Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Eranthemum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
Eranthemum—Ergot
Era’nthemum, hoUy tropiskt asiatiskt
växtsläkte av fam. Acanta’ceæ. — E.
nervo’-sum och E. sple’ndens, båda med röda
blommor, odlas i varmhus.
Era’nthis hiema’lis, vinternarv,
vinter-blommande ranunculacé, införd från s.
Europa.
Erard-flygel, fr, {1. -ra’r-), flygel från en
berömd fransk, av instrumentmakaren
Erard anlagd pianofabrik
Era’smus, grekiskt mansnamn (av era’n,
älska), den älskvärde, vars mest
namnkunnige bärare torde vara humanismens
lysande representant Erasmus
Rotter-da’mus — E. Monta’nus (Rasmus Berg),
komedi av L. Holberg.
Erastiam’sm, den efter den tyske teologen
Erastus benämnda riktning, som fordrar
kyrkans underordnande under staten.
E’rato, gr. myt., kärlekssångens gudinna, en
av de nio muserna 1. sånggudinnorna.
Erato’sthenes såll, mat., en efter den
grekiske polyhistorn E. uppkallad metod att
erhålla de s. k. primtalen.
Erbi’n 1. Erbfnjord, kem., sällsynt jordart
från Ycterby vid Vaxholm, beståndsdel i
ytter jord (se d. o.) och innehållande
Er-hium (se följande ord).
E’rbium, kem., ett mycket sällsynt
grundämne, som hör till jordmetallerna. Ingår i
saltblandningar till Auerska glödnät. Jfr
Erhin.
Erdkunde, ty. (1. e’rtkonde), geografi.
E’rebos, gr. myt., eg. Kaos^ son och nattens
broder; underjorden, där de avlidnas
själar vistas.
Ere’bius, lat. (av eWehus, mörker), hot., med
dyster färg.
E’rebus och Te’rror, namn på de två fartyg,
med vilka J. Franklin företog sin sista,
förolyckade polarexpedition (1845).
Erechtheion, gr. (1. -te’jån), ett tempel på
Akropolis i Aten, den joniska stilens
stoltaste minnesmärke.
Erechtevs (lat. Ere’chteus), gr. myt.,
nationalheros, som jämte Atene och
Po-seidon dyrkades i templet Erechtheion (se
föreg. ord) i Aten. — Erechti’der,
Erechtevs ättlingar, poetisk hedersbenämning på
atenare.
Ere’ctus, -a, -um, lat., hot., upprätt.
Erekti’1, Erektio’n, se under Erigera.
Eremi’t (gr. eremi’tes, av ere’mos, ensam),
ensling, som lever avskild från människor,
för att ägna sig åt fromma övningar. —
Eremit a ge (1. -ta’sj, fr. ermitage,
hermi-tage) 1. Hermitage (1. ärmita’sj), en
eremits boning; namn på flera lustslott;
särskilt det med Vinterpalatset
sammanbyggda Eremitaget i Petrograd.
Eremitkräftor, zooL, en familj kräftdjur,
Pagu’ridæ. Hithörande sakna i regel skal
på bakkroppen, varför de leva inkrupna i
tomma snäckskal.
Eremo’bier (av gr. e’remos, ensam, och hiii’n.
leva), bot., encelliga växter, som ej bilda
kolonier 1. cellfamiljer. De som så göra
kallas Cenohier.
Eremo’phila alpe’stris, zooL, berglärka (syn.
Ala’uda a.).
Eremu’rus, hot., stäpplilja, ett släkte
praktfulla liljeväxter från Asien.
Erengisle, fornnordiskt mansnamn.
Erepsfn, kem., ett enzym (se d. o.) i
bukspottkörteln.
Erepto’n, ett näringspreparat, framställt ur
oxkött genom digestion med
pepsinsalt-syra, trypsin och erepsin.
Ereskigal, bahyl. myt., underjordens
gudinna, gemål till Nergal.
Erethfzon, zooL, borstsvin, ett släkte
piggsvin. —. E. dorsa’tum, ursonen, lever i
Nordamerikas skogar.
Eretisi’ 1. Ereti’sm (gr. erethimo’s), med.,
retning; förhöjd retlighet hos kroppens
organ i allm. 1. hos vissa av dem. —
Erethi’stica, pl., retande läkemedel. —
Ere’tisk, retlig, upprörd, orolig.
Ere’triska skolan, en fortsättning av Eliska
skolan (se d. o.).
Erev, hebr., afton, helgdagsafton, förhelg.
Jfr Vigilia.
Er g, se Är g.
Erg (hårt g; av gr. e’rgon, arbete), fys., en
arbetsenhet i det absoluta måttsystemet.
Erga’ne, gr. myt., binamn på Athene, i
egenskap av kvinnoslöjdens beskyddarinna.
Ergaste’rion, gr., 1. Ergaste’rium, lat. (av gr.
erga’zesthai, arbeta), verkstad; arbets- 1.
tukthus; kloster. — Erga’stulum, lat.,
slavfängelse.
Ergastfk (av gr. eWgon, arbete), arbets- 1.
verksamhetslära. —• Erga’stisk,
arbets-duglig; som hör till arbete.
E’rgo, lat., därför, således; följaktligen. —
E. biba’mus, lat., alltså låtom oss dricka!
namn på och omkväde till en dikt av den
tyske skalden Goethe. — Ergote’ra, tala
vitt och brett; disputera; vara trätlysten.
—- Ergotfst, en trätgirig människa.
Ergogra’f (av gr. e’rgon, arbete, och
gra’-fein, skriva), fysiol., en apparat, medelst
vilken man kan studera arbetskraft och
trötthet hos människor .
Ergosta’t (av gr. e’rgon, arbete), en apparat
för kammargymnastik.
Ergosteri’n, kem., ett kolesterin närstående
ämne, som i små kvantiteter finnes i de
flesta organismer. Det ger vid bestrålning
D-vitamin (se d. o. och Vigantol).
Ergot, fr. (1. ergå’), farm., mjöldryga
(Se-cale cornu’tum), mellersta stadiet i
mjöl-drygesvampens, Cla’viceps puru’reas,
utveckling. Mjöldrygans huvudbeståndsdel
är ergotinsyra, ett vid insprutning hastigt
förlamande gift. — Ergoti’n, den
verksamma beståndsdelen i mjöldryga. —
Ergotinsyra, se Ergot. — Ergotfsm, med.,
sjukdom, som uppkommit genom förtäring
av mjöldryga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
