- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
515

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - Gentsystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gentsystem—Geologi

515

adeln i England (knights och esquires);
nu medelklass.

Gentsystem, ett slags
arbetslöshetsförsäkring, tillämpat i Gent sedan 1901 och
därefter flerstädes.

Ge’nu, lat.y knä. — Genua’l, som hör till knät.
—• Genuflexio’n (av lat. fWctere, böja),
knäböjning, tillbedjan medelst knäfall.

Ge’nua, astr., en av småplaneterna.

Genua-vitt, blyvitt.

Genue’s, Genue’sare, invånare i den
italienska staden Genua (Genova).

Genue’serolja, en finare sort olivolja,
matolja.

Genue’siska bandspetsar, ett slags av smala
band förfärdigade, berömda spetsar.

Genuflexio’n, se under Genual.

Genui’n {lat. genui’nus), medfödd, naturlig;
äkta, verklig, oförfalskad.

Ge’nus, lat., pl. Ge’nera, kön, släkte, slag;
språkv., ett ords kön, som antingen är
manligt, maskuliniim, kvinnligt,
femininum, 1. intetdera av dessa, neutriim; zool.
och bot., släktet i motsats mot dess arter
(spe’cies). — Genus irrita’bile va’tum,
skaldernas ömtåliga släkte. (Horatius.) —
Genus pro’ximum, log., det närmast högre
släktet i förhållande till det ifrågavarande.
— Ge’neris commu’nis, av gemensamt kön,
både han- och honkön. — Generis o’mnis,
av alla tre könen. — In génere, i
allmänhet, överhuvud.

Geo, förk. för eng. George. — Geo., förk. för
staten Georgia.

Geobiologi’ (av gr. ge, jord, bi’os, liv, och
lo’gos, lära), läran om jordens liv och
utveckling. — Geobotani^k, växtgeografi. —
Geoce’ntrisk, (av lat. ce’ntrum,
medelpunkt), som har avseende på jordens
medelpunkt. — Geocykli’k, Geocyklo’n 1.
Geo-cy’klisk maskin (av gr. ky’klos, krets),
apparat, som åskådliggör jordens omlopp
kring solen. — Geocy’klisk, som avser
jordens rörelse. — Geofa’g (av gr. fage’in,
äta), jordätare. — Geofagi’, jordätande;
med., ett stundom hos havande kvinnor
och klorotiska flickor rådande begär att
äta jord.

Geo’d, geoL, en av olika mineral, t. ex.
kalk-spat och kvartser, bestående utfyllning i
de hålrum, som ofta finnas i plutoniska
bergarter. Från geoder härrör i allm.
materialiet till de under namnen agat,
karneol m. m. kända prydnads- och
konstföremålen.

Geodesi’ (av gr. ge, jord, och dai’ein, dela),
fältmätningskonst, lantmäteri. — Geode’t,
lantmätare. Geode’tisk, som tillhör
fält-mätningskonsten 1. lantmäteriet.

Geodestesi’, bot., växters förmåga att
förnimma tyngdkraftsriktningen.

Geode’t, Geode’tisk, se under Geodesi.

Geodynamfk (av gr. ge, jord, och dy’namis,
kraft, verkan), läran om fasta kroppars
rörelse.

Geofa’g, Geofagi’, se under Geobiologi.

Geoffroyabark (Z. sjåffråa’-), bot., kallas den
förr såsom verksamt maskmedel nyttjade
barken av två växtarter, tillliörande
släktet Andüra.

Geoffroyi’n 1. Gurirami’n, farm., laxerande
alkaloid i geoifroyabark.

Geoffler (av gr. ge, jord, och fi’los, vän),
dets. som Geofyter (se d. o.).

Geofo’n, upptagare av ljud genom marken.

Geofysi’k (av gr. ge, jord, och fy’sis, natur) 1.
Tellu’risk fysik, läran om de fysiska
företeelserna 1. egenskaperna hos jorden,
t. ex. dess värme och täthet,
jordmagnetismen o. s. v. —■ Geofy’siker, person, som
sysselsätter sig med geofysik.

Geofy’ter (av gr. ge, jord, och fyto’n, växt)
1. Geofiler (se d. o.), bot., växter, som
anlägga och delvis utveckla sina skott under
jordytan, t. ex. lökväxter.

Geogeni’ = Geogoni (se d. o.).

Geognosi’ 1. Geognosti’k (av gr. ge, jord, och
gno’sis, kännedom), vetenskapen om
jordskorpans alla delar. — Geogno’st, person,
som är kunnig i denna vetenskap. —
Geogoni’ (av gr. g o’nos, ursprung), läran
om jordklotets daning och tillkomst. —
Geogoni’st, en i denna lära kunnig person.

Geogra’f (av gr. ge, jord, och grajein,
skriva), jordbeskrivare. — Geografi’,
jordbeskrivning (matematisk, fysisk och
politisk). —• Geogra’fisk, till geografien
hörande. —• G. bredd, en orts avstånd från
ekvatorn. — G. längd, en orts avstånd från
en viss meridian. — G. mii = Vjs
ekvatorsgrad = 7,420,44 m.

Geohydrografi’ (av gr. ge, jord, hyddor,
vatten, och grajein, skriva), beskrivning
över jordklotets land och vatten. —
Geo-hydrogra’f, person, som sysselsätter sig
med geohydrografi.

Geoi’d (av gr. ge, jord, och e’idon utseende),
jordkroppens yttre form.

Geo-isote’rm, se Isoterm.

Geokarp (av gr. ge, jord, och karpo’s, frukt),
bot., kallas en växt, som borrar ned sina
blommor 1. omogna frukter i jorden, där
dessa sedan mogna. Jfr Aérokarp och
Amfikarp.

Geokra’tiska (av gr. krate’in, härska), geol.,
perioder i jordens historia, under vilka
fastlanden utgjort en relativt stor del av
jordytan. )(Thalassokratiska (av
gr. tha’lassa, hav).

Geokroni’t (av gr. ge, jord, och Kr o’nos,
Sa-turnus, vars tecken alkemisterna använde
för att beteckna bly), miner., ett av
svavelbly, svavelantimon, och svavelarsenik
sammansatt sällsynt mineral, som
förekommer i Sala gruva.

Geokronologi’ (av gr. ge, jord, kr o’nos, tid,
och Wgos, lära), den geologiska
tidräkningen.

Geologi’ (av gr. ge, jord, och Wgos, lära),
läran om jordklotets tillkomst, bildning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free