- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
417

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Epicherem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Epicherem—Epigram

417

Epichere’m {gr. epiche’irema), log.,
sammansatt slutledning, där en 1. båda
premisserna äro entymem (se d. o.).

Epi’chloe, hot., svampsläkte av fam.
Hypo-crea’ceæ. — E. typhi’na, förorsakar
kolv-s j u k a på timotej och hundäxing.

Epichry’sum, lat. (av gr. chryso’s, guld), bot.,
på gullgul botten.

Epicoenum (1. -se’num, gr. epi’koinos,
gemensam), språkv., ord som både kan vara
maskulint och feminint kön.

Epicy’kel (av gr. epi’ vid, och ky’klos, krets),
astr., en cirkel i vilken man fordom ansåg
planeterna röra sig, under det att dess
medelpunkt själv rörde sig utefter en
annan cirkel. — EpicykloiM, den bana, som
planeterna under ovan angivna
förutsättning genomlöper.

Epicytotomi’ (av gr. ky’stis, blåsa, och tome\
snitt), med., blåssnitt, urinblåsans
öppnande ovan blygdbensfogen.

Epidemi’ (av gr. epi’, vid, emot, och de’mos,
folk), med., en sjukdom, vilken invandrar
till en viss trakt. )( Endemi. —
Epide-miografi’ skildring av farsoter. —
Epidemiologi’, läran om epidemier. —
Epide’-misk, utifrån kommande, farsots-. ) ( E n
-d e m i s k.

Epide’ndron, lat. (av gr. de’ndron, träd),
hot., på träd.

Epidermi’dis, lat., hot., växande på överhud
(näver).

Epide’rmis, gr., anat., överhud; hot.,
överhudsvävnad hos växterna. —
Epidermo-myko’ser, svampsjukdomar i överhuden.

Epidiasko’p, skioptikon, medelst vilket man
kan reproducera såväl genomskinliga som
ogenomskinliga bilder (projektionsapparat
med genomfallande och påfallande ljus).

Epidi’dymis, anat., bi-testikel. —
Epididy-mi’tis, med., se Orchitis.

Epidiori’t, petrogr., en med diorit
närbesläktad, blekgrön bergart.

Epidosi’t 1. Kvartsepidotsten, petr. bergart
som huvudsakligen består av epidot och
kvarts.

Epido’t 1. Pistazi’t, miner., ett grönt silikat
av järn, aluminium och kalcium.

Epi’fanes, gr., "den gudomliga", hedersnamn
tillagt några av forntidens härskare.

Epifani’, se Epiphania.

Epifenome’ii, psykoL, biföreteelse.

Epiflogi’sma, gr., med., ett inflammerat
ställe på huden. — Epiflogo’sis,
inflammation av mildare art.

Epifone’ma, gr. (av epifone’in, tillropa),
till-ro^^, utrop; talk., en med eftertryck
framställd slutsats 1. sluttanke,

Epi’fora, gr. (av epife’rein, tillföra), tillägg;
talk., en slut- 1. eftersats; ett avslutande
av flera föreg. satser med samma ord (jfr
Anafor); med., surögdhet, ofrivilligt flöde
ur tårkörtlarna.

Epify’ller (av gr. fy’llon blad), hot., se
Epi-fyter.

27. — Ekbohrn, 100,000 främmande ord. L

Epify’s 1. Epi’fysis, gr. (av epify’ein, växa
på), anat., benartad utväxt, som genom
brosk förenats med mellanstycket av en
benpipa, innan dennes tvenne delar hunnit
sammanväxa till ett.

Epify’ter (av gr. epi’, på, och fyto’n, växt),
hot., beteckning för växter, som leva på
andra växter, utan att likväl från dem
hämta näring. Växa de på bladen kallas
de även Epify’ller. Epifyterna indelas i
Protoepifyter som taga sin näring från
barken och atmosfären, hemiepifyter, som
slutligen nedsända rötter i marken,
näste-epifyter, som ha särskilda anordningar för
uppsamlandet av humus och vatten, samt
cisternepifyter, hos vilka bladen upptaga
all näring, medan roten, då den finnes,
blott tjänstgör som häftapparat. Jfr
En-tofyt och Parasit.

Epifytoi’da 1. Epifytoi’der, hot.,
halvparasiter, som leva epifytiskt. Se Epifyter.

Epigami’ (av gr. game’in, gifta sig), senare
gifte; rätt för medborgare från olika sta;
ter att gifta sig med varandra; äktenskap’,
varigenom man gifter sig in i ett annat
stånd.

Epiga’strium {gr. epiga’strion), anat., övre
delen av buken, mellan revbenen och
naveln. — Epiga’strius, med., dubbelfoster
med parasiten fastvuxen vid epigastrium.

Epige’isk (av gr. ge, jord), hot., kallas
gro-ningen hos växter, vilkas hjärtblad befrias
från fröskalet och föras upp ovan
jordytan.

Epigene’s 1. Epige’nesis (av gr. epi’, på, och
ge’nesis, alstring), den åskådning inom
embryologien, enl. vilken ägget utgör en
formlös massa, varur embryot nybildas.
)( Evolutions-1.
Preforma-tionsteorien. — Epigene’tisk, geol.,
kallas en sådan bildning, som är yngre än
dess närmaste omgivning.

Epiglo’ttis, gr., anat., struplocket. —
Epi-glotti’tis, med., inflammation i denna
kroppsdel.

Epigna’thus, med., dubbelfoster med den
svulstlika parasiten utgående från
gommen.

Epigo’ner {gr. epi’gonoi, pl. av epi’gonos),
grekiska sagohjältar, söner av de sju
furstar, som drogo mot Tebe; efterföljare,
sådana som inom vetenskap, konst 1.
litteratur fullfölja 1. efterbilda stora
föregångares verk; även barn som äro födda
i ett senare gifte.

Epigra’f (av gr. epigra’fein, inskriva),
inskrift, tänkespråk. — Epigrafi’k, läran om
inskrifter. — Epigra’fiker,
inskriftforskare. —• Epigra’fisk, till epigrafiken
hörande; den sida av ett mynt, där bild och
inskrift befinna sig. Den kallas
monepi-gafisk, om endast inskrift finnes,
anepi-grafisk, om endast bild finnes.

Epigra’m {gr. epi’gramma, av epigra’fein,
påskriva), urspr. inskrift på gravvårdar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free