- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
387

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Ebenist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ebenist—Échancrure

387

och hård ebenholts fås av Dio’spy ros
eben-aster, tillhörande fam. Ehena’ceæ, från
Ceylon och Madagaskar, D. melano’xylon,
från Sumatra och Bombay, D, e’benum,
från Afrikas västkust samt av den på
Moluckerna växande Ma’ba e’henus.
Nyttjas till finare snideriarbeten.

Ebenist (av lat, e’benus, ebenholts), eg.
snickare, som arbetar i ebenholts;
konstsnickare, schatullmakare.

E’berhard och Eberhardi’na, forntyskt
mans-och kvinnonamn (av eber, vildgalt, och
hard, hård, stark).

Ebioni’ter 1. Ebione’er (av hebr. ebiån,
fattig), den första judiska benämningen
på de kristna; en kristen sekt i Palestina,
vilken iakttog mosaiska lagen och
betvivlade Kristi gudom.

Ebn 1. Ibn, arab.y son.

Ebners sats, tekn., knallsats av
svavelanti-mon och kaliumklorat för elektriska
tänd-rör.

Ebom’t (av eng. ebony, ebenholts), kem.,
tekn., horniserad kautschuk, vulkanit, är
det gemensamma namnet för med
varjehanda ämnen, såsom svavel, shellack,
stenkolsasfalt, gips, lera m. m.,
uppblandad och och medelst upphettning härdad
kautschuk. Genom sin elasticitet, sin
hårdhet och förmåga att antaga stark glans är
E. lämplig till beredning av varjehanda
prydnader, kirurgiska instrument m. m.

Ebranle’ra (1. -brang-; fr. ébranler), skaka,
rubba; reta; fig., göra vacklande.

Ebréer, Ebréerbrevet, se Hebréer,
Hebréer-brevet.

Ebriete’t (lat. ebri’etas), rus.

Ebrillade, fr. (1. ebrija^dd), ridk., knyck på
tygeln.

Ebroi’n 1. Eburi’n, till verktygsskaft o. d.
använd hård massa av benmjöl, äggvita,
blod m. m. Liknar till utseendet ebonit.

EbulIiosko’p (av lat. ebulWre, sjuda, och gr.
skope’in, se), fys., ett instrument för
utrönande av sprithalten i vätskor genom
bestämning av deras kokpunkt. —
Ebullio-skopi’, läran om metoden att utröna
vätskors halt av lösta kroppar genom
bestämning av deras kokpunkt.

E’bur, lat. (av fornegypt. Ebur, elefant),
elfenben. — E. fossi’le, paleont.,
förstenade mammuttänder. — E. u’stum, kem.,
bränt elfenben, bensvärta. — E. u. a’lbum,
benaska.

Eburi’n, se Ehroin.

Eburi’t, kem., vit ebonit (se d. o.).

Eburneatio’n, med., bildning av
elfenbens-liknande, mycket fast bensubstans vid
vissa former av bensvulster (osteom) 1.
som självständig sjukdom i bensystemet.

Ebu’rneumförfarandet, fotografisk metod
att erhålla kopior liknande sådana på
elfenben.

Ebu’rneus, lat. (av e’bur, elfenben), bot.,
elfenbensvit.

Eburo’ner, forngermansk folkstam, på Julius
Cæsars tid bosatt i Gallien.

e. c., förk. för lat. exempli causa, till
exempel; ex commissio’ne, enligt uppdrag.

Écaille, fr. (1. eka’j), fiskfjäll; målning i
form av fjäll på porslin och tapeter.

E ca’ntu cogno’scitur a’vis, lat. ordspr., på
sången igenkänner man fågeln; var fågel
sjunger efter sin näbb.

Écarlatin, fr. (1. ekarlatän’g), ett franskt
äppelvin.

Ecarté (fr. écarté), kortspel på två man
hand med 32 kort. Jfr Ekartera.

Écartement des forts, fr. (1. ekartma’ng dä
får), krigsk., avståndet mellan forten i
en befästningsgördel.

Ecarteur, fr. (1. ekartö’r), med., instrument,
som under operationer håller läppformiga
bildningar isär (t. ex. ögonlocken).

Ecba’llium elate’rium, bot., springgurka,
sprutgurka, gurkväxt från s. Europa, vars
mogna frukter, då de lossna, våldsamt
ut-spruta saft och frön genom hålet vid
basen. Den intorkade saften officinell
såsom våldsamt purgerande.

E’cbole, gr.-lat. (av ekbole’, av ekba’llein,
kasta ut), eg. utkastning; med., vrickning;
missfall. — Ecbo’lea 1. Eebo’lica, pL,
abor-tiva medel.

Ecce ho’mo, lat. (1. ä’kse -). Se människan!
målark., en bild av den lidande Frälsaren
i det tillstånd, vari Pilatus med orden:
Ecce homo! framställer honom för
judarna.

Eccelle’nza, ital. (1. ettjele’ntsa), exellens.

Ecchondro’sis (av gr. ek, ur, av, och
cho’n-dros, brosk), med., brosksvulst.

Ecchymo’ma, med., svulstlik blodmassa efter
blödning. — Ecchymo’sis, med.,
infiltrerande blödningar av större utsträckning.

Eccle’sia, lat. (gr. ekklesi’a), eg.
folkförsamling; församling, kyrka. — E. invisi’bilis,
den osynliga kyrkan. — E. metropolita’na,
huvud- 1. storkyrka. — E. mi’litans, den
stridande kyrkan. —■ E. pre’ssa, den
förtryckta kyrkan. — E. tri’umphans,
den segrande (triumferande) kyrkan. —
E. re’gnans, den härskande kyrkan. —
E. visi’bilis, den synliga kyrkan. —•
Eccle-sia’rk, se Ecklesiark. — Ecclesia’stes, gr.,
"talaren’^ grekiskt namn på "Salomos
predikare". — Ecclestia’sticus, "andlig", i
Vulgata-översättningen benämning på
"Jesu Syrachs bok".

E’cco, ital., se, se där!

Eccopro’tica 1. Eckopro’tika (av gr. ek, ur,

och ko’pros, exkrementer), farm., lindrigt
verkande avföringsmedel.

Echafaudage, fr. (1. -fåda’sj),
byggnadsställning.

Échalotte, fr. (1. esjalå’tt), ett slags
lök,aska-lonslök, chalottenlök (se d. o.).

Échancrure, fr. (1. esjangkry’r; av lat.
ca’n-cer, kräfta), utfrätning, utskärning;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free