- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
423

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Erhard ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erhard—Eris

423

E’rhard, tyskt mansnamn, den högsinnade 1.
den kraftfulle. Motsvarar kvinnonamnet
Erhardi’na.

Eri’ca, hot, klockljung, växtsläkte av fam.
Erica’ceæ, med över 400 arter, de flesta i
Kaplandet. — E. arbo’rea, s. Europa,
lämnar det till tobakspipor använda träslaget
briar-wood 1. bruyère-trä. —
E. ca’rnea, odlas på fritt land. — E.
gra-ci’lis och E. hiema’lis äro omtyckta
krukväxter. — E. te’tralix, är vår enda
inhemska art, allmän i s. och v. Sverige.

Erica’ceæ, bot., ljungväxter, växtfamilj,
tillhörande ordn. Bicornes, med omkr. 1,300
kända arter, spridda över hela världen,
minst i tropikerna. Se Erica.

Erica’les, hot., syn. Bicornes (se d. o.).

Ericeto’rium, lat. (av Eri’ca, ljung), bot,
växande på ljungmarker.

Ericinéer, dets. som Ericacéer. Se Ericaceæ.

Ericino’1, kem., en färglös, egendomligt
luktande olja, som förekommer i ericolin (se
följ. ord).

Ericoli’n, kem. en glykosid i mjölon o. a.
ljungväxter.

Eri’culus, zooL, ett släkte borstigelkottar.

Eri’danos, gr. myt., en mytisk flod, i vilken
Faeton störtade ned. Senare namn på
italienska floden Po.

Eri’danus, astr.. Floden, en stjärnbild på
s. stjärnhimmeln.

Eriemark 1. Erämark (fi. erä, erämaa), finsk
benämning på obygd 1. utmark, ofta
förekommande i handlingar från 1500-t.

Erify’le, gr. myt., gemål till den argiviske
konungen Amfiaros.

Erige’ra {lat. eri’gere), resa, uppresa;
upprätta. — Erekti’11. Erigi’bel, som lätt
uppreser sig, ansväller. — Erektio’n, resning,
uppresande; ansvällning. — Ere’ktor,
upp-rättare.

Eri’geron hot., binka, loppört, växtsläkte av
fam. Compo’sitæ. Några arter från
Turkestan, Armenien, Kalifornien o. s. v. odlade
som prydnadsväxter. — Åtta inhemska
arter. — E. a’cris, gråbinka, rödbinka.
Allmän på torra ställen. — E. alpi’nus 1. E.
borea’lis, rosenbinka, fjällväxt. — E.
elonga’ta, brunbinka, kvastbinka,
fjällväxt.

Eri’gon€, gr. myt., dotter av Ikarios; dotter
av Aigisthos och Klytaimnestra, förmäld
med Orestes.

Erik, fornnordiskt och forntyskt mansnamn,
svenskt och danskt konunganamn (av e 1.
æ, alltid, och rek 1. rik, mäktig, rik), alltid
mäktig 1. rik; enl. en annan tolkning
ärorik. Motsvarar kvinnonamnet Eri’ka.

Eri’ka, kem., substantiva färgämnen som
rödfärga obetad bomull.

Eriksgata 1. Allrikesväg, nord. fornk., "väg
genom allt riket’’ 1. "allhärskarens, den
över allt riket härskande konungens väg"
kallades den hyllningsfärd genom alla
rikets landskap, vilken Sveriges konung.

enl. urgammal sed företog, sedan han vid
Mora stenar blivit vald till konung. Karl
IX var den siste, som "red Eriksgata".

Erikskrönikan, den äldsta av de svenska
medeltidskrönikorna, skriven på
knittel-vers och skildrande tiden 1229—1319.

Eriksmässan 1. Ersmässan, Erik den heliges
dag, den 18 maj, en av Sveriges förnämsta
katolska helgdagar.

Eriksvisan, fornsvenskt kvade av omstridd
ålder, författat på basis av Prosaiska
krönikan (1450-t.).

Erik TransL, eg. Eri’cus transla’tus, Zai.,Erik
flyttad, benämning på den 24 jan., den dag,
då Erik den heliges kvarlevor flyttades
från Gamla Uppsala till Östra Åros (nu
Uppsala).

E’rin {irl. Erenn Erend, 1. i’rin), den gröna
1. grönskande ön, det gamla keltiska
namnet på Irland.

Erinace’idæ, zool., igelkottar,
däggdjursfamilj av ordn. insektätare. Se Erinaceus.

Erina’ceus, zooL, igelkottsläktet, tillhörande
däggdjursordn. insektätare. — E.
euro’-pæus, igelkott.

Eri’neum, hot., gallbildning.

Eringerrasen, schweizisk nötboskapsras.

Eri’nnyer 1. Errnyer, gr. myt., hämndens
gudinnor, den sedliga ordningens
väkta-rinnor, Tisifone, Alekto och Megaira,
dyrkade under namn av Se’mnai te’ai
(högheliga gudinnor) 1. Eumeni’des (de
välsinnade), evmenider (se d. o.) på
Areo-pagen i Aten. Jfr Furier.

Eriobo’trya, hot., växtsläkte av fam.
Rosa’-ceæ. — E. japo’nica, japansk mispel,
lo-quat, odlas allmänt i varmare länder för
de välsmakande, aprikoslika frukterna.
Bladen användas rödfärgade i
begravningskransar ("kastanjeblad").

Eriodi’ctyon glutino’sum, hot., ört av fam.
Hydrophyllaceæ. Se Yerba Santa.

Eriome’ter (av gr. e’rion, ull, och me’tron,
mått), ullmätare, ett instrument att mäta
ulls finhet.

Erio’phorum, bot., svenskt växtsläkte
tillhörande fam. Cypera’ceæ. — E. alpi’num,
snip, allmän myrväxt. — E. angustifo’lium
1. polysta’chyum, ängsull, allmän
kärrväxt. —■ E. vagina’tum, tuvull, hadd,
allmän kärrväxt.

Erfpuit co’elo fu’lmen sceptru’mque
tyra’n-nis, lat., han frånryckte himlen blixten och
tyrannerna spiran — hexameter på det till
ära för Benjamin Franklin, åskledarens
uppfinnare och förfäktare av Förenta
staternas oavhängighetsförklaring, resta
monumentet.

Erfpuit Jo’vi fu’lmen vire’sque tona’ndi, lat.^
den har frånryckt Jupiter blixten och
tor-dönets makt — yttrande om vetenskapen
av den romerske författaren Manilius.

Eris, gr. myt, tvedräktens gudinna, som på
Pelevs’ och Thetis’ bröllop väckte tvist
mellan gudinnorna genom att i bröllops-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free