’ceæ, bot., växtfamilj, tillhörande
ordn. Bicornes. Se Diapensa.

Diape’nte, gr. (av pe’nte, fem), tonk., gående
genom fem toner; kvinten.

Diapha’n, se Diafan.

Diapha’num, lat. (av gr. diafai’neira, låta
skina igenom), bot., genomskinlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free