- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
609

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Idiosynkrasi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Idiosynkrasi—Igitur

609

Idiosynkrasi’ (av gr, i’dios, egen, syriy med,
och kra’sis, blandning), psyk., omotiverad
avsky för vissa födoämnen, djur m. m.;
med., en individuell disposition t. ex. för
hudutslag efter förtärandet av kräftor 1.
smultron, för huvudvärk vid någon svag
lukt o. s. v. — Idiosynkra’tisk, som äger
sammanhang med 1. vidkommer
idiosynkrasi.

Idio’t (gr. idio’tes, av i’dios, egen, urspr.
enskild man, okunnig i statsangelägenheter
och därifrån utesluten; en okunnig, rå
person), med., fåne, sinnesslö person;
bildl., okunnig människa, dumhuvud. —
Idiotanstalt, institut, där idioter erhålla
uppfostran och vård. — Idioti’ 1. Idioti’sm,
med., fånighet; sinnesslöhet;
svagsint-het. — Idio’tisk, som företer idioti;
var-dagl. mycket dum. —■ Idioti’sm, språkv.,
egendomlighet hos ett visst idiom,
språkegenhet. — Idio’tikon, dialektordbok,
samling av ord och uttryck, som tillhöra ett
folkmål, men äro främmande för
litteraturspråket.

Idiotropi’, gr., med., den egendomliga
kroppsförfattning, som är varje människa
medfödd; egensinnighet.

Idiotypi’, gr., kem., benämning på den under
vissa betingelser inträdande
likformigheten i bildning hos amorfa (icke
kristalli-niska) organiska kroppar.

Idjase’t, permitterade turkiska linjetrupper.

1. D. M., förk. för lat. Jo’vi deo magno, åt
Jupiter, den mäktige guden.

L D. N., förk. för lat. In Dei no’mine, i Guds
namn.

Ido 1. Reform-Esperanto, ett för
internationell samfärdsel avsett hjälpspråk,
konstruerat 1907 på basis av Esperanto
(se d. o.).

Ido, lo 1. Ju, kallas i Dalarna de inskärningar,
som Dalälven gör i sina stränder. Jfr la.

Idokra’s 1. Vesuvia’n, miner., ett grönaktigt
silikat av granatens sammansättning.

Ido’l {gr. e’idolon), avgud, avgudabild;
avgudad människa. Jfr Ikon. — Idologi’ (av
gr. lo’g os, lära), bildlära. — Idolola’ter (av
gr. la’tris, tjänare), avgudadyrkare. Jfr
Ikonolater. — Idololatri’ 1. Idoiatri’,
avgudadyrkan. — Idolomani’ (av gr. mani’a,
raseri), ivrig avgudadyrkan.

Idomene’vs, gr. sag., Devkalions son och
konung på Kreta, en av de tappraste
grekerna i trojanska kriget.

Idoneite’t (av lat. ido’neus, tjänlig,
passande), duktighet, duglighet.

Id quo’d, se i. q. — Id quod e’rat
demon-stra’ndum, se i. q. e. d.

Idriali’t, miner., en blandning av cinnober
och fasta kolväten.

Idrisi’der, marockansk dynasti under 800-t.

Fdrisolja, tekn., ett slags välluktande olja,
som fås av grässlaget Andropo’gon
na’r-dus. — Idris Yaghi, en geraniumolja, som

Z9. — Ekb ohrn, 100,000 främmande ord. 1.

antagl. fås av Andropogon pachnoides i
Arabien.

Idros, lat., dets. som Hidros (se d. o.).

I’dun, se Iduna, nord. myt.; även namn på
två Stockholmssällskap (det ena för män,
det andra för kvinnor), med syfte att
främja intellektuella intressen.

Idu’na 1.1’dun, fornnordiskt kvinnonamn (av
idja, idas, arbeta), den idoga, nord. myt.,
ungdomens och odödlighetens gudinna,
Brages gemål. Hon förvarade de gyllene
äpplen, av vilka gudarna åto för att
bibehålla evig ungdom.

Idu’na, Götiska förbundets tidskrift.

Idunna, astr., en av småplaneterna.

Fdus, lat., hos romarna 15: e dagen i
månaderna mars, maj, juli och oktober, i de
övriga månaderna den 13: e.

Fdus, zool., iden. Syn. Leuciscus (se d. o.).

Idvatten, la, bakström invid land.

Idy’Il (av gr. eidy’llion, liten bild), en
diktart, som framställer livet bland enkla,
ofördärvade naturmänniskor, lantlig dikt,
herdekväde. — Idy’llisk, lantlig, till
herde-livet hörande; enkel, oskyldig, okonstlad.

i. e., förk. för lat. id est, det är, det vill säga.

I. E., med., förk. för Immunitetsenhet.

Ie’rne, gr., Irland.

leur., förk. för indoeuropeisk.

Ifige’nia {gr. Ifige’neia, lat. Iphigeni’a), gr.
sag., Agamemnons och Klytemnestras
dotter, av sin fader bestämd att oifras i
Aulis, för att grekerna skulle få gynnsam
vind på färden till Tröja, räddades av
Artemis. Denna tilldragelse och Ifigenias
senare öden på Tauris hava dramatiskt
behandlats av bl. a. greken Euripides,
fransmannen Racine och tysken Goethe.

Ifikle’s 1. Ifiklo’s {lat. IpMcles), gr. sag.,
tvillingbroder till Herakles och deltagare
i många av dennes bragder.

I’fing 1. Fving, nord. myt., en å, som utgjorde
gränsen mellan gudarnas och jättarnas
värld.

I-frukto’s, se Akros.

Igasuri’n, kem., farm., en jämte stryknin
och brucin i rävkaka förekommande
växtbas.

Igasu’r-syra 1. Stry’chnos-syra, kem.,
organisk syra, som anses binda alkaloiderna i
rävkaka och Ignatiibönan.

Igbo, afrikansk negerstam.

Igel, se Hirudines.

Igelknopp, bot., se SparganiuWu.

Igelkotten, zooL, en i Sveriges s. hälft
allmän insektätare, Erina’ceus europæ’us.

Igelsjuka, veter., en av plattmasken
Di’sto-mum hepa’ticum, leverigeln, förorsakad
fårsjukdom.

Igelströmi’t, miner., en järnhaltig knebelit.

Igigi, bahyl. myt., benämning på gudar och
andar, som härskade i de övre regionerna
i motsats till jord och vatten.

Fgitur, lat., alltså, följaktligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free