Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Epigyn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Epigyn—Epiplasma
konstverk etc.; sedermera varje kort dikt
på distika (se Distikon); kort dikt av
sinnrikt, komiskt 1. satiriskt innehåll med
tillspetsat slut. — Epigra’mmata figura’ta,
lat., bildrimsdikter, dikter, där verserna
äro sammanställda på sådant sätt, att det
hela erhåller formen av något föremål (ett
horn, altare 1. dyl.). — Epigramma’tisk,
kortfattad, fyndig och bitande. —
Epi-gramma’tiker 1. Epigrammatfst,
författare av epigrammer.
Epigy’n (av gr. gyne\ pistill), hot., säges
kronan (och övriga blomdelar) vara, om
fruktämnet är undersittande.
Epi’k, berättande 1. e’pisk diktning. —
E’pi-ker, diktare av epos (se d. o.).
Epikari’n, f arm., naftolkreosotinsyra,
användes vid vissa hudsjukdomar å huvudsvålen.
Epika’rpium, gr., med., pulsådersomslag 1.
-plåster; förbindning på handleden.
Epika’ste, se lokaste.
Epikau’ma, gr., med., brännblåsa; svulst på
ögats hornhinna.
E’piker, se under Epos.
Epikere’m, gr., log., förkortad
slutledningskedja.
Epikoty’l (av gr. koty’le, hjärtblad), hot.,
stamdelen ovan hjärtbladen hos
groddplantor.
Epikri’s, gr., vetenskapligt bedömande av
uppkomsten, utvecklingen, förloppet och
utgången av en sjukdom.
Epikure’, lärjunge till den grekiske fisosofen
Epiku’ros (lat. Epicu’rus); även en
människa, begiven på raffinerade sinnliga
njutningar. —■ Epikure’isk, som hyllar 1.
överensstämmer med läran om sinnliga
njutningar såsom det högsta goda. —
Epi-kuri’sm 1. Epikurei’sm, Epikuros’ lära,
enl. vilken det goda består i ett av
rättrådighet och ett måttligt levnadssätt
framkallat sinneslugn; även böjelse för
sinnlighet och vällevnad.
Epikye’ma, gr., med., ny grossess; ett
ofullgånget, formlöst foster; en köttklump som
i barnsbörd följer efter det fullgångna
fostret; månkalv. Jfr Mola.
Epilatio’n, avlägsnande av hår.
Épilatoire 1. Dépilatoire, fr. {1. -tåa’r), med.,
medel att avlägsna hår.
Epile’mma, gr., talk., inkast, som en talare
gör mot sig själv, för att få anledning att
vederlägga det.
Epilepsi’ {gr. epilepsi’a), med., fallandesot.
—■ Epile’ptiker, person som har anlag för
1. lider av fallandesot. — Epile’ptisk, till
fallandesot hörande.
Epili’num, lat., bot., växande på Hn.
Epilo’blum, bot., duntrav, växtsläkte,
tillhörande fam. Onagra’ceæ. Ett tjugutal
svenska arter. — E. alpi’iium, f jällduntrav.
E. angustifo’lium, syn. Chamænerium (se
d. o.). —• E. collfnum, backduntrav. —
E. hirsu’tum, ros duntrav, mindre allmän,
stundom odlad. — E. monta’num, bergdun-
trav. — E. palustre, kärrduntrav. — En
odlad art är E. rosmarinifo’lium från
Frankrike, med stora mörkt rosenröda
blomklasar.
EpiIo’g (gr. epi’logos), efterskrift, slutord
efter ett tal m. m.; akt 1. scen tillagd efter
ett skådespel.
Epime’dium, bot., sockerört, artrikt, odlat
vårörtsläkte, tillhörande fam. Berberida’ceæ.
— E. alpfnum, Frankrike, Italien, har
hj ärtlika blad och vackert bruna blommor
med gult. — E. Ikari’so, Japan, ständigt
grön, krypande art med gråaktiga
blommor. — E. pinna’tum, gula blommor i glesa
klasar; blommar redan i april.
Epime’theus, gr. myt., "den sig för sent
betänkande", en bland titanerna.
Epinasti’ (av gr. nasto’s, stoppad, fylld),
bot., det fenomenet att hos många icke
lodrätt växande trädgrenar
tjocklekstillväxten är starkare på översidan. ) ( H y p o
-n a s t i (2iY gr. hy po’, under).
Epinefri’n (av gr. epi’, bi-, och nefro’s,
njure), kem., ett ur binjurarna framställt
ämne, som möjl. är identiskt med
adrenalin (se d. o.). — Epiiiefri’t, Epinefri’tis,
inflammation i njurfettkapseln.
Epine’urium, anat., nervens bindvävsskida.
Epinglé, fr. (1. epängle’, se följande ord), till
klänningstyg använd, ripsartad enfärgad
vävnad med smala upphöjda tvärränder.
Épingles, fr. (1. epä’ngl), nålar;
nålpenningar. — à. quatre epingles (1. a kattr -),
i full ståt.
Epini’kion, pl. Epini’kier, gr. (av epi’, på, och
ni’ke, seger), segerfester; segersånger,
sådana som Pi’ndaros och Simoni’des diktade
för de olympiska spelen.
Epiny’ktides, gr. (av epi’, efter, vid, och nyx,
gen. nykto’s, natt), med., nattkoppor,
koppor, som merendels utbryta om nätterna,
då de andra hålla på att avfjällas.
Epi’one, gr. myt., "den smärtstillande",
Asklepios gemål.
Epipa’ctis, bot., se Helleborine.
Epipa’ston, gr. (av epi-pa’ssein, heströ),med.,
ströpulver.
Epipeta’1 (av gr. peta’lon, kronblad), bot.,
kallas en ståndare, som sitter mitt framför
ett kronblad.
Epiphanfa, lat. (gr. epifa’neia),
gudauppenbarelse ; religiös fest till åminnelse därav;
grekisk-katolsk kyrkofest till minne av
Kristi födelse; romersk-katolsk kyrkofest
med anledning av de tre konungarnas 1.
vise männens besök hos den nyfödde
frälsaren; trettondedagen.
Epiphy’llum, bot., växtsläkte av fam.
Cacta’-ceæ, med platta, bladlika stamleder. —
E. trunca’tum, julkaktus 1. hängkaktus,
från Brasilien, odlas ofta som krukväxt.
Epiphy’llus, lat. (av gr. fyllo’n, blad), bot.,
växande på blad.
Epipla’sma, gr. (av epipla’ssein, stryka på),
med., salva; omslag. Jfr Kataplasma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
