Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - Järnvitriol ... - K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnvitriol—Kabinett
667
Järnvitrio’1, kem.y ferrosulfat, kristalliserat
järn sulfat, i form av stora, gröna, lätt
lösliga kristaller.
Järnvräkare, kontrolltjänsteman vid
järnvåg. — Järnvåg, fordom upplagsplatser
för offentlig kontroll av det järn, som
utskeppades.
Järnåldern, arkeoL, den förhistoriska
kulturperiod, då järnet allmänt brukats. Räknas
i Norden från 6:e årh. f. Kr. till
kristendomens införande.
Järnört, hot.y se Verbena.
Järpen, Järporren, zooL, se Tetrastes.
Järtecken, såsom förebud uppfattat naturligt
1. övernaturligt fenomen.
Järven, zool., se Gulo.
Järvi, fi., sjö, träsk. Ordet förekommer i en
mängd finska ortnamn.
Jästsvampar, hot., en ordning askomyceter,
Saccharomyce’tes, förorsakande jäsningar
av olika slag.
Jättehem, se Jotunhem.
Jätter 1. Jätterjord, i Småland brukad
benämning på det steniga, hårt packade
morängruset, som där är vanligt under ett lösare
och mera sandigt lager.
Jättestigar, arkeoL, se Stenrevlar.
Jöfraskinna, en av de viktigaste
handskrifterna av Snorres Heimskringla (trol. från
omkr. 1325).
Jökel {isl. jökull), glaciär (se Gletscher).
Jökull, nord. myt., son av Kåre och fader
till Snö.
Jöns, da. Jens, mansnamn = Johan och
Johannes (se d. o.). Därav diminutivet Jösse.
Jöran 1. Jörgen, fornnordiskt mansnamn =
Göran och Georg (se d. o.). —
Jörgensgårdar, dansk medeltidsbenämning på
hospital för spetälska.
Jörmunrek, se Jormunrek.
Jösse, familjär form av Jöns; folklig
benämning på haren.
Jötnar, nord. myt., jättar.
Jötunhem, se Jotunhem.
K.
De ord, som saknas under K, torde sökas
under C. _
K, som romerskt taltecken ~ 250, K =
250,000.
K, kem., atomtecken för Kalium.
K såsom mynttecken betecknar för
Frankrike Bordeaux, för Tyskland Strassburg
och för Österrike Kremnitz.
K., förk. för Calendæ (se d. o.). Kapital,
Kapitel, eng. Knight (se d. o.).
Kommendör.
Ka., förk. för Katod.
Ka’aba, se Kaba.
Kaag, holL, sjöv., ett runt, lågt fartyg med
en mast.
Kaavy, turk., en dryck, som beredes av vete
1. majs.
Kab, åkdon, se Cah.
Ka’ba, arab., eg. tärning; en enl. sägnen av
änglar vid världens skapelse byggd
fyrkantig stenbyggnad på tempelgården i
Mekka. Dess förnämsta helgedom är den
s. k. svarta stenen.
Kababsch, en afrikansk folkstam.
Kaba’l (fr. cahale; av hebr. kabbala),
hemligt anslag, intrig, ränker,
sammansvärjning. Jfr Cah alen. — K. och Kärlek (ty.
Kabal und Liehe), skådespel av Fr.
Schil-ler. — Kabale’ra, stämpla, smida ränker.
Kaba’nträ, hot., afrikanskt rödträ, veden av
Ba’phia ni’trida i Västafrika. Användes
till finsnickerier och som färgträ.
Kabaré, Kabaret, svensk form för/r. Cabaret
(se d. o.).
Kabas, pl. Kabasser, ett slags sävmattor,
som formade till korgar, begagnas till
inpackning av åtskilligt gods.
Ka’bbala (hebr. kabhala, den 1. det
mottagna), urspr. judarnas genom muntlig 1.
skriftlig tradition fortplantade lära;
senare en hemlig, mystisk, världsordningen
förklarande lära; även det åt judiska
slaktare, efter undergånget prov, av
rabbinerna meddelade tillståndet att idka
slaktaryrket; svartkonst, trolldom. —
Kabbali’st, kännare av kabbalan;
kabba-listisk författare. — Kabbalisti’k,
trolldom. — Kabbali’stisk, som tillhör
kabbalan; mystisk, hemlighetsfull.
Kabbeleka, Kabbelök, hot., se Caltha.
Ka’bel (av lat. ca’pulus, tåg, av ca’pere,
gripa, fatta), sjöv., grovt tåg, ankartåg;
telegrafledning. — Kabelgatt,
förvaringsrum å fartyg för tåg, block o. s. v. —
Kabella’rium, förr på örlogsfartyg bruklig
anordning för ankarets hemvindande. —
Kabellängd, en längd av 185,5 m. (omkr.
104 famnar). — Kabeltelegram, ett via
kabel befordrat telegram.
Kabeljaouws, holl. (1. -jaus), eg.
kabeljo-fiskare; ett politiskt parti i Holland,
motståndare till hoeks (se d. o.). — Ka’beljo
(holl. kabeljaouw), en fiskvara, som
består av saltad och lindrigt torkad torsk,
långa m. fl. arter av torskfamiljen.
Kabella’rium, Kabellängd, se under Kabel.
Kaberu’n 1. Ya^lgin, zool., ett till hunddjuren
hörande rovdjur, Ca’nis Sime’7isis, i
Abessinien. Sannolikt vinthundens stamform.
Kabine’tt (fr. cahinet), litet rum, avsett för
ostört arbete, förtroliga samtal 1. till
förvarande av konstsamlingar; stundom den
i detta förvarade samlingen;
kabinettsskåp, prydligt nipper- 1. kuriosaskåp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
