Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Enyalios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enyalios—Epagoge
415
Enya’lios, gr. myt., binamn på Ares såsom
krigets gud .
Enyo’, gr, myt., den mördande
krigsgudinnan, en av Ares’ följeslagarinnor.
E’iizio 1. E’nzo, italienisering av det tyska
mansnamnet Heinz (förk. av Heinrich).
Enzooti’ (av gr. zo’on, djur), veter., en vid
viss ort bunden farsotartad sjukdom bland
boskap, beroende på lokala
omständigheter.
Enzy’m (av gr. en, i, och zyme\ jäst),
kem., numera allmänt antaget namn på
de organiska ämnen, som förorsaka
de med livsverksamheten förbundna
reaktionerna. Äldre namn äro
biokatalysatorer och ferme’nt ("oorganiserade
ferment"). De viktigaste nu kända
enzymgrupperna äro Protea’ser
(äggvite-spjälkande), såsom Pepsi’n (i magsaften),
Trypsi’n (ur bukspottkörteln), Erepsi’n
(i tarmarna), Nuklea’ser (spjälka
nukleo-proteider), Autoly’tiska E. (i alla levande
celler), Desamida’ser (avspjälka
ammoniak) och Urea’ser (spjälka urin);
Koagulerande E., såsom kymosin 1. löpe och
tromhi’n (koagulerar fibrinogenet i
blodet); Lipa’ser (fettspjälkande), såsom
steapsi’n (ur bukspottkörteln) och lipa’s
(i Ricinusfrön); Kolhydratspjälkande E.,
såsom Cellula’ser (spjälka cellulosa),
Amy la’ser (spjälka stärkelse), bl. a.
Ptya-li’n (fr. spottkörtlarna), Diasta’ser (i
groende frön, malt; spjälka stärkelse till
socker), sockerspjälkande E., bl. a.
inver-tas (spjälkar rörsocker), maZta^s
(nedbryter maltsocker), lakta’s (spjälkar
mjölksocker) , Glykosidspjälkdnde E., t. ex.
emul-si’n; Jäsningsenzym t. ex. zymas
(socker-spjälkande) ; Oxiderande och reducerande
E., såsom oxida’ser (verka oxiderande),
kataWser (avspjälka syre ur
vätesuper-oxid) samt redukta’ser 1. hydrogena’ser
(verka reducerande).—Vissa forskare
antaga att enzymer icke bildas färdiga i
cellerna utan att i stället bildas pro-enzymer
1. zymoge’ner, som sedermera aktiveras.
Vid. antages tillvaron av ko-enzymer, som
äro nödvändiga för reaktionen, och
anti-enzymer, som förhindra enzymverkan. Till
enzymen höra möjl. även s. k. Toxiner (se
d. o.).
e. o., förk. för lat. ex officio, på ämbetets
vägnar; extra ordinarius, extra ordinarie.
E’o- (av gr. e’os, morgonrodnad) förstavelse
i namn på geologiska perioder,
betecknande den äldsta delen av dessa.
E’o a’nimo, lat., i den meningen, i det syftet.
Eoce’ngruppen 1. Undre tertiä’rgruppen,
geol., de tertiära formationernas äldre
lager.
eod., förk. för lat. eqdem (se följ. ord).
Eo’dem (nämligen a’nno 1. di’e), lat, under
samma år 1. på samma dag.
Eoge’n (av gr. e’os, dagning, och genein.
födas), geol., en grupp av tertiär systemet
(se d. o.).
E’o i’pso, lat., just därigenom.
Eoler, se Aioler.
Eo]i’n 1. Eolo’dikon, tonk., en rör stämma i
orgeln; även ett tangentinstrument, där
tonen alstrades genom metalltungor.
Eolipi’l (av lat. æoIus, vindarnas gud, och
pi’la, kula), blåsrörslampa; även apparat
för att visa olika gasers verkningar.
Eo’lisk, geol., tillkommen med vindarnas
hjälp. — Eo’lisk tonart, tonk., autentisk
tonart på a (a h c d e f g).
Eolo’dikon, se Eolin.
E’olsharpa, tonk., vindharpa, ett instrument,
som ljuder därigenom, att vinden sätter
strängarna i en dallrande rörelse. —
Eols-klockor, vindinstrument av glas.
E’olus, se æoIus.
Eo’n (gr. aio’n), världsålder, tidrymd; en
obestämd, lång tid, jämväl evigheten. —
Eo’ner, pL, hos gnostikerna: krafter, vilka
före tidens början utströmmat från Gud
och äro till såsom väsenden 1. andar.
Eoni’t, dets. som Eternit.
Eo’phyton, gr. (av e’os morgonrodnad, och
fy’ton, växt), paleont., en på skiktytor
förekommande bildning, som består av
långsgående, upphöjda och stamhka 1.
platta och bladlika partier. —
Eophyton-sandstcn, geol., nedre avdelningen av den
kambriska sandstenen i Västergötland.
E’os, gr. myt., romarnas Aurora,
morgon-rodnadens gudinna; svensk litterär
halvveckotidning 1839—40.
Eosami’n, kem., ett surt azofärgämne, som
blåfärgar ull och silke.
Eosi’n, kem., namn på flera vackra röda
tjär-färger. — Eosinifili’, benägenhet att
färgas av eosin.
Eosinscharlach, kem., ett ftaleinfärgämne.
Eoso’t, farm., kreosotvalerianat. Användes
i medicinen som kreosot.
Eozo’on, gr. (av e’os morgonrodnad, och
zo’on, djur), petrogr., kontaktstruktur
hos vissa bergarter, ex. kolmårdsmarmor,
som urspr. tolkades såsom härrörande av
fossila djur.
E P, på telegram förk. för fr. estafette payée
(1. estafe^tt päje’), gångbud betalt.
E. p., 1. e. p., förk. av En personne, fr. (1.
ang perså’nn), i egen person, personligen.
Antyder, skrivet på ett visitkort, att detta
egenhändigt överlämnats.
e. p., förk. för lat. ex protocollo, ur
protokollet.
ep., förk. för lat. epi’stola, brev, och
epi’s-copus, biskop.
Ep-, framför vokal bruklig form av den
grekiska förstavelsen epi- (se d. o.).
Epa’fos, gr. sag., son till Zeus och lo.
Epagneul, fr. (I, epanjö’11), långhårig
spansk hund, vaktelhund.
Epagoge’, gr. (av epa’gein, tillföra), formel
hos forntidens greker, genom vilken de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
