Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hippophaë rhamnoides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hippophae rhamnoides—Historia
579
Hippo’phae rhamnoi’des, bot., havtorn,
tornig buske 1. lågt träd. Allmän
havstrandväxt i n. Roslagen. Norr ut mindre allmän.
Stundom odlad.
Hippopo’tamus (gr. hippopo’tamos av
hi’p-pos, häst, och potamo’s, flod), zooL,
flodhästsläktet.
Hippotho’oii, gr, myt., son av Poseidon och
Ale.
Hippotra’gus, zooL, hästantiloper. — H.
bea’-trix, Beatrix-antilop. — H. leuco’phæus,
blåbocken, är utrotad sedan 1700-t.
Hippotrofi’, gr., hästskötsel, hästavel.
Hippu’ris vulga’ris, bot., ledgräs, allmän i
och vid vatten. Tillhör fam.
Haloragida-ceæ.
Hippu’rites, paleont., fossilt musselsläkte
inom kritsystemet.
Hippurftkalk, paleont., kring
medelhavskusterna förekommande kalkart, bildad av
fossila musslor, tillhörande släktet
Hippu’-rites.
Hippurofdes, lat., bot., likHippuris (se d. o.).
Hippu’rsyra, kem., förekommer i urin,
särdeles i de gräsätande djurens, samt även
i blod. Den uppstår rikligen efter förtäring
av benzoésyra, bittermandelolja, kanelsyra
och kinasyra.
Hi’ppus, med., ett slags kramp i
regnbågs-hinnans muskler.
Hiradoya’ki, det fina blåvita porslinet från
japanska ön Hirado i Koreasundet.
Hiraga’na 1. Firaka’na, en japansk
stavelseskrift.
Hiranyagarbha, ind. myt., "guldfoster",
kosmogonisk gudomlighet, som enl.
Rig-veda var tillvarons behärskare.
Hi’rci, pL, anat., axelhålan.
Hircfn (av lat. hi’rcus, bock), kem.,
grundämnet i bocktalg.
Hi’rculus, lat. (av Mrcus, bock), bot., lik en
liten bock (i fråga om lukten).
Hird, nord. fomk., konungarnas i det gamla
Norge livvakt. — Hirdadel, den av
konungamakten beroende adel, som i
Norge efterträdde "ländermändene". —
Hirdman, en friboren man, som tagit
tjänst i konungens livvakt samt av honom
erhöll kost och lön.
Hirpfner, fornitaliskt folk i s. Samnium.
Hirs, bot., sädesslag, hörande till grässläktet
Pa’nicum, härstammande från Asien och
sedan lång tid odlat i s. Europa. Av P.
milia’ceum och P. sanguina’le fås
mannagryn. — Kolvhirs, erhålles av Seta’ria
ita’-lica. — Negerhirs, erhålles av Pennise’tum
typhoi’deum.
Hirschfe’ldia (syn. Eruca’strum), bot.,
växtsläkte tillhörande fam. Crucijeræ, — H.
Pollichii (syn. Brassica Eruca’strum),
kålsenap. — H. stricta (syn. Barba’rea
stricta), strandgyllen.
Hi’rschfängare {ty. Hirschf anger), eg.
hjortfångare; jaktt., lång jaktkniv,
jakt-dolk.
Hirschsprungs sjukdom, med., medfödd för
vid ändtarm.
Hirsu’ties fascie’i, lat., skäggväxt hos
kvinnor.
Hirsu’tus, -a, -um, lat., raggig, lurvig; bot.,
strävluden.
Hiru’dines, sing. Hiru’do, zool., farm.,
blod-iglar, ett släkte, hörande till avdelningen
Annula’ta bland maskarna. De i medicinen
till utsugning av blod ur människokroppen
nyttjade arterna äro Sanguisu’ga
medici-na’lis och S. officina’lis.
Hirundi’nidæ, zool, fågelfamiljen Svalor.
Se Chelidon, Hirundo och Riparia. Jfr
Cypselidæ.
Hiru’ndo u’rbica, zool., hussvalan. Jfr
Chelidon, Riparia och Apus.
Hisingerft, miner., ett mörkbrunt
järnsili-kat, uppkallat efter mineralogen J.
Hi-singer. Förekommer i flera svenska
gruvor, såsom vid Långban, Riddarhyttan,
Tunaberg o. s. v.
Hiski’a {hebr. Hiskijah och Jehizkijah),
mansnamn. Guds styrka. Namn på en
konung i Juda rike.
Hispa’nia, romarnas benämning på
Pyre-neiska halvön. — Hispa’ner {lat. Hispa’ni),
benämningen på dess befolkning.
Hispa’nica, lat., bot., spansk.
Hispi’d {lat. hi’spidus), sträv, rå, raggig.
Hispfdulum, lat. (av följ.), bot., smått
styv-hårig. — Hfspidus, lat., bot., strävhårig.
Hiss, tonk., den med en halvton höjda
tonen h.
Histidi’n, kem., en hexonbas i äggvita.
Histio’nicus, zool., strömand.
Histogeni’ (av gr. kistors, vävnad), läran om
den organiska cellvävens regelmässiga
utbildning. —■ Histoge’n, härstammande ur
vävnad. — Histografi’ (av gr, grajein,
skriva), beskrivning över den organiska
cellväven i dess utbildade tillstånd. —
Histokemi’, histologi, förbunden med den
kemiska behandlingsmetoden. — Histologi’
(av gr. lo’g os, lära), läran om
organismernas finare byggnad, vävnadslära. —
Histoly’s (av gr, lysis, upplösning), det
sönderfallande av vävnader, som äger rum
vid vissa djurs metamorfos. — Histo’ner,
kem., basiska äggviteämnen, ett
mellanting mellan protaminer och egentliga
äggviteämnen. — Histonomi’ (av gr, no’mos,
lag), läran om orsakerna till och lagarna
för cellvävens utveckling och fortvarande
bestånd. — Histopatologi’, läran om
vävnadernas sjukdomar. — Histopi’n, ett
stafylokockserum. — Histotomi’ (av gr,
te’mnein, skära), sönderdelning av
cellväven för vetenskapliga ändamål.
Histo’ria {gr, histori’a), sannfärdig
berättelse om människosläktets öden; kunskap
härom; berättelse om någon enskild
händelse; dikt. — Historia ecclesi’astica, lat,,
kyrkohistoria. — Histo’riæ moralisa’tæ,
moraliserande berättelser. — Histo’ria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
