Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - Glan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glan—Glauke
523
Glan, se Glen.
Gla’ndel {lat. gla’ndula, dimin, av glans,
ollon), anat., körtel, i synnerhet
halskörtel; hot., på olika växtdelar befintliga
avsöndringsorgan, små, rundade, oftast
uppburna av skaft och då kallade
glandel-hår. — Gla’ndulæ conglomera’te, pL,
fat-1. knippformiga körtlar 1. körtelknippen.
— G. lacryma’les, tårkörtlar. — G.
mam-ma’riæ, bröstkörtlar. — G. mesenteVii,
körtlarna på den hinna, som fäster
tarmarna vid ryggen. —■ G. paro’tides,
öron-körtlar. —• G. pituita’riæ, slemkörtlar. —
Gla’ndula pinea’lis, tallkottkörteln. — G,
thyreoide’a, sköldkörteln. —
Glandnlosi-t€’t, körtelartad beskaffenhet. —
Glan-dulö’s, körtelartad, full av körtlar. —■
Glandifo’rm, ollonlik; körtelformig.
Gla’ndulæ lu’puli, farm., lupulin, på insidan
vid basen av humlekottarnas fjäll
befintliga körtlar, som nyttjas vid sjukdomar i
urinvägarna. — G. que’rcus, hot., fröna av
ekollon. — G. ro’ttleræ = Kamala (se
d. o.).
GIandulitri’n, se Hypofysextrakt.
Glandulo’sa, lat., hot., glandelprickig.
GlanduIosite’t, Glandulö’s, se under Gldmdel.
Glans, lat., anat., ollonet.
Glans, pl. Glänser, miner., mörka,
metall-glänsande mineral, vanligen bestående av
blott en metall i förening med svavel, selen
1. tellur.
Glansbark, rikt garvsyrehaltig bark av 30—
40-åriga ekar.
Glansfisken, zool., La’mpris pela’gicus, en
vacker benfisk av fam. Glansfiskar i
Medelhavet och Atlantens varmare delar.
Köttet är välsmakande.
Glansgrönt, se Borggrönt.
Glans guld, guldrecinat utrört med eterisk
olja. Användes i porslinsmåleriet.
Glanskobolt, miner., se Koholtglans.
Glanskol, miner.,, stenkol med mussligt,
me-tallglänsande brott.
Glansnäva, hot., se Geranium.
Glanssot, se Fuligo splendens.
Glansstärkelse, med stearin försatt stärkelse.
Glansvax, tekn., ett preparat av vax,
elemi-harts, lavendelolja, schellack och sprit,
som fotograferna använda.
Glareo’sus, -a, -um, lat. (av gla’rea, grus),
hot., växande bland grus.
Glas är en amorf massa framställd genom
smältning av kiselsyrade salter, oftast
kalium-, natrium-, kalcium- 1. blysilikat.
Efter sammansättningen kan glas indelas
i följande grupper: Kaliumkalkglas
{kaliglas, hömisk kristall, lätt kristallglas). —
Natriumkalkglas {natronglas, franskt
glas, fönsterglas). Hit hör s. k. kronglas.
— Kaliumblyglas {hlyglas, tungt
kristallglas, hlykristall). Hit hör flintglas och
strass. — Aluminium-kalk-alkaliglas
{butelj glas). — Kalkglas kallas kalium- och
natriumkalkglas i motsats mot Bly glas.
Glas, sjöv. Dygnet ombord på ett fartyg
är indelat i vakter, varje vakt i 8
halvtimmar, vilka kallas glas. Vakterna
mellan 12 och 4 och mellan 4 och 8 em.
indelas blott i 4 glas och kallas
platt-fötter.
Glasbiilten, zooL, en västkustfisk,
Crystallo-go’hius linea’ris, av fam. Smörbultar.
Glaselektricite’t, fys., positiv elektricitet, den
elektricitet, som utvecklas i glas, då det
gnides.
Glaser, nord. myt., en lund i Asgård, med löv
av rött guld.
Glase’ra, tekn., överdraga med ett hårt,
glänsande ämne. Jfr Glacera. — Glasy’r, ett
dylikt överdrag (t. ex. på lerkärl, på
tänderna o. s. v.).
Glasfluss, tekn., den glasmassa, strass, av
vilken konstgjorda ädelstenar tillverkas.
Glas galla, se Fel vitri.
Glaskitt, tekn., består av kloroform,
kautschuk och mastix.
Glaskopf, miner., benämning på vissa
järnmalmer med rundade former. Se Blodsten.
Glaskroppen, anat., corpus vi’treum, den
genomskinliga, tjockflytande massa, som
fyller större delen av ögat.
Glasmeteori’ter, geol., se Tektiter.
Glasmikrome’ter, fys., ett instrument för
bestämmande av mikroskopiska föremåls
storlek.
Glasmålning, en särskilt i fråga om
kyrkfönster använd teknik, som framställer
bilder, sammansatta av genomskinligt
färgade glasbitar 1. utförda i
genomskinliga färger på en glasyta.
Glass, se Glace.
Glassten, miner., benämning på stenarterna
opal och axinit.
Glasull, krusig, frambragt genom spinning,
är mjukare än bomull och fin som silke. Av
de raka trådarna tillverkas de finaste
spetsar o. d.
Glasvätskan, anat., dets. som Glaskroppen
(se d. o.).
Glasy’r, se under Glasera.
Glasöpnormar, zool., ett släkte giftsnokar.
Naja. Mest bekant är den sydasiatiska
arten Naja tripii’dians, hinduernas
tsjinta-negu, av portugiserna kallad
Cobra de capello (hattorm).
Glasört, se Salicornia.
Glatt lag, sjöv., avfyrande på en gång av
samtliga kanoner på ena sidan i ett fartyg.
Glauberi’t, miner., ett mineral, som består
av svavelsyrat natron och kalk.
Gla’ubersalt, kem., svavelsyrat natron.
Glaucesce’ns (av gr. glauko’s), hot., blågrön
färg. — Glaucesce’nt, blågrön.
GIauci’dium, zool., släktet Sparvugglor.
Gla’ucium, lat., hot., blåört. — Gla’ucopus,
lat. {av gr. pus, fot), hot., med daggblå fot.
— Gla’ucus, -a, -um, lat., hot., blågrå.
Gla’ucium, hot., syn. Chelidonium (se d. o.).
Gla’uke, astr., en av småplaneterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
