- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
363

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Disgregation ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Disgregation—Dismembration

363

i onåd. — Disgraciö’s (fr. disgracieux) ^
obehag-lig-, klumpig*.

Disgregatio’n (av lat. dis, isär, och grex,
hjord, hop), spridning, utbredning (i
synnerhet ljusstrålars).

Disgu’sto, ital., misshag, avsmak.

Disharmoni’ (av lat. dis, isär, och harmo’nia,
samklang, överensstämmelse), missljud;
oenighet. — Disharmo’nisk, missljudande;
oenig; som saknar överensstämmelse.

Disje’cta me’mbra poeta, lat., eg.
kringströdda lemmar av en skald;
fragmentariska dikter. (Horatius* "Satiræ".)

Disjunge’ra (lat. disju’ngere), söndra, dela,
åtskilja. —• Disjunktio’n, särskiljande,
avsöndring. —• Disjunkti’v, åtskiljande;
oförenlig. — Disjunktiv konjunktion, språkv.,
en koordinerande konjunktion, som
uttrycker en åtskillnad, t. ex. antingen —
eller. — Disjunktivt omdöme, log., ett
omdöme, vars predikat angiver alla tänkbara
möjligheter för subjektets bestämmande i
ett visst avseende.

Disju’nktor, fys., ett slags elektrisk
strömbrytare.

Diska’nt (mlat. disca’ntus, av ca’ntus, sång),
tonk., högsta stämman i en fyrstämmig
sång (= sopran), den högre barn- 1.
fruntimmersrösten; på pianot den högra
1. övre hälften. — Diskant-klav, se G-klav.

Disk-a’rea, tekn., den cirkelformiga yta, som
inneslutes av spetsarna på en roterande
propeller.

Disko’bolos (av gr. di’skos [se Discus] och
ha’llein, kasta), diskuskastare; benämning
på två i Vatikanen befintliga grekiska
statyer, den ene av bildhuggaren Myron.

Diskomyce’ter, se Discomycetes.

Disko’nt 1. Diskonto (ital. sco’nto, avdrag,
avräkning), handelst., avdrag efter en viss
procent på det accepterade beloppet vid en
först senare förfallen växels överlåtande
till en bankinrättning; anstalt, som
bedriver diskontering 1. utlämnar diskontlån.
— Diskontbank, bank, som mot avdrag av
förskottsränta lämnar lån på växlar o. a.
skuldförbindelser samt inlöser växlar o. a.
värdepapper före deras förfallotid, mot
avdrag av ränta för återstående tiden. —
Diskont-politik, bankernas reglering av
diskontot. — Diskont-reversa’I, den vid
diskontlåns erhållande avlämnade
skuldförbindelsen. — Diskonte’ra (av ital.
sconta’re, avräkna), före förfallotiden
inlösa en växel, med avdrag av vissa procent
för återstående tiden; utlämna lån mot
räntans avdragande i förskott. —
Diskon-tö’r, person, som före förfallotiden inlöser
växlar 1. andra skuldförbindelser, mot
avdrag av ränta för återstående tiden.

Diskontinue’rlig, ej sammanhängande. Jfr
Kontinuerlig.

Diskontinuite’t, nylat., bristande
sammanhang.

Diskonto, se Diskont.

Diskontö’r, se under Diskont.

Diskonvene’ra (lat. disconveni’re), icke
överensstämma med; stå i missförhållande till.
— Diskonvenie’ns, bristande
överensstämmelse.

Diskorde’ra (lat. discorda’re, av dis, isär, och
cor, hjärta), ej stämma överens. —
Diskor-da’ns, missljud; oenighet; geoL, olikformig
lagring. Jfr Konkordans.

Di’skos, se Disens.

Diskredite’ra (fr. discréditer), beröva
förtroende 1. anseende. — Diskredi’t,
bristande förtroende; misskredit.

Diskre’t (lat. discre’ tus, av disce’rnere,
skilja), eg. avsöndrad; betänksam,
tystlåten, grannlaga. — Diskretio^n,
betänksamhet, grannlagenhet, takt; fordom
hedersgåva. — à discrétion, fr. (1. -diskresiå’ng),
efter gottfinnande, efter behag; på nåd
och onåd. — Diskretio’nsdagar 1.
Respi’t-dagar, handelst., uppskovsdagar, som
kunna förflyta efter en växels förfallodag,
innan man är berättigad att protestera
densamma. —■ Diskretionä’r, beroende av
grannlagenhet; godtycklig, efter
gottfinnande. — D. myndighet, åt domare 1.
förvaltningschefer, talmän o. d. lämnad
myndighet att oberoende av fasta
lagbestämmelser efter egen grannlagenhet avgöra
vissa ärenden.

Diskrimina’nt, mat., ett av koefficienterna
till en ekvation bildat uttryck, vars
försvinnande är det nödvändiga och
tillräckliga villkoret för att ekvationen skall ha
lika rötter.

Diskulpe’ra (av lat. cu’lpa, skuld), urskulda,
rättfärdiga. — Diskulpatio’n,
rättfärdigande.

Diskurre’ra (lat. discu’rrere), tala hit och
dit; samspråka. — Disku’rs, samtal, prat;
avhandling. — DiskursiV, som sker
samtalsvis.

Diskurs, Diskursiv, se under föreg. ord.

Di’skus, se Discus. — Diskuskastaren, se

Diskobolos.

Diskussio’n (lat. discu’ssio) noggrann
undersökning; meningsutbyte, rådplägning,
dryftning; ordväxling. — Diskuta’bel,
om-tvistlig. — Diskute’ra (lat. discu’tere), eg.
skaka isär, sönderdela; noga undersöka,
granska; överlägga om, dryfta.

Diskvalifice’ra (av lat. dis, isär, och
kvalificera [se d. o.]), göra olämplig 1. oduglig;
förklara obehörig. — Diskvalifikatio’n,
olämplighet, oduglighet; obehörighet.

Diskvire’ra (lat. disqui’rere), noga
undersöka, utforska, granska. — Diskvisitio’n,
vetenskaplig undersökning, lärd
avhandling.

Dislokatio’n (av lat. dis, isär, och loca’re,
förlägga), med., ledvrickning; krig sk.,
truppers förläggande på spridda ställen;
geol., omflyttning, rubbning av berglager.

Dismembratio’n, jur., i tysk rätt benämning
på jordstyckning (ty. Bodenteilung).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free