Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dirigold ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Dirigold—Disgràce
uppsikt över; giva riktning åt; tonk.y leda
utförandet av ett musikverk. — Dirige’nt,
styresman, ledare; tonk., orkesterledare.
Di’rigold, ett slags aluminiumbrons med
vacker guldglans, motståndskraftig yta
och stor hållfasthet.
Dirime’ra (lat. diri’mere), skilja, särskilja.
Dirk, eng. (1. dörk), sjöv., dirk, ett tåg, som
begagnas för upphissandet av yttre änden
av en bom.
Di’rke, gr. myt, en drottning av Tebe, som,
för den misshandel hon låtit sin fränka
Antiope undergå, av dennas söner, Amfion
och Zethos, bands vid hornen av en vild
tjur. Detta utgör ämnet för det antika
skulpturverket Farnesiska tjuren.
Dirt track, eng. {1. dört träck), sportt.,
*’smut-sig bana", motorcykeltävlan på jordbana
med kurvor utan dosering.
Dirue’ra (av lat. dis, isär, och ru’ere, störta),
förstöra.
Dirumpe’ra {lat. diru’mpere), genombryta,
sönderslita.
Dis-, nyttjas i sammansättningar och
betyder: lat., isär, åtskils, åt olika håll; gr.,
två gånger, dubbelt.
Dis, pl. Di’sir 1. Di’ser, nord. myt.,
benämning på kvinnliga gudomligheter, till vilka
man offrade. Sådana voro nornorna,
fyl-gjorna och hamingjorna. — Disablot, den
stora offerfest, som årligen i februari
anställdes till disernas ära i Uppsala. Därav
det ännu i samma stad förekommande
distinget 1. marknaden distingen.
Di’sa, fornnordiskt kvinnonamn, den
gudomliga; huvudpersonen i en uppsvensk
medeltidssaga och därefter i dramat "Disa" av
J. Messenius, bearbetat av J. Celsius och
J. G. Oxenstierna. — Disasalen, på
Venn-garns slott hyser bildframställningar av
Disasagan (kopior efter målning av
Ehrenstrahl).
Disackarider, kem., se Bioser.
Disa’gio, ital., handelst., förlust i procent vid
inväxling av en penningsort mot en annan,
mindre gångbar.
Disa-tinget, det alla svears ting, som stod i
samband med Disablot (se under Dis) och
som givit sitt namn åt Distingsmarknaden.
Disceptatio’n {lat. discepta[tio), lärd strid.
— Discepta’tor, skiljedomare härvid.
Discerne’ra {lat. disce’rnere), urskilja. —
Discernement, fr. {1. -ma’ng), urskillning.
Disce’ss 1. Disce’ssus {lat. av disce’dere, gå åt
skilda håll), avtågande; avsked. Rösta
medelst discessus, rösta på sådant sätt,
att de som rösta ja träda åt ena sidan
och de som rösta nej gå åt den andra.
Discifo’rmis, lat. (av gr. di’skos, rund
kastskiva, och lat. fo’rma, form), bot.,
skiv-formig.
Disci’pel {lat. disci’pulus), lärjunge, lärling.
—■ Disciplfn, lära, lärdomsart,
vetenskaps-1. konstgren; lydnad; ordning, tukt, aga. —
Discipli’na arca’na, lat., hemlig lära; läro-
satser och ceremonier, som hemlighållas.
— Disciplina clerica’lis 1. ecclesia’stica,
kyrkotukt. — Disciplina flage’lli,
kloster-ligt gisslande. — Disciplinstadga, krigsk.,
den krigslag en befälhavare har att följa.
— Disciplinstraff, straff för brott mot
disciplinstadgan. — Discipline’ra (om
soldater), vänja vid mans- och krigstukt;
inöva. — Disciplina’risk 1. Disciplinä’r, som
sammanhänger med 1. rör
vidmakthållandet av ordning och tukt. —
Disciplinä’r-förbrytelse, förbrytelse mot en
disciplinstadga. — Disciplinärmakt, myndighet
utöver den allmänna straffrätten.
Disciples, eng. {1. disse’ipöls), eg. lärjungar;
en sekt bland baptisterna. — Disciples of
Christ, eng. {1. - åvv krist), "Kristi
lärjungar", nordamerikansk, baptistisk sekt,
organiserad av A. Campbell, varför
medlemmarna även kallas Campbelliter.
Disciplin, Disciplinä’r m. fl., se under
Dis-cipel.
Disci’ssio, lat, klyvning.
Disco’boli, zooL, sugfiskar.
Discoda’ctyla (av gr. di’skos, skiva, och
da’ctylos, finger, tå), zooL, skivtåiga, en
grupp groddjur.
Discoida’1 (av gr. di’skos, skiva, och e’idos,
utseende), skivlik.
Discoglo’ssidæ, zooL, kräldjursfamiljen
Klockgrodor. Hit hör Klockgrodan
{Bombina’tor bo’mbinus), som förr var allmän
i s. Skåne men nu möjligen är helt
försvunnen från dessa trakter.
Discoliche’nes 1. Liche’nes gymnoca’rpi, bot,
lavar, som uppstått genom symbios mellan
alger och diskomyceter (se d. o.).
Discomyce’tes 1. Diskomyce’ter, bot.,
disksvampar, en avdelning av svampgruppen
Ascomyce’tes.
Disco’nto, se Diskont.
Discoplacenta’lia, zooL, däggdjur med
skiv-formig moderkaka, t. ex. människan.
Disco’rdia, lat. (av dis, isär, och cor, hjärta),
oenighet, tvedräkt; rom. myt, tvedräktens
gudinna, motsvarande grekernas Eris.
Discre’to 1. Con discrezio’ne, ital., tonk., med
urskillning; med varsamt föredrag.
Discu’rs, se Diskurs (under Diskurrera).
Di’scus, lat, Di’skos, gr., en rund kastskiva,
som begagnas vid den omtyckta
kroppsövningen diskuskastning; astr., solens 1.
månens skiva.
Disease, eng. {1. disi^s), sjukdom.
Disette, fr. {1. -sä’tt), brist, armod;
hungersnöd.
Diseur, fr. {1. disö’r), föredragare, uppläsare,
recitatör, deklamatör. — Diseuse (Z.
di-sö’s), föredragshållarinna, uppläserska,
recitatris.
Disfiguratio’n, lat, missbildning,
vanskap-lighet, lyte.
Disgràce, fr. {1. disgra’s), onåd, ogunst;
klumpighet. — Disgracie’ra, undandraga
sin nåd 1. välvilja. — Disgracie’rad, fallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
