- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
683

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kar—Karavan

683

t are, seralj tjänare. — Kapydjy-basji,
turk.y "överdörrvaktare", kammarherre;
titel på ett flertal turkiska ämbetsmän
under gamla regimen.

Kar (ty,, pl. Käre), geoL, glaciärnischer på
bergssluttningar.

Kara, turk., svart; brukas ofta framför
person- och ortnamn. — Karada’g, turk.,
’’svarta berget", Montenegro.

Ka’raba, gr., sjöv., ett litet orientaliskt
fartyg.

Karabe’la, polsk., kroksabel.

KarabinieY, Karabinjä’r, se under Karhin.

Karabo’, sjöv., ett på 1100-t. brukligt moriskt
fartyg.

Karache och Kara’dschi, se Karag.

Kara’ff 1. Karaffi’n (fr. carafe, ital. caraffa,
av arab. garafa, hälla, hämta upp), ett
slags uppåt avsmalnande glasflaska till
förvaring av vin, vatten m. m.

Karag, Kara’dschi 1. Karache (1. kara sj),
skatt, som judar och kristna betala i
Turkiet ; även de, som uppbära denna skatt. —
Karadschi-Baschi, förmannen för dessa
uppbördsmän.

Karaga’n, bot., namn på Caragana
arbo-rescens (se d. o.).

Karaga’sser, ett sibiriskt folkslag.

Karage’n, se Algslem.

Karageo’rgievitj, serbisk regentätt,
härstammande från Kara-Georg (turk. svarte
Georg), serbisk frihetshjälte (1762—
1817).

Karagheen (1. -gi’n) 1. Karagi’n, se Algslem.

Karai’ber 1. Karfber, en indianstam, som
före européernas ankomst till Nya världen
var utbredd över Sydamerikas n. kust och
av vilken ännu några kvarlevor finnas vid
Orinoco och i Guyana.

Karai’ter 1. Karéer (antagl. av arab. koraon,
flitig läsare av koran [den heliga skrift]),
en judisk sekt, som förkastar traditionens
auktoritet.

Karaka’len 1. Ökenlon, zooL, ett till losläktet
hörande kattdjur, Lynx caracal, i Afrika,
s.v. och s. Asien.

Karakalpa’ker, ett i trakten av Aralsjön
bosatt turkisk-tatariskt folk.

Karakirgi’ser, ett tatariskt folk. Jfr Kirgiser.

KarakoIe’ra, se Caracolera (under Caracole).

Karakole’ring (av sp. caracol, snäcka, av
arab. karkara, vända), krigsk., en fordom
bruklig krigsrörelse.

Karakterise’ra, Karakteristisk, se under
Karaktär.

Karaktä’r (gr. charakte’r), eg. något
graverat, prägel, kännetecken; utmärkande
egendomlighet; skaplynne; en medveten
och konstant viljeriktning; en viljekraftig
människa; stånd, titel, värdighet;
skrivtecken. — Karakterise’ra, angiva en saks
utmärkande kännetecken; vara
egendomligt, betecknande för. — Karakteri’sm,
språklig egendomlighet, som
karakteriserar en person. — Karakteristisk, skildring

av en personlighet 1. av de utmärkande
egenskaperna hos ett föremål. —
Karak-terrstikan, mat., den obrutna delen av en
logaritm, uttryckt som decimalbråk. —
Karakteri’stikon, pl. Karakteri’stika,
betecknande egenskap, särmärke,
egendomlighet. — Karakteristisk, egendomlig,
betecknande, utmärkande.—Karaktärsby
gg-ning (fr. corps de logis), manbyggning. —
Karaktärsdans, för en viss period 1.
folklynne, klassegenheter o. s. v.
kännetecknande dans. — Karaktärsdrama, ett
skådespel, som förnämligast avser att
fullständigt skildra huvudpersonens karaktär. —
Karaktärsfullmakt, fullmakt å karaktär
(namn, heder och värdighet) av ett
ämbete, utan löneförmåner och tjänsteplikt.

— Karaktärsmask, förklädnad, som
föreställer ett visst stånd, en viss tidsålder, en
viss personlighet etc.) (Fantasimask.

— Karaktärsroll, en roll, genom vilken den
framställda personen skarpt
individualiseras.

Karakurte, zool., ett spindelgift.

Karama’nli, dynasti i Tripolis 1714—1835.

Karambole’ra, se Carambolera.

Karame’ll (fr. caramel), en brun massa av
smält socker, som brukas till
konditorivaror m. m.

Karamiter = Karaiter (se d. o).

Karamo’s, farm., ett nästan sockerfritt
druvsockerkaramellpreparat.
Ersättningsmedel för socker.

Karaniträ, omväxlande gul- och
brunschat-terat tekträ från Birma. Se T ekträdet.

Kara’nkas, ostindiska tyger.

Kara’nna, se C ar annaharts.

Karantä’n (fr. quarantaine, av quarante,
fyrtio), ett sätt att skydda en ort mot
smitta, varvid från misstänkt ort
anländande människor och djur kvarhållas vid
gränsen i särskilda anstalter och
underkastas desinfektion. — Karantänsflagg,
sjukflagg, en gul flagg, som, hissad å ett
fartyg, tillkännagiver, att detta ännu ej
fått tillstånd att kommunicera med land.
Jfr Sanitetsflagg.

Kara’pafett, Karapi’n, kem., alkaloid i
andi-robaolja (se d. o.).

Kara’t (ital. cara’to, av arab. kiråt,
johannes-brödträdets frö, vilket fordom av
juvelerare brukades som viktmått. Se
Cerato-nia), förr viktsenhet för ädelstenar och
guld; nu hos oss beteckning för guldets
halt 1. finhet. Guldet tankes nämligen delat
i 24 delar 1. karat. 18 karats guld är t. ex.
sådant, som innehåller 18 delar guld och
6 delar främmande tillsats. — Metrisk
Karat, gäller sedan 1910 i Sverige och är
200 mgr. vid handel med pärlor och ädla
stenar.

Karava’n (fr. caravane; sp. carava’na^ av
pers. karva’n, lastdragande djur), i
Österländerna sällskap av resande, som med
lastdjur och varor genomtåga obanade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free