Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Frisiska språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
Frisiska språket—Frontignac
fem, Frisö’rska, person, som har till yrke
att klippa och kamma hår.
Fri’siska språket, som talades av friserna,
hör till lågtyska språkgrenen.
Friskytt, en sagofigur, som med sina av
djävulen erhållna "frikulor" skjuter
"fri-skott", d. v. s. träffar vad han önskar.
Hjälte i operan "Friskytten" av den tyske
kompositören Weher.
Frison, fr, (1. friså’ng), de till florettsilke
(se d. o.) använda, tilltrasslade
kokong-trådar, varmed silkeslarven fäster sin
puppkorg vid mullbärsträdets kvistar.
Frissonne’ra (fr. frissonner, av frisson,
frossa), skälva, rysa. — Frissonnement
(Z. frisånnma’ng), lätt rysning, skälvning.
Frist, ty., anstånd, tid inom vilken något
skall ske; andrum.
Frisy’r, Frisö’r, se under Frisera.
Frithjof, Frithiof 1, Fritiof, mansnamn (av
fornnord. Fridhiofr, fridtjuv). Ryktbart
genom Tegnérs romanscykel "Frithiofs
saga".
Fritilla’ria melea’gris, bot, damspelslilja,
kungsängslilja. Sedan länge förvildad
liljeväxt med smårutigt rödbrun blomma,
särskilt vanlig i mell. Uppland, ymnig på
Kungsängen, s. om Uppsala. — F.
impe-ria’lis, kejsarkrona, en fordom allmänt
odlad liljeväxt.
Fritot, fr. (1. fritå’), kokk., skivor av
kalv-bräss 1. färs, doppade i mjöl och stekta i
flottyr.
Fritte, fr. (1. fritt), tekn., fritta,
glasmaterial.
Fritt från haveri, handelst., klausul i
assu-ranspoliser, varigenom assuradörerna
fritaga sig från ansvar för skada,
åstadkommen genom haveri 1. andra
olyckshändelser, fartygets totala förolyckande
undantaget. — F. ombord, uttryck, som angiver,
att avsändaren lämnar varan till fartyget
utan kostnader för mottagaren (förk.
fob).
Fri’tto mi’sto, ital. (av fritto, stekt, och
mi’sto, blandad), kokk., italiensk
nationalrätt av en mängd blandade, stekta
ingredienser. Bildlikt "röra", oredig blandning.
Frittporslin, benämning på s. k. naturligt
porslin och Sèvresporslin.
Frity’r {fr. friture), smält flott 1. smör, vari
något stekes.
Fritz, tyskt mansnamn, förk. av Fredrik (se
d. o.).
Frivol (av lat. fri’volus, dålig, usel), fåfäng,
flärdfull, lättsinnig. — Frivolise’ra, gÖra
frivol. — Frivolite’t, fåfänga,
lättsinnighet, flärd. — Frivolite’ter, lapprisaker; ett
slags fint spetsarbete.
Fri’xos och He’lle, gr. myt, den beotiske
konungen Athamas’ barn, som, då deras
fader ville offra dem, flydde på en vädur,
vars gyllene skinn sedermera bevarades i
Kolchis. Jfr Argonauterna.
Fro’de, fornnordiskt mansnamn, den vise. —
Frodefriden, den lyckliga, fredsälla tid
(ungefär vid Kristi födelse), då
sköldunga-konun^en Frode regerade i Danmark;
guldåldern i Norden.
Fromage, fr. (1. froma’sj, av mlat.
for-ma’ticum, vad som är gjort i form), ost.
Förekommer i en mängd
sammansättningar som benämning på diverse
ostsorter, t. ex. fromage de Brie, f. de Roquefort;
kokk., i form stelnad och uppstjälpt
efterrätt av grädde, socker, ägg samt
smaktillsats. — F. de cochon {1. - dö kåsjå’ng),
pressylta (av kalv och svinhuvud). —
F. d’Italie (Z. ditali’), leverkorv.
Fro’mhold, tyskt mansnamn (av from, from,
och hold, huld).
From sounds to things, eng. (1. fråmm
sa’unds -), från ljud (prat, ord) till
handling. (Pope.)
Fro’ndem in si’Ivis non ce’rnere, lat, ej se
skogen för bara träd. (Ovidius.)
Fronden (Z. frå’ngden, fr. la Fronde), eg.
slunga; benämning på ett mot hovet
fientligt parti under Ludvig XIV: s
minderårighet. — Fronde’ra, tadla, häckla
(regeringen 1. de bestående förhållandena). —
Fronderi’, missnöje med bestående
förhållanden. — Frondö’r, missnöjd person,
häcklare.
Frondesce’ra (lat. frondesce’re, av fröns,
löv), slå ut, lövas.
Frondö’r, se under Fronden.
Fronleichnamsfest, ty. (av fron, hög, helig,
och Leichnam, lik, lekamen), se Fète-Dieu.
Fröns, lat, anat., panna.
Front (1. frångt, fr. front, lat. /rons), panna;
framsida; krig sk., den del av en armé 1.
trupp ställning, som vid marsch 1.
framryckande är bestämd att vara främst.
Sammansättningarna frontanfall,
frontförändring, frontmarsch, frontställning
angiva olika rörelser av truppavdelningen
med särskilt avseende fäst vid främre
(front-) sidan av dess uppställning. —
Fronta’1 (lat. fronta’lis), anat, det som
tillhör 1. är befintligt vid pannan, såsom
frontala blodkärl, frontala nerver o. d. —
Fronta’lier, omhängena kring högaltaret i
en katolsk kyrka. — Frontespi’s 1.
Fronti-spis (fr. frontispice, av lat. fröns, panna,
och spi’cere, se skåda), byggn.,
huvudfasaden av en byggnad; titelblad;
kopparstick framför ett titelblad. — Fronton (1.
frångtå’ng, sv. uttal: frånto’n), del av en
fasad, arkitektonisk prydnad över
ingången 1. fönsterinfattningarna till ett
hus.
Frontalite’tslagen (av lat. fröns, panna),
estet, en lag i konsthistorien, som gäller
människostatyframställningen i den
egyptiska, gammalbabyloniska och assyriska
konsten, den grekiska konsten före
perserkrigen samt alla vilda folkslags konst.
Frontignac, fr. (1. frångtinja’ck), vitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
